I och med segern tog SSK tag i två bekymmer. Svårigheten att slå lag på övre halvan av tabellen och oförmågan att vinna mittenperioder. Igår vann Södertälje andra perioden med 3-1 och punkterade i praktiken därmed matchen.

Nu måste det sägas att AIK:s uppträdande igår var långt ifrån att vara i paritet med hur ett lag i seriens övre skikt ska spela på hemmais. Man gick i stort sett i varenda fälla motståndarna gillrade och förmådde aldrig ta hjälp av de fyllda läktarna och med publikens hjälp skapa något riktigt tryck mot Södertäljes mål.

Istället blev anfallen av spridda-skurar-karaktär och de ganska korta sejourerna i anfallszon renderade i blott tretton skott mot mål - generande låga siffror. Nå, vi ska vara ärliga och addera två ramträffar till de tretton skotten. Oavsett så var vi aldrig nära segern.

Efter en förstaperiod där AIK ändå var det bättre laget som dikterade villkoren spelmässigt trots ett tidigt och olyckligt 0-1-mål trodde i alla fall jag på seger. När Ludwig Blomstrand kvitterade i PP var vi nog många som kände att ”nu tar vi det här”. Sedan började eländet.

AIK begick gång på gång precis de misstag Södertälje provocerade fram genom hög press i AIK:s försvarszon. Kladd med puck framför eget mål (Bengtsson vid 1-2), misslyckande att enkelt spela pucken ur zon (Åkerström vid 1-3) och ramla med pucken på egen blå (Ljungman vid 2-5) och där var kvällen mer eller mindre körd.

Mönstret är tydligt. I grunden skickliga hockeyspelare som stressas till misstag av ett pressande motståndarlag. Jag både hoppas och tror att lördagens dåliga insats är att betrakta som ett gupp i vägen. AIK har varit såpass stabila och bra att det här bara måste ha varit ett olycksfall i arbetet.

Chansen att studsa tillbaka kommer redan imorgon då Karlskoga ska få svartgul påhälsning. Upp på hästen igen med andra ord. Ytterligare tillförsikt kan tas in i framtidstänket då Daniel Muzito Bagenda berättade igår att han är c:a tre veckor från spel.

Ett par sista iakttagelser måste nämnas. Eldandet på SSK-läktaren löstes genom att halva bortaklacken fick lämna läktaren tillfälligt för en kortare omvisitering innan de sedan släpptes in igen. När sådant tidigare hänt på en bortaläktare som varit svartgul har det varit sektionstömning utan pardon och inget snack om att få komma tillbaka in.

TV-kommentatorerna talade om pyrotekniken ungefär som en liten bagatell eller nästan som om inget hade hänt. I ett omvänt läge - bengal på AIK-läktaren - hade det talats i termer som ”skandal”, ”sådant här hör inte hemma på våra läktare” och ”här dog ishockeyn”. Man upphör aldrig att förvånas över det faktum att alla hatar oss.

Slutligen. Det var faktiskt smärtsamt att notera att Filip Windlert var bäst på isen igår. Backen och f d AIK-kaptenen, som ratades av Lasse Johansson i somras, gjorde poäng, kom rätt in i alla situationer och förlorade knappt en enda närkamp. Prestigevärvningen Anders Grönlund har en bra bit kvar till Windlerts nivå.

Södertäljes seger igår var odiskutabelt. Det är bara att lyfta på hatten och hoppas att AIK tar lärdom av gårdagskvällens kölhalning.