Ett år efter 4 Nations är bilden fortfarande densamma: Finland har inte samma stjärnglans på backsidan som USA, Kanada eller Sverige. Däremot finns både lagkemi, NHL-rutin och internationell erfarenhet i mängder. Det är en stabil och arbetsvillig backbesättning som kan försvara väl — men för att utmana de allra bästa krävs också offensiva bidrag från blålinjen.
Miro Heiskanen – Dallas Stars
Draftades som tredje spelare totalt sommaren 2017 av Dallas Stars. Lånades sedan ut till IFK Helsingfors där han under säsongen 2017/18 spelade JVM, OS, Liiga-slutspel och senior-VM – allt vid 18 års ålder.
Hösten 2018 fick han chansen direkt i NHL. Redan under sitt första byte visade han att han var något alldeles extra. Spelade samtliga 82 grundseriematcher under debutsäsongen, blev uttagen till All-Star Game i januari 2019 och tog plats i All-Rookie Team efter säsongen.
Sedan dess har han varit en given del av Dallas backbesättning och spelat slutspel sex gånger. Under coronasäsongen 2020 tog han sig hela vägen till Stanley Cup-final, där det blev förlust mot Tampa Bay Lightning. Heiskanens poängproduktion i slutspelet var sensationell – 26 poäng på 27 matcher, en av de bästa noteringarna någonsin för en back.
Han var inte med i JVM-guldlaget 2019 på grund av NHL-spel, men däremot en del av VM-guldlaget på hemmaplan våren 2022.
Den nu 26-årige Heiskanen är en komplett back med explosiv skridskoåkning, skicklig puckhantering, stark fysik och pålitligt defensivt spel. Missade 4 Nations på grund av en knäskada, men i OS-laget är han en självklar ledare i första backparet och kommer att spela monsterminuter.
Henri Jokiharju – Boston Bruins
Draftad som 29:e spelare totalt av Chicago Blackhawks i första rundan 2017. Jokiharju NHL-debuterade som 19-åring säsongen 2018/19 och spelade 38 matcher för Chicago, där han bland annat fick chansen att spela i samma backpar som veteranen Duncan Keith.
Säsongen avslutades med 30 matcher i AHL, och under första halvan av 2019 blev han världsmästare både på U20- och seniornivå. Han hade redan vunnit U18-guld 2016, vilket gör honom – tillsammans med Kaapo Kakko – till en av få spelare som har tagit guld i alla tre stora internationella turneringar.
Sommaren 2019 trejdades han till Buffalo Sabres i utbyte mot Alexander Nylander, där han spelade nästan sex säsonger innan han i mars 2025 trejdades till Boston Bruins. Den här säsongen har han gjort nio assist på 33 matcher och spelat främst i samma backpar som Nikita Zadorov. Däremot har han inte funnits tillgänglig för spel sedan den 26 januari, en period som präglats av skada, personliga orsaker och ett par petningar.
En rörlig och spelskicklig back med bra passningsspel och spelförståelse. Jokiharju läser spelet väl och rör sig effektivt på isen. Under 4 Nations-turneringen fungerade han bra i par med Olli Määttä – en duo som mycket väl kan återförenas i OS.
Jokiharju i kamp mot Tampa Bay Lightnings Brandon Hagel, som är med i den kanadensiska OS-truppen.
Mikko Lehtonen – ZSC Lions (NLA)
Blev juniorvärldsmästare 2014, men draftades aldrig av någon NHL-klubb. Spelade Liiga-hockey för TPS och KooKoo fram till februari 2017. Då, 23 år gammal, gick flytten till HV71 och karriären tog fart. Våren 2017 avslutades med SM-guld och VM-debut på seniornivå. Sommaren 2017 bytte Lehtonen HV71 mot Tappara, och säsongen 2017/18 blev det bland annat OS och en silvermedalj efter Liiga-säsongen. Sommaren 2018 återvände han till HV71. Det blev inget nytt SM-guld, men en viktig roll i laget och VM 2019 slutade med guld som assisterande kapten och en plats i All Star-laget.
Sommaren 2019 skrev Lehtonen på för Jokerit i KHL, och nu kom det stora genombrottet. Säsongen 2019/20 avslutades med flest mål (17), assist (32) och poäng (49) av alla backar i ligan, en plats i All Star-matchen och priset som ligans bästa back. Prestationerna gjorde att han ansågs för bra för KHL och i maj 2020 kom kontraktet med Toronto Maple Leafs.
