Montreal
2011-02-17 00:50
Inför Heritage Classic 2011 del II
Denna gången ska det handla om Stanley-Cup finalen 1986 mellan Calgary Flames och Montreal Canadiens. Två lag som ingen trodde speciellt mycket på innan säsongen startat. Säsongen innan hade Calgary åkt ut redan i första omgången av Stanley Cup mot Winnipeg Jets efter 4 raka förluster. Montreal hade fått stryk av Quebec Nordiques i ”The battle of Quebec” i andra omgången av slutspelet efter 7 tuffa matcher.
Dan Augustsson
daug4663@gmail.com
@DaugHabs
Vi börjar i Calgary, detta skulle bli den 6:e säsongen i Calgary efter flytten från Atlanta där Flames hållit hus sina första 8 säsonger. Calgary startade säsongen med nästan exakt samma lag som säsongen tidigare med ett stort undantag. Kent Nilsson lagets bäste poängplockare hade efter ett par misslyckade slutspel skickats till Minnesota North Stars i utbyte mot 2 draftval. Draftval som utnyttjade Calgary till max genom att välja Joe Nieuwendyck och Stephane Matteau, bägge två Stanley Cup vinnare och åtminstone Nieuwendyck blev ju en superstjärna. Förlusten av Nilsson skulle tvinga laget att spela betydligt mer defensivt detta år. Den nu ende svensken i Calgary Håkan Loob hade efter en mycket bra rookiesäsong haft det betydligt tyngre den andra säsongen, tyvärr gick det sådär även säsongen 85-86 Efter en mycket bra start på säsongen, de låg den 10 december på 3:e plats i hela ligan med 15 segrar, 8 förluster och 3 oavgjorda, så hände något. Den 7 januari förlorade laget sin elfte match på raken, den värsta sviten i lagets historia, nu var det dax att göra något. GM Cliff Fletcher och coachen Bob Johnson bestämde sig för att ge den unge och lovande målvakten i farmarlaget chansen och som han tog den, när slutspelet började hade han konkurrerat ut Rejean Lemelin som förste målvakt. Givetvis var målvakten Mike Vernon, han hade nu presenterat sig som en blivande toppmålvakt för hockeyvärlden. I februari och mars gjorde Fletcher tre trader som förbättrade laget ytterligare, i februari kom från St. Louis Joe Mullen, Terry Johnson och Rik Wilson de två sistnämnda gjorde inga större avtryck varken i Calgary eller NHL, men Mullen skulle komma att göra nästan 400 poäng under de 5 säsonger han stannade i Calgary och bli den förste amerikanen att göra över 500 mål i NHL. I mars tillkom sen Nick Fotiu från NY Rangers och John Tonelli från NY Islanders som med sina 4 Stanley Cup triumfer och tuffhet skulle visa Calgary vad man behövde för att lyckas i Stanley Cup slutspelet. Den sista traden fick Glen Sather i Edmonton att explodera, han anklagade NY Islanders GM Bill Torrey för att försöka hjälpa Fletcher och Calgary så att de skulle slå ut Edmonton i slutspelet och på så sätt underlätta för Islanders att vinna en 5:e Stanley Cup. Han hade både rätt och fel: Calgary skulle komma att slå ut Edmonton, men Islanders skulle misslyckas och inte ens ta sig förbi Washington Capitals i den första slutspelsrundan.
Poängligan för Calgary Flames säsongen 85-86
* Rookie.
** Joe Mullens statistik i Calgary var 29 matcher, 16 mål, 22 assist och 38 poäng resten av poängen gjorde han i St. Louis
¤ Calgary hade 3 olika spelare som alternerade som lagkapten.
