Inledning
I skrivande stund ligger Brynäs på nionde plats i SHL, med en poäng upp till Djurgården på åttondeplatsen, och fyra poäng ner till Örebro och Linköping på tolfte. Inför den 34:e omgången (mot Linköping 10/1) hade Brynäs lika många poäng (44) som vi hade vid samma tidpunkt säsongen vi åkte ur, 22/23. Även om vi har plockat några välbehövliga poäng sedan dess, så skapar det ändå en viss oro som behöver tas på allvar.
Hur ska man nå slutspel och framför allt, undvika negativt kval?
Skapa och praktisera en tydlig konkurrenssituation
Jag har under säsongen varit starkt kritisk till den statiska, närmast förtryckta laguttagningen. Konkurrenssituationen har varit och är fortfarande obefintlig, i alla fall utifrån sett. Det vi supportrar ser är att oavsett hur du presterar eller hur lite du anstränger dig, så har du samma plats i startuppställningen nästa match. Ja, Kopacka blev ställd åt sidan två matcher men det var ju i stort sett tre månader för sent, han åkte lika lite skridskor i september. Man hade inför säsongen stolt kontrakterat flera juniorer från de egna leden, bland annat Svrcek, Sundqvist och Hillström, men de har inte fått chansen trots att många av startspelarna varken har levererat eller ansträngt sig tillräckligt. Brynäs framgång hänger helt och hållet på att alla gör jobbet fullt ut under 60 minuter plus eventuell förlängning. När man börjar tumma på det genom att praktisera ovan nämnda modell för laguttagning, så blir konsekvenserna omedelbara, såväl för lagmoral som resultat.
Behovet av ett generationsskifte
Även om vikten av kulturbärare och trotjänare inte ska underskattas så ska den för den delen inte heller överskattas. Vi har flera spelare som i år firar 500 matcher för Brynäs, och oavsett hur hedervärt det är, så har vi också ett flertal spelare som är rätt trötta och långsamma. Det här är inget man kan lösa nu direkt, men man behöver förtjäna sin plats i laget baserat på annat än namnet på tröjan och gamla meriter. Avdelningen för energispelare består egentligen bara av dynamon Bobby Trivigno, även om kollegan Axel Jonsson Fjällby och även Lucas Pettersson har seglat upp som bubblare. Det behövs fler av den sorten, och därför borde t.ex Svrcek (som visserligen är utlånad) och Leo Sundqvist få chansen. Spelare som alltid vill framåt, som vågar bryta mönstret, som ger energi till laget och publiken.
Att höja lägstanivån
Under denna säsong har det varit ett stort problem för Brynäs att genomföra hela matcher med bibehållen spelkvalitet, vi är helt enkelt alldeles för ojämna inom matcherna. Från en period till en annan kan Brynäs ha bytt skepnad, på gott och ont. Det är för mig ofattbart hur man kan komma ut i en så viktig match som mot Linköping 10/1 och, som Gällstedt sa i första periodpausen, uppträda likgiltigt.
Vi måste bygga upp en stabil grund där vår lägstanivå höjs, och jag tror att det första steget kan vara en ännu tydligare spelidé. Spelarna ska hela tiden veta vart pucken ska, vilka ytor de ska söka, hur vi vill försvara, hur förstapassen från backarna ska spelas, hur vi ska ta oss in i offensiv zon, osv. Dessa bitar finns säkert redan på Gällstedts whiteboard, men det syns inte alltid i spelet. De gångerna som spelet haltar så får man istället känslan av att allt är i osynk; ingen vet riktigt vad de ska göra och vara, det blir för långt mellan lagdelarna och det blir lätt för motståndaren att vinna både momentum och ta tre poäng. Ökad tydlighet skulle kunna leda till ökad stabilitet, och därmed höjd lägstanivå.
Målvaktsfrågan
Hockey handlar om att vinna matcher. Därför ska Damian Clara stå alla matcher han bara kan och orkar. Källgren är i grunden en bra målvakt men inte tillräckligt jämn, och har en alldeles för låg lägstanivå. Delia har fått alldeles för många chanser och borde belönas med ett rivet kontrakt och en flygbiljett hem.
Självförtroende och mental förmåga
Brynäs största motståndare är Brynäs själva. Det är bara så. Vi har spelarna, vi har laget. Vi har fansen, till den graden att man stolt kan säga att vi alltid spelar hemma oavsett vart i landet vi spelar. Den mentala biten är en så oerhört stor del i våra framgångar, men även i våra utmaningar. Det syns som mest när vi lyckas göra mål. Vi släpper ner axlarna lite, vågar ta oss in mer på insidan, och får nyvunnen energi som motståndarna ofta har haft svårt att matcha. Vi lider av ett sargat självförtroende, både som lag och spelare för spelare. Det här är verkligen något att jobba med om man ska undvika att hamna ännu längre ner i tabellen.
Silfverberg är väl det tydligaste exemplet på en spelare som egentligen har mer i sig, men får ut för lite. Silfverberg har ett av seriens absolut bästa skott, men visar det alldeles för sällan, framför allt i power play. När man ser honom skjuta som mot Linköping, är det uppenbart att han helt enkelt behöver skjuta mer, men faktum är att han hellre slår en alibipassning eller lägger pucken längs sargen för att slippa vara den som misslyckas göra mål.
Special teams
Box play har blivit bättre och det gäller att fortsätta hålla intensiteten i den spelformen. Powerplay är fortfarande en besvikelse, nästan varje gång, trots att vi har alla förutsättningar för att ha ett riktigt farligt sådant. Pucktempot är för lågt, avsluten för få, passningarna sitter ofta på backhand eller mitt på medspelaren, som i sin tur tar för lång tid på sig, och vi tappar både puck och momentum. Det finns inga direkta varianter utan man förlitar sig på Bäckströms magi, som i sin tur oftast är alldeles för långsam. På senare tid har vi dock sett ett förenklat power play där vi helt enkelt söker skott så mycket det går och försöker skymma målvakten, vilket har gett resultat. Att bara trilla pucken i ultrarapid mellan Bäckström, Kinnvall, Larsson och Silfverberg har inte gett något på hela säsongen, så här måste staben in och göra förändringar. Våga säg ifrån, våga förändra. Att bara keep calm and carry on funkar inte alltid, och det är något som Brynäs har praktiserat på tok för mycket denna säsongen.
Avslutning
Jag har sagt det innan och kommer säga det igen: Brynäs största motståndare är Brynäs själva. Med det sagt så hoppas jag att tvärgatornas lag kan växa sig större än sin egen skugga, och hitta nya vägar till framgång. Framför allt så behöver vi sluta bättre än nia i tabellen när omgång 52 av SHL 25/26 är färdigspelad, med det laget vi har.
