VM 2017
2017-05-04 14:00
Fem ungtuppar att spana lite extra på
Vi lägger de stora stjärnorna åt sidan och fokuserar på fem mindre namnstarka spelare.
Niclas Viberg
Victor Hedman, Nikita Kucherov, Claude Giroux, Johnny Gaudreau, Mark Scheifele och Artemi Panarin – för att nämna några – ger härlig stjärnglans över VM. Men de flesta har hygglig koll på de stora stjärnorna, så den här gången lägger vi dem åt sidan och lyfter fram lite mindre namnstarka VM-spelare – nämligen fem ungtuppar att spana lite extra på.
###
Charlie McAvoy, USA
De senaste åren har USA släppt fram den yngre generationen i VM och 2017 är inget undantag. Dylan Larkin, Jack Eichel och Noah Hanifin är alla 20 år, men trion har redan en hygglig VM-erfarenhet. Den här gången vankas det istället debut för 19-årige Charlie McAvoy och 18-årige Clayton Keller – två av USA:s hjältar från JVM i vintras.
Båda två förtjänar att lyftas fram, men vi väljer att fokusera på McAvoy här. Försvararen fick göra sin NHL-debut i slutspelet när Bostons försvar drabbades hårt av skador. Väl där såg han ut att höra hemma och det lugn han visade upp i JVM hade följt med in i NHL. Det var enbart Zdeno Chara som spelade mer än McAvoy och på den tuffaste av scener kändes hans närvaro fullt naturlig.
USA sätter förmodligen lite mer rutinerade spelare högst upp i VM-hierarkin, men McAvoy är väl värd att spana lite extra på.
---
Ivan Provorov, Ryssland
Återväxten på den ryska backsidan har inte varit helt smärtfri framåt slutet. Efter sköna lirare som Sergei Zubov, Sergei Gonchar och Andrei Markov har nya generationer inte lyckats ta efter den höga standard som veteranerna satte. En som däremot kanske kan ta upp flaggan är Ivan Provorov, Philadelphias 20-åring.
Provorov gick som sjunde spelare totalt i draften 2015 och efter ett år på tillväxt i WHL klev han in i NHL – och skötte sig utomordentligt bra. Rookien snittade mest istid i Flyers (21:58 TOI/GP) och blev lagets näst bästa poängplockare från blålinjen (6+24), trots att han över perioder spelade begränsade powerplay-minuter.
Större delen av säsongen spenderades med Andrew MacDonald – som har en tydlig negativ effekt på alla han spelar med – men Provorov lyckades ändå hålla en hög nivå. Skridskoåkningen flyter fint, spelförståelsen är enorm och han löser svåra situationer på ett enkelt sätt. Provorov lär få en nyckelroll i det ryska laget och det ska mycket till om han inte svarar positivt på den utmaningen.
---
Nikolaj Ehlers, Danmark
Nikolaj Ehlers är redan vid 21 års ålder förmodligen det bästa som Danmark har fått fram. Pappa Heinz är en av Danmarks främsta VM-spelare, men när vi summerar Nikolajs karriär lär han stå långt framför sin farsa om vi jämför status.
Efter två säsonger i Winnipeg har Ehlers gått och blivit en av NHL:s mest underhållande spelare. Kombinationen av snabbhet, skicklighet och finurlighet gör honom inte på något sätt unik, men placerar in honom i en grupp där relativt få klarar av att hävda sig.
Tillsammans med Mark Scheifele och Patrik Laine har Ehlers bildat en av ligans mer svårhanterliga kedjor och han tog rejäla kliv den här säsongen. Att förvänta sig att Danmark ska kunna hota enbart tack vare Ehlers är att dra det ett steg eller två för långt – men det innebär inte att man inte ska hoppas på finfina individuella prestationer från Ehlers.
---
Sebastian Aho, Finland
Med Patrik Laine i spetsen har Finland en härlig ny forwardsgeneration på gång, men någon Laine får vi tyvärr inte se i VM. Istället blir det Sebastian Aho som kan dra blickarna till sig. Lauri Marjamäki och hans stab har tagit ut några yngre spelare som alla är värda att följa – Julius Honka, Jesse Puljujärvi och Mikko Rantanen – men ser vi till prestationer i NHL sorterar vi helt enkelt ut Aho.
Som 19-årig rookie klev Aho in i NHL och blev en stöttepelare i Carolina. Han gjorde såväl näst mest mål som poäng i laget och var ett hot mest hela tiden. Hurricanes har förmodligen något bra på gång med flera fina backar på uppgång. Ett orosmoln är att framtiden på forwardssidan inte ser lika fin ut, men med Aho i fållan kan man i alla fall mycket väl ha den där offensiva ledaren.
49 poäng är respektabla siffror för en rookie, i synnerhet som han ofta fick variera sig mellan olika kedjekamrater. Hur Finland står sig i VM återstår att se – man bör i alla fall kunna räkna in en kvartsfinalplats – men oavsett vilket är det värt att följa Aho.
---
Mitch Marner, Kanada
När man snackar Toronto blir det så klart Auston Matthews som tar all fokus – och det med rätta. Matthews håller redan en fantastiskt hög nivå och kommer vara lagets ledare när Maple Leafs nu tar sikte på en ljus framtid. Men Matthews är inte ensam. Toronto har en härlig ung stomme och i skymundan av Matthews succé har Mitch Marner gått och blivit något speciellt.
Det har sagts att den 19-årige Marner är för liten för att kunna få ett rejält genomslag i ligan, men hans skicklighet snackar man inte bort – och han överbevisade sina tvivlare redan under sin rookiesäsong. 77 matcher gav 61 poäng (19+42) och tidernas fjärde bästa rookiesäsong i Toronto.