Målvaktsstatistik för Calgary Flames säsongen 85-86
I första omgången av slutspelet ställdes Calgary ånyo mot Winnipeg Jets, men denna gång var det Winnipeg som fick åka hem med svansen mellan benen, Calgary gick vidare efter tre raka segrar. Sedan var det dax för ”The Battle of Alberta” nu väntade alltså Edmonton Oilers i kvartsfinalen. De båda lagen som definitivt inte tyckte om varandra vann varannan match, alltså stod det 3-3 i matcher inför den sjunde och avgörande matchen som spelades i Edmonton. Flames tog ledningen med 2-0 men Oilers jobbade sig in i matchen och lyckades också kvittera, med 5:14 kvar av den tredje perioden sker ett av de mest berömda självmålen i NHL historien, Steve Smith som är snett bakom målburen försöker slå ut pucken ur zon men träffar Grant Fuhr's skridsko och pucken hamnar i den egna målburen. Se: http://www.youtube.com/watch?v=snGQQw7bfqA
Edmonton är ett slaget lag. I semifinalen ställdes Calgary mot St. Louis som också överraskat genom att ta sig så långt. Den här serien går också hela vägen efter att St. Louis vänt ett underläge med 2-5 under de sista 12 minuterna av den sjätte matchen för att tvinga fram OT, där var St. Louis starkast och kvitterade till 3-3 i matcher. Den sjunde matchen spelades denna gång i Calgary och efter 60 minuters spel står Calgary som vinnare med 2 mål mot 1.
Under serien mot Edmonton som gått ut hårt med ”Hat Trick Fever” som sin kampanj inför slutspelet då de jagade sin tredje raka Stanley Cup vinst, svarar Calgary fansen med sin egen kampanj ”The C of Red” dvs hela publiken hade på sig röda tröjor med Calgary's stora C mitt på bröstet. Den kampanjen har återkommit under alla de säsonger Calgary har gått till Stanley Cup, under slutspelet 2004 var trycket så hårt att CCM tvingades stoppa all produktion av övriga tröjor med Calgary motiv för att kunna möta alla beställningar på tröjor med ”C of Red”.
I Montreal så hade Jacques Lemaire slutat som coach. GM Serge Savard var hårt pressat dels efter ”Good Friday Massacre” 1984 och dels efter att Quebec slagit ut Canadiens 1985. Good Friday Massacre kan sägas vara starten till den mycket heta rivaliteten mellan Quebec Nordiques och Montreal Canadiens. Det var på långfredagen 1984 som Canadiens och Quebec möttes i den sjätte matchen i den andra rundan i Stanley Cup slutspelet. Canadiens vände ett underläge till vinst och vann samtidigt serien med 4-2, men eftersnacket handlade enbart om de många och stora slagsmålen under matchen (avbytarbåsen tömdes flera gånger och alla slogs mot alla på isen). Savard valde att ge den tidigare assisterande coachen Jean Perron förtroendet som huvudcoach trots dennes blygsamma erfarenhet (endast ett år som ass. coach i NHL). Jean Perron tog under Savard's överinseende till den stora kvasten och det var många som inte fick förnyat förtroende bland spelarna. Canadiens skulle komma att starta säsongen med 8 st rookies i laguppställningen: Kjell Dahlin, Steve Rooney, Shayne Corson, Sergio Momesso, Mike Lalor, Brian Skrudland, Stephane Richer och Patrick Roy hade alla tagit en ordinarie plats, de 4 sistnämnda hade året innan vunnit Calder Cup med Canadiens farmarlag Sherbrooke Canadiens. Säsongen började inte speciellt bra med bara 9 vinster de första 20 matcherna däribland en förlust mot Hartford Whalers med hela 11-6, några matcher senare hade det vänt helt och hållet då Canadiens först besegrade Detroit Red Wings med 10-1 och i matchen därefter Vancouver Canucks med 7-0. Mats Näslund firar under säsongen stora triumfer, han slutar 8 i poängligan med 110 poäng, han är den senaste Montreal spelaren som kommit över 100 poäng. Efter en urstark januarimånad med 11 vinster på 16 matcher, går det mycket sämre mot slutet då de tappar första platsen i divisionen till ärkerivalen Quebec. Höjdpunkten innan slutspelet är den 19 mars då Larry Robinson spelar sin 1,000:e match för klubben och blir den blott 4:e spelaren i Canadiens historia att spela 1,000 matcher för laget.
Poängligan för Montreal Canadiens säsongen 85-86
Målvaktstatistik för Montreal Canadiens säsongen 85-86
Till slutspelet har ytterligare en rookie tagit sig in i laget nämligen Claude Lemieux. I första rundan väntar Boston som blir en munsbit, Canadiens vinner i tre raka matcher. Hartford har samtidigt chockat NHL genom att slå ut Quebec och blir alltså Montreals nästa motståndare. Lagen vinner varannan match och i den sjunde matchen på hemmaplan vinner Canadiens med 2-1 och därmed serien med 4-3. I semifinalen väntar NY Rangers med den blivande Vezina Trophy vinnaren John Vanbiesbrouck i målet. NY Rangers tror som alltid att nu äntligen ska vi bryta förbannelsen, men icke sa nicke, Canadiens vinner de tre första matcherna innan Vanbiesbrouck stänger igen i match 4 då Rangers vinner med 2-0. I match 5 är ordningen återställd och Canadiens vinner med 3-1.
