Luleå
2011-01-08 01:06
Barteckoeffekt?
Luleå behöver en ny målskytt och ledare på isen i Cam Abbotts frånvaro. En stjärnvärvning skulle dessutom ha potential att ge laget en ny legendarisk "Barteckoeffekt", och en bra möjlighet att landa topp 4 i tabellen efter 55 omgångar.
Tekarn
15 kommentarer
Diskussionerna kring Luleå Hockeys behov av att värva in spetskompetens på forwardssidan går höga just nu.
Jag tillhör skaran som anser att ifall budgeten ger det minsta utrymme, så ska vi värva. Som ni vet, jag började tjata om detta i ett tidigt skede, eftersom jag vill att vi ska sikta högt ett år då vi uppenbarligen har möjlighet. Man vet ju inte ens hur många år Elitserien kommer finnas kvar i nuvarande form, så det kan vara en av de sista chanserna att vinna.
Vissa menar att, hallå, ingen spelare gör ett lag. En spelare hit eller dit gör ändå ingen skillnad, ibland blir spelare skadade, det är lika för alla, de andra måste gå in och ta mer ansvar.
Medan jag menar att rätt spelare visst gör ett lag. I alla fall kan en spelare vara en stor del av ett lag.
Cam Abbott har visat sig vara en sådan. Vår bäste forward, som går in och gör sitt jobb VARJE MATCH. Dessutom säger han till de övriga, kolla här, ta rygg på mig, nu kör vi.
För att förstå hans betydelse kan jag ta ett exempel. Ta Joonas Vihko, som gått från att vara en av våra toppforwards till att bli en fjärdekedjespelare med blött krut i bössan, direkt Cam blev skadad. Man kan alltså inte bara räkna bort de poäng Cam skulle gjort, utan i det här fallet även Vihkos.
Ett exempel på motsatsen är hösten 2007 när vi valde att plocka in Bartecko 10 dagar tidigare än planerat, på hans artistkontrakt.
In kommer en (1) kille som lyfter hela laget. Laget går från en bottenplacering till en topplacering på 15-20 omgångar.
Bartecko var inte bara bra själv, han fick även andra att tro. Han tog på sig ansvaret, tyngden på de andra spelarnas axlar lättade, och helt plötsligt började poängen rulla in i större omfattning.
Hockey är en lagsport, därför måste man ta hänsyn till sådana effekter också, inte bara se till varje enskild spelares prestation på isen.
Nu är inte Bartecko i närheten av att vara samma spelare nu som då, men det skulle inte förvåna mig om han kommer lyfta Modo ett snäpp, dels tack vare sin kompetens, men kanske mest tack vare sin blotta närvaro. En spelare som döps till "Pitbull" av sina lagkamrater, ja, ni hör ju...
Som jag ser det saknar vi den här typen av ledargestalter i laget. Ledargestalterna står istället i båset, och precis som Magnus Ström varit inne på i sina krönikor på sistone, så ser det i alla fall inte ut som att tex vår "ärkepitbull" Thomas "Bulan" Berglund lyfter ett lillfinger under pågående match för att påverka spelarnas engagemang.
Jag tänker exempelvis på vår håglöshet så fort vi får 0-1 i baken. Det har hänt många gånger, men mest aktuellt är sist borta mot Brynäs, och nu hemma mot Modo. Vi dör liksom sen. Vi har ingen ledare, varken i båset eller på isen, som tar tag i det. Den enda som försöker varje match, men som inte riktigt räcker till i en för begränsad omgivning är Chris Abbott.
Om man tänker, - Jamen lagkaptenerna då, så är väl Burra, Fabbe och Sandström inte heller riktigt de som har kunnandet att gå i bräschen och leda genom exempel när det är frågan om att ta tag i det offensiva spelet...
Luleå hösten 2007 innan Barteckos ankomst var Luleå också ett lag som kämpade och slet, och drog på sig hedersamma förluster. Man var med i matcherna, men räckte inte riktigt till. Ganska precis som det varit nu sen Karjala Cup i mitten på november. Vi kanske inte ens spelar bra i alla matcher, men på något härligt sätt är vi ändå där, förlorar med ett eller två mål när vi förlorar. Vinner med ett eller två mål när vi vinner.
Om Osten i det läge vi befinner oss nu skulle plocka in en spelare av typen Bartecko anno 2007, som går in och tar på sig ansvar, tar på sig trycket utifrån och ändå klarar av att leverera och lättar på trycket på de andra spelarnas axlar, så är jag helt övertygad om att det skulle ge laget ett lyft, och vi skulle ha mycket goda chanser att landa på topp 4 efter 55 omgångar. Just nu är vi så nära, men ändå så långt ifrån den placeringen.
Frågan är väl om det kommer att hända?
Vill de här tränarna ha in den typen av spelare? Jag har varit inne på det tidigare, det går ju inte att ta in spelare som är "större än" tränarna, när allt bygger på 100% åtlydnad av det tränarna säger.
