Rond 6 i Karlstad blev ganska så mycket som man hade förväntat sig. Men ändå samtidigt precis tvärtom. När man tror att man vet vart man har dessa lagen och denna matchserien så överraskas man gång på gång på gång.
Att Färjestad kom ut som hungriga vargar i första perioden och small på allt som rörde, mindre oväntat efter raset senast. Att firma Holm och Holm hade vissa problem med nivån i domsluten efter Abbotts frustration, mindre oväntat med två billiga Rögle-utvisningar i period 1. Att Färjestad-spelare kastade sig, förstärkte situationer och sökte utvisningar idag, mindre oväntat efter att Abbott mer eller mindre skickat det budskapet som tränare till laget.
Men allt detta till trots, Rögle var rejält pressade i perioder under den första akten i Löfbergs Arena, men klarade av två boxplay, överlevde Färjestads frenesi och press-spel och Arvid Holm var stora stunder Arvid Holmisk igen. Färjestad gjorde lite det Rögle gjorde i början av matchserien, förde spelet och var bästa laget, men hade inte förmågan att ta betalt för detta. Så 0-0 efter första tog vi idag utan problem.
Så här skrev jag i första periodpausen:
Och nu ska man inte påstå att man är synk, men det kändes litegrann som Tangnes och grabbarna hade varit inne på samma linjen i omklädningsrummet – för det var ett helt annat Rögle som kom ut och direkt tog tag i taktpinnen. Man fick det viktiga ledningsmålet när Felix Nilsson (!) ä n t l i g e n fick göra mål i slutspelet assisterad fint av Freddy Olofsson efter bara 1 minuts spel. Och av bara farten så ökade en Albin Sundsvik assisterad av Daniel Zaar på till 2-0 knappa fyra minuter senare och när sen Zaaren av Jonstorp alldeles själv gjorde 3-0 på styrning 3 minuter senare, ja då var det knäpptyst i hela Värmland känns det som.
Cam Abbott tog timeout, Cam Abbott bytte ut Melker Thelin och Cam Abbott såg minst sagt skärrad ut. Lite som matadoren i Tjuren i Ferdinand.
Rögle tryckte sen in 4-0 – men då fick förbundets lag och domarna Holm nog och hittade någon sätt att döma bort målet, som jag tror att få förstod då eller nu, om inte så väl mellan raderna. Och låt säga så här – om det inte stod 0-3 på tavlan och trycket på domarna varit vad det var, ja det hade man aldrig dömt bort detta mål. 0-3 på tavlan och ny periodpaus. Ett betydligt tystare Löfbergs Arena och Rögle i full kontroll efter en närmast perfekt period.
Så här skrev jag i andra periodpausen:
Och dessvärre så hade samma Rögle-omklädningsrum missat a tt läsa min Tweet denna pausvilan – för precis det man inte får bli vid ledning 3-0 och motståndarlaget kommer ut i ett sista försök att gripa halmstrået så blev Rögle låga och lite avvaktande. Och efter bara 1,07 så kom 1-3. Och knappt 3 minuter senare kom även 2-3 efter en enorm Färjestad-press. Här kom nog många tankar tillbaka till match 2 i Ängelholm när RBK tappade som bekant 5-0. Men nu gjorde Dan och Rögle alla rätt – man tog en timeout, lugnande ner pulsen hos spelarna som nog skenade här i fel riktning och kunde börja kontrollera bättre igen. Färjestad försökte, Färjestad fick chansen – men Arvid Holm och en äckligt disciplinerad defensiv stod emot. Gång på gång på gång. Och Färjestad och matador Abbott slet sitt hår i kvitteringsjakten – man tog ut Larmi för att spela 6 mot 5, men det gick inte. Stolta, starka RBK stod emot och har nu vänt 0-3 i matcher till 3-3 i matcher genom tre raka segrar och Färjestads sista matchboll på hemmais försvann likt snabbt som knatting hembränt i folkparken i Karlstad en bra dansbandskväll.
Nu väntar en E P I S K avgörande match 7 i Catena Arena på söndag , påskdagen. Rögle har möjligheten att göra något historiskt och som första lag i svensk ishockey nånsin vända 0-3 till 4-3 – Färjestad har en sista möjlighet att återupprätta sin heder igen. Och oavsett momentum just nu, känslan och hur det sett ut senaste matcherna, så känns det helt öppet. Ingen trodde på Rögle vid 0-3 i matcher, få tror på Färjestad just nu kanske. Men att vi får en game seven i denna matchserien är ur alla möjliga vinklar helt underbart.
Det finns alla möjligheter att söndagen den 5 april blir en ny historisk dag i Rögles historia , en påskdag vi kommer prata om länge, länge. Fredagen den 3 april höll för trycket och även om matchen idag inte nådde samma euforiska höjder som den 1992, så tror jag att Håkan Nilsson, Heinz Ehlerz och Peter Lundmarks anda svävade över laget i tredje perioden. Nu vill jag att Fidde hämtar vatten från dammarna i ute i Vegeholm att kasta på isen inför nedsläpp och att ljudnivån når nya höjder även för Catena Arena-mått på söndag.
För det är på väg att hända. När vi vänder, när det händer! Rögle vi ger oss aldrig!