Trots succén i Europa blev tiden i NHL kort och ojämn. Det blev tre assist på nio matcher i Toronto innan trejden till Columbus Blue Jackets, där ytterligare tre assist noterades på 17 matcher. Spel i AHL lockade inte, och hösten 2021 återvände Lehtonen till KHL – den här gången till SKA St. Petersburg. Ett år senare hade meritlistan fyllts på med både OS-guld och ett nytt VM-guld. Sedan dess har han deltagit i ytterligare tre VM-turneringar, senast i Stockholm som lagkapten.
Mikko Lehtonen firar SM‑guldet med HV71 2017, en titel som blev början på hans raketresa mot landslaget och internationella framgångar.
Hösten 2022 skrev Lehtonen på för ZSC Lions i Schweiz. Där har han fortsatt dominera som en av Europas bästa backar, med två ligatitlar och en CHL-titel.
Den nu 32-årige Lehtonen är den enda spelaren i OS-truppen som inte spelar i NHL och den enda som var med i guldlaget i Beijing 2022. Med tanke på Finlands brist på NHL-backar (endast åtta har fått istid den här säsongen) och hans landslagsmeriter är uttagningen ingen överraskning. Under de senaste åren har han etablerat sig som en av Europas främsta backar med VM-guld 2019 och 2022 samt OS-guld 2022. Dessutom har han blivit uttagen i All Star Team efter samtliga tre turneringar.
En skicklig offensiv back med fantastisk skridskoåkning, bra spelsinne och ett vasst skott, men också trygg i defensiven. Vid VM 2022 toppade han Finlands interna poängliga bland backar med 12 poäng (2+10) på tio matcher och blev även turneringens poängrikaste back. Lehtonen spelar nu OS för tredje gången – som enda spelare i den finska truppen. (Tolvanen, Heiskanen, Granlund och Määttä spelar OS för andra gången).
Esa Lindell – Dallas Stars
Draftad som 74:e spelare totalt av Dallas Stars i tredje rundan 2012. NHL-debuterade säsongen 2015/16 med fyra matcher. Säsongen därpå blev han ordinarie med 73 matcher och har sedan dess utvecklats till en av ligans mest pålitliga backar. Lindell har varit assisterande kapten i Dallas sedan säsongen 2020/21.
Lindell anses vara en av NHL:s främsta defensiva backar – en “silent hero” för Dallas Stars. Han spelar ett stabilt och kompromisslöst försvarsspel med utmärkt positionsspel, smarta beslut och förmågan att neutralisera motståndarnas toppkedjor. Han är en nyckelspelare i boxplay och gör alltid rätt sak i kritiska lägen.
Trots att han inte är känd för offensiv produktion har han ett hårt skott och kan kliva in i powerplay för Finland vid behov.
Van att spela över 20 minuter per match i NHL och inleder OS som vänsterfattad back i första backparet tillsammans med klubbkamraten Miro Heiskanen.
Vann JVM-guld 2014 och guld i senior-VM våren 2022.
Olli Määttä – Utah Mammoth
Draftades av Pittsburgh Penguins som 22:a spelare totalt sommaren 2012. Som 22-åring sommaren 2017 hade han redan vunnit två OHL-titlar, ett OS-brons och två Stanley Cup-titlar.
Efter säsongen 2018/19 i Pittsburgh trejdades han till Chicago Blackhawks, där han spelade en säsong. Därefter följde två säsonger i Los Angeles Kings, två i Detroit Red Wings och sju matcher för Detroit säsongen 2024/25 innan han i slutet av oktober 2024 trejdades till Utah Mammoth.
Förlängde sitt kontrakt med Utah i mars förra året med tre år. Förra säsongen blev det 70 matcher, 2+18 poäng och runt 20 minuter istid per match. Den här säsongen har han haft skadeproblem och även varit petad ur laguppställningen. På 19 matcher har det bara blivit en assist och ett snitt på strax under 12 minuter per match.
Määttä är inte en poängback – debutsäsongen 2013/14 med 29 poäng är fortfarande hans bästa – men han spelar ett starkt defensivt spel och bidrar med rutin och ledarskap. I 4 Nations fungerade han väl tillsammans med Henri Jokiharju, och den duon kan mycket väl återförenas i OS.
Har spelat VM 2021, 2023 och 2024, med bästa placeringen silver 2021. Är tillsammans med Mikael Granlund den enda i truppen som spelade OS när NHL-spelare senast deltog, i Sotji 2014.
Olli Määttä under OS i Sotji 2014, här med Olli Jokinen. Endast 19 år gammal gjorde han fem poäng på sex matcher och tog OS‑brons.