Detta är första gången sedan året innan expansionen 1967 som två lag från Canada möts i en Stanley Cup final. Calgary har hemmafördel på grund av ett bättre resultat i grundserien. Calgary vinner den första matchen på hemmaplan med 5-2, Montreal kvitterar matchserien genom att vinna match 2 efter förlängning med 3-2. Brian Skrudland sätter NHL rekord när han gör mål endast 9 sekunder in på förlängningen. Calgary har fått flera spelare skadade under slutspelet och i match 2 går dessutom Joe Mullen sönder. Match 3 vinner Montreal lätt på hemmaplan med 5-3 och i den fjärde matchen håller Roy nollan när Canadiens vinner med 1-0. Tillbaka i Calgary för den femte matchen, där kommer Joe Mullen åter till spel nu med ett speciellt skydd för sin skadade nacke. Montreal seglar ifrån till en ledning med 4-1 innan Calgary gör en sista desperat ansträngning för att komma närmare och kvittera. Med mindre än 4 minuter kvar så kommer så 2-4 målet och med endast 46 sekunder kvar nätar Joe Mullen, nu är Calgary bara ett mål efter. Under de sista sekunderna gör Roy flera svåra räddningar när Calgary trycker på med 6 utespelare, Roy och Canadiens lyckas hålla undan och vinner sin 23:e titel. Calgary publiken visar sin sportsmanna anda under utdelandet av priser och när Montreal får Stanley Cup pokalen. Samtidigt så hyllar de sina egna hjältar med att taktfast skandera "Thank you Flames, Thank you Flames”
Montreal har under året inte gjort en enda trade, jag vet att alla Stanley Cup segrare efter 1986 har gjort trader, men jag är osäker på om något annat lag i modern tid har lyckats vinna Stanley Cup utan att göra åtminstone en trade.
Montreal Canadiens vinnande laguppställning:
Målvakter:
1 Doug Soetart
33 Patrick Roy *
37 Steve Penney
Backar:
5 Rick Green
17 Craig Ludwig
18 Tom Kurvers
19 Larry Robinson A.
24 Chris Chelios
25 Petr Svoboda
29 Gaston Gingras
31 John Kordic
38 Mike Lalor *
Centrar:
15 Bobby Smith
21 Guy Carbonneau
27 Lucien DeBlois
35 Mike McPhee *
39 Brian Skrudland *
Yttrar:
8 David Maley *
11 Ryan Walter
12 Serge Boisvert
14 Mario Tremblay A.
20 Kjell Dahlin *
23 Bob Gainey C.
26 Mats Näslund A.
28 Steve Rooney *
30 Chris Nilan
32 Claude Lemieux *
36 Sergio Momesso *
44 Stephane Richer *
Ledare:
Ronald Corey president
Serge Savard GM
Jean Perron coach
Jacques Laperriere ass.coach
Jean Beliveau senior vice president
Francois-Xavier Seingeur vice president
Fred Steer vice president
Jacques Lemaire ass. GM/director of player personnel
Andre Boudrias ass GM/director of scouting
Claude Ruel director of player personnel
Yvon Belanger athletic therapist
Gaetan Lefbvre ass. athletic therapist
Eddy Palchak trainer
Sylvain Toupin ass. trainer
Morgan McCammon Chairman of the board
*= rookie
Poängligan i NHL säsongen 1985-86
Målvaktsligan i NHL säsongen 1985-86
Poängligan i Stanley Cup 1985-86
Målvaktsligan i Stanley Cup 1985-86
Troféer:
King Clancy Memorial Trophy, Maurice Richard Trophy och Roger Crozier Saving Garce Award hade ännu inte börjat delas ut.