Marner är en dynamisk forward som kan skapa målchanser på alla möjliga och omöjliga sätt, både åt sig själv och sina lagkamrater. Handlederna, skridskoåkningen och spelförståelsen kan mycket väl göra honom till ett av Kanadas hetaste VM-vapen.
###
Charlie McAvoy, USA
De senaste åren har USA släppt fram den yngre generationen i VM och 2017 är inget undantag. Dylan Larkin, Jack Eichel och Noah Hanifin är alla 20 år, men trion har redan en hygglig VM-erfarenhet. Den här gången vankas det istället debut för 19-årige Charlie McAvoy och 18-årige Clayton Keller – två av USA:s hjältar från JVM i vintras.
Båda två förtjänar att lyftas fram, men vi väljer att fokusera på McAvoy här. Försvararen fick göra sin NHL-debut i slutspelet när Bostons försvar drabbades hårt av skador. Väl där såg han ut att höra hemma och det lugn han visade upp i JVM hade följt med in i NHL. Det var enbart Zdeno Chara som spelade mer än McAvoy och på den tuffaste av scener kändes hans närvaro fullt naturlig.
USA sätter förmodligen lite mer rutinerade spelare högst upp i VM-hierarkin, men McAvoy är väl värd att spana lite extra på.
---
Ivan Provorov, Ryssland
Återväxten på den ryska backsidan har inte varit helt smärtfri framåt slutet. Efter sköna lirare som Sergei Zubov, Sergei Gonchar och Andrei Markov har nya generationer inte lyckats ta efter den höga standard som veteranerna satte. En som däremot kanske kan ta upp flaggan är Ivan Provorov, Philadelphias 20-åring.
Provorov gick som sjunde spelare totalt i draften 2015 och efter ett år på tillväxt i WHL klev han in i NHL – och skötte sig utomordentligt bra. Rookien snittade mest istid i Flyers (21:58 TOI/GP) och blev lagets näst bästa poängplockare från blålinjen (6+24), trots att han över perioder spelade begränsade powerplay-minuter.
Större delen av säsongen spenderades med Andrew MacDonald – som har en tydlig negativ effekt på alla han spelar med – men Provorov lyckades ändå hålla en hög nivå. Skridskoåkningen flyter fint, spelförståelsen är enorm och han löser svåra situationer på ett enkelt sätt. Provorov lär få en nyckelroll i det ryska laget och det ska mycket till om han inte svarar positivt på den utmaningen.
---
Nikolaj Ehlers, Danmark
Nikolaj Ehlers är redan vid 21 års ålder förmodligen det bästa som Danmark har fått fram. Pappa Heinz är en av Danmarks främsta VM-spelare, men när vi summerar Nikolajs karriär lär han stå långt framför sin farsa om vi jämför status.
Efter två säsonger i Winnipeg har Ehlers gått och blivit en av NHL:s mest underhållande spelare. Kombinationen av snabbhet, skicklighet och finurlighet gör honom inte på något sätt unik, men placerar in honom i en grupp där relativt få klarar av att hävda sig.
Tillsammans med Mark Scheifele och Patrik Laine har Ehlers bildat en av ligans mer svårhanterliga kedjor och han tog rejäla kliv den här säsongen. Att förvänta sig att Danmark ska kunna hota enbart tack vare Ehlers är att dra det ett steg eller två för långt – men det innebär inte att man inte ska hoppas på finfina individuella prestationer från Ehlers.
---
Sebastian Aho, Finland
Med Patrik Laine i spetsen har Finland en härlig ny forwardsgeneration på gång, men någon Laine får vi tyvärr inte se i VM. Istället blir det Sebastian Aho som kan dra blickarna till sig. Lauri Marjamäki och hans stab har tagit ut några yngre spelare som alla är värda att följa – Julius Honka, Jesse Puljujärvi och Mikko Rantanen – men ser vi till prestationer i NHL sorterar vi helt enkelt ut Aho.
Som 19-årig rookie klev Aho in i NHL och blev en stöttepelare i Carolina. Han gjorde såväl näst mest mål som poäng i laget och var ett hot mest hela tiden. Hurricanes har förmodligen något bra på gång med flera fina backar på uppgång. Ett orosmoln är att framtiden på forwardssidan inte ser lika fin ut, men med Aho i fållan kan man i alla fall mycket väl ha den där offensiva ledaren.
49 poäng är respektabla siffror för en rookie, i synnerhet som han ofta fick variera sig mellan olika kedjekamrater. Hur Finland står sig i VM återstår att se – man bör i alla fall kunna räkna in en kvartsfinalplats – men oavsett vilket är det värt att följa Aho.
---
Mitch Marner, Kanada
När man snackar Toronto blir det så klart Auston Matthews som tar all fokus – och det med rätta. Matthews håller redan en fantastiskt hög nivå och kommer vara lagets ledare när Maple Leafs nu tar sikte på en ljus framtid. Men Matthews är inte ensam. Toronto har en härlig ung stomme och i skymundan av Matthews succé har Mitch Marner gått och blivit något speciellt.
Det har sagts att den 19-årige Marner är för liten för att kunna få ett rejält genomslag i ligan, men hans skicklighet snackar man inte bort – och han överbevisade sina tvivlare redan under sin rookiesäsong. 77 matcher gav 61 poäng (19+42) och tidernas fjärde bästa rookiesäsong i Toronto.
Marner är en dynamisk forward som kan skapa målchanser på alla möjliga och omöjliga sätt, både åt sig själv och sina lagkamrater. Handlederna, skridskoåkningen och spelförståelsen kan mycket väl göra honom till ett av Kanadas hetaste VM-vapen.