Nikolas Matinpalo – Ottawa Senators
En stark säsong med Ässät i Liiga 2022/23 belönades med VM‑debut på seniornivå våren 2023 och ett NHL‑kontrakt med Ottawa Senators kort därefter. Första året i Nordamerika blev det mest spel i AHL med Belleville, men han fick även NHL‑debutera med fyra matcher.
Säsongen 2024/25 tog han nästa steg med fler NHL‑matcher än AHL och sina första slutspelsmatcher. Han spelade också 4 Nations‑turneringen i vintras och VM i våras.
Den här säsongen har Matinpalo spelat 30 matcher för Ottawa med fyra assist, ett snitt på cirka 15 minuters istid per match och en roll i tredje backparet med ansvar i boxplay. Under större delen av januari saknades han i matchtruppen och spelade inte mellan den 8 och 24 januari, då han gjorde ett kortare återbesök i laguppställningen mot Carolina Hurricanes. Sedan dess har 27-åringen återigen stått utanför laget.
Matinpalo är en stor och tung defensiv back (190 cm, 96 kg) som spelar fysiskt och är stark i närkamper. Skridskoåkningen är hans största svaghet, men han kompenserar med bra positionsspel och styrka framför eget mål.
Niko Mikkola – Florida Panthers
Draftad som 127:e spelare totalt av St. Louis Blues i femte rundan 2015. Ett halvår senare vann han JVM-guld på hemmais. Spelade i Liiga fram till 2018 innan flytten till Nordamerika och AHL-laget San Antonio Rampage. Gjorde VM-debut på seniornivå våren 2019 och vann guld.
NHL-debuten kom i januari 2020 mot San Jose Sharks. Efter tre säsonger i St. Louis trejdades han till New York Rangers i februari 2023, där han spelade 31 matcher i grundserien och sju i slutspelet. Sommaren 2023 skrev han på för Florida Panthers som free agent.
Säsongen 2023/24 blev hans stora genombrott – han spelade samtliga 82 grundseriematcher för första gången och avslutade med att vinna Stanley Cup. Den nu 29-årige backen har utvecklats till en stabil tvåvägsback och har vunnit två raka Stanley Cup-titlar , båda i finaler mot Edmonton Oilers med Connor McDavid och Leon Draisaitl.
Mikkola spelar regelbundet över 20 minuter per match och har en viktig roll i Panthers, oftast i andra backparet bredvid Uvis Balinskis. Vänsterfattad och förväntas ta plats i Finlands andra backpar tillsammans med högerfattade Rasmus Ristolainen.
Han är dessutom den enda spelaren i truppen som vid ett OS-guld skulle bli medlem i Triple Gold Club (OS-guld, VM-guld, Stanley Cup). Hittills är Valtteri Filppula den enda finländaren som har lyckats med den bedriften. (Stanley Cup med Detroit 2008, VM- och OS-guld 2022).
Niko Mikkola under JVM-finalen på hemmais 2016.
Rasmus Ristolainen – Philadelphia Flyers
Draftad som åttonde spelare totalt av Buffalo Sabres 2013 och NHL-debuterade samma höst. Trots över ett decennium i ligan har han ännu inte spelat en enda slutspelsmatch, och ett plus/minus-saldo på –183 är långt ifrån smickrande. Trots det är han en rutinerad back med 795 NHL-matcher och 310 poäng (57 mål, 253 assist).
Stor JVM-hjälte när han avgjorde finalen 2014 med segermålet i förlängning. Sedan dess har det bara blivit en turnering på seniornivå – World Cup 2016.
Känd för sin starka skridskoåkning, sina tunga tacklingar och hårda skott från blålinjen. Ristolainen tillför storlek och fysisk närvaro i defensiven. Han var uttagen till 4 Nations-turneringen men tvingades stå över på grund av skada. Den här säsongen har skadeproblemen fortsatt, men när Ristolainen väl har spelat har han fått stort förtroende. Förutom en match där det bara blev drygt en minut i spel har 31-åringen hållit sig kring 20–23 minuters istid i sina senaste matcher, vilket visar att han fortfarande används som en tung defensiv pjäs när han är frisk.
Om han är skadefri i OS blir han en fysisk kraft med rutin, tyngd och ett hårt skott från blålinjen – ett verktyg som fortfarande ger honom en tydlig roll i laget.
Ristolainen firar sitt mål i semifinalen mot Kanada i JVM 2014. Förutom guldmålet i finalen blev det även en plats i All Star-laget och priset som turneringens bästa back.