Har vi budgeten? Om vi inte skulle ha möjlighet rent ekonomiskt, vad beror det på i sådana fall?
Och till sist. Kommer vi försöka landa på topp 4, eller är vi nöjda med en slutspelsplats, och exit direkt i kvarten i år igen?
Jag tillhör skaran som anser att ifall budgeten ger det minsta utrymme, så ska vi värva. Som ni vet, jag började tjata om detta i ett tidigt skede, eftersom jag vill att vi ska sikta högt ett år då vi uppenbarligen har möjlighet. Man vet ju inte ens hur många år Elitserien kommer finnas kvar i nuvarande form, så det kan vara en av de sista chanserna att vinna.
Vissa menar att, hallå, ingen spelare gör ett lag. En spelare hit eller dit gör ändå ingen skillnad, ibland blir spelare skadade, det är lika för alla, de andra måste gå in och ta mer ansvar.
Medan jag menar att rätt spelare visst gör ett lag. I alla fall kan en spelare vara en stor del av ett lag.
Cam Abbott har visat sig vara en sådan. Vår bäste forward, som går in och gör sitt jobb VARJE MATCH. Dessutom säger han till de övriga, kolla här, ta rygg på mig, nu kör vi.
För att förstå hans betydelse kan jag ta ett exempel. Ta Joonas Vihko, som gått från att vara en av våra toppforwards till att bli en fjärdekedjespelare med blött krut i bössan, direkt Cam blev skadad. Man kan alltså inte bara räkna bort de poäng Cam skulle gjort, utan i det här fallet även Vihkos.
Ett exempel på motsatsen är hösten 2007 när vi valde att plocka in Bartecko 10 dagar tidigare än planerat, på hans artistkontrakt.
In kommer en (1) kille som lyfter hela laget. Laget går från en bottenplacering till en topplacering på 15-20 omgångar.
Bartecko var inte bara bra själv, han fick även andra att tro. Han tog på sig ansvaret, tyngden på de andra spelarnas axlar lättade, och helt plötsligt började poängen rulla in i större omfattning.
Hockey är en lagsport, därför måste man ta hänsyn till sådana effekter också, inte bara se till varje enskild spelares prestation på isen.
Nu är inte Bartecko i närheten av att vara samma spelare nu som då, men det skulle inte förvåna mig om han kommer lyfta Modo ett snäpp, dels tack vare sin kompetens, men kanske mest tack vare sin blotta närvaro. En spelare som döps till "Pitbull" av sina lagkamrater, ja, ni hör ju...
Som jag ser det saknar vi den här typen av ledargestalter i laget. Ledargestalterna står istället i båset, och precis som Magnus Ström varit inne på i sina krönikor på sistone, så ser det i alla fall inte ut som att tex vår "ärkepitbull" Thomas "Bulan" Berglund lyfter ett lillfinger under pågående match för att påverka spelarnas engagemang.
Jag tänker exempelvis på vår håglöshet så fort vi får 0-1 i baken. Det har hänt många gånger, men mest aktuellt är sist borta mot Brynäs, och nu hemma mot Modo. Vi dör liksom sen. Vi har ingen ledare, varken i båset eller på isen, som tar tag i det. Den enda som försöker varje match, men som inte riktigt räcker till i en för begränsad omgivning är Chris Abbott.
Om man tänker, - Jamen lagkaptenerna då, så är väl Burra, Fabbe och Sandström inte heller riktigt de som har kunnandet att gå i bräschen och leda genom exempel när det är frågan om att ta tag i det offensiva spelet...
Luleå hösten 2007 innan Barteckos ankomst var Luleå också ett lag som kämpade och slet, och drog på sig hedersamma förluster. Man var med i matcherna, men räckte inte riktigt till. Ganska precis som det varit nu sen Karjala Cup i mitten på november. Vi kanske inte ens spelar bra i alla matcher, men på något härligt sätt är vi ändå där, förlorar med ett eller två mål när vi förlorar. Vinner med ett eller två mål när vi vinner.
Om Osten i det läge vi befinner oss nu skulle plocka in en spelare av typen Bartecko anno 2007, som går in och tar på sig ansvar, tar på sig trycket utifrån och ändå klarar av att leverera och lättar på trycket på de andra spelarnas axlar, så är jag helt övertygad om att det skulle ge laget ett lyft, och vi skulle ha mycket goda chanser att landa på topp 4 efter 55 omgångar. Just nu är vi så nära, men ändå så långt ifrån den placeringen.
Frågan är väl om det kommer att hända?
Vill de här tränarna ha in den typen av spelare? Jag har varit inne på det tidigare, det går ju inte att ta in spelare som är "större än" tränarna, när allt bygger på 100% åtlydnad av det tränarna säger.
Har vi budgeten? Om vi inte skulle ha möjlighet rent ekonomiskt, vad beror det på i sådana fall?
Och till sist. Kommer vi försöka landa på topp 4, eller är vi nöjda med en slutspelsplats, och exit direkt i kvarten i år igen?