NHL rekord och andra händelser under säsongen 85-86:
Poängligan för Calgary Flames säsongen 85-86
| Namn | GP | G | A | Poäng |
| Joe Mullen ** | 77 | 44 | 46 | 90 |
| Dan Quinn | 78 | 30 | 42 | 72 |
| Lanny McDonald ¤ | 80 | 28 | 43 | 71 |
| Gary Suter * | 80 | 15 | 50 | 68 |
| Al MacInnis | 77 | 11 | 57 | 68 |
| Håkan Loob | 68 | 31 | 36 | 67 |
| Joel Otto | 79 | 25 | 34 | 59 |
| Jim Peplinski ¤ | 77 | 24 | 35 | 59 |
| Carey Wilson | 76 | 29 | 29 | 58 |
| Steve Bozek | 64 | 21 | 22 | 43 |
| Doug Risebrough ¤ | 62 | 15 | 28 | 43 |
** Joe Mullens statistik i Calgary var 29 matcher, 16 mål, 22 assist och 38 poäng resten av poängen gjorde han i St. Louis
¤ Calgary hade 3 olika spelare som alternerade som lagkapten.
Målvaktsstatistik för Calgary Flames säsongen 85-86
| Namn | GP | W | GAA | SO |
| Mike Vernon | 18 | 18 | 3,39 | 1 |
| Rejean Lemelin | 60 | 29 | 4,08 | 1 |
I första omgången av slutspelet ställdes Calgary ånyo mot Winnipeg Jets, men denna gång var det Winnipeg som fick åka hem med svansen mellan benen, Calgary gick vidare efter tre raka segrar. Sedan var det dax för ”The Battle of Alberta” nu väntade alltså Edmonton Oilers i kvartsfinalen. De båda lagen som definitivt inte tyckte om varandra vann varannan match, alltså stod det 3-3 i matcher inför den sjunde och avgörande matchen som spelades i Edmonton. Flames tog ledningen med 2-0 men Oilers jobbade sig in i matchen och lyckades också kvittera, med 5:14 kvar av den tredje perioden sker ett av de mest berömda självmålen i NHL historien, Steve Smith som är snett bakom målburen försöker slå ut pucken ur zon men träffar Grant Fuhr's skridsko och pucken hamnar i den egna målburen. Se: http://www.youtube.com/watch?v=snGQQw7bfqA
Edmonton är ett slaget lag. I semifinalen ställdes Calgary mot St. Louis som också överraskat genom att ta sig så långt. Den här serien går också hela vägen efter att St. Louis vänt ett underläge med 2-5 under de sista 12 minuterna av den sjätte matchen för att tvinga fram OT, där var St. Louis starkast och kvitterade till 3-3 i matcher. Den sjunde matchen spelades denna gång i Calgary och efter 60 minuters spel står Calgary som vinnare med 2 mål mot 1.
Under serien mot Edmonton som gått ut hårt med ”Hat Trick Fever” som sin kampanj inför slutspelet då de jagade sin tredje raka Stanley Cup vinst, svarar Calgary fansen med sin egen kampanj ”The C of Red” dvs hela publiken hade på sig röda tröjor med Calgary's stora C mitt på bröstet. Den kampanjen har återkommit under alla de säsonger Calgary har gått till Stanley Cup, under slutspelet 2004 var trycket så hårt att CCM tvingades stoppa all produktion av övriga tröjor med Calgary motiv för att kunna möta alla beställningar på tröjor med ”C of Red”.
I Montreal så hade Jacques Lemaire slutat som coach. GM Serge Savard var hårt pressat dels efter ”Good Friday Massacre” 1984 och dels efter att Quebec slagit ut Canadiens 1985. Good Friday Massacre kan sägas vara starten till den mycket heta rivaliteten mellan Quebec Nordiques och Montreal Canadiens. Det var på långfredagen 1984 som Canadiens och Quebec möttes i den sjätte matchen i den andra rundan i Stanley Cup slutspelet. Canadiens vände ett underläge till vinst och vann samtidigt serien med 4-2, men eftersnacket handlade enbart om de många och stora slagsmålen under matchen (avbytarbåsen tömdes flera gånger och alla slogs mot alla på isen). Savard valde att ge den tidigare assisterande coachen Jean Perron förtroendet som huvudcoach trots dennes blygsamma erfarenhet (endast ett år som ass. coach i NHL). Jean Perron tog under Savard's överinseende till den stora kvasten och det var många som inte fick förnyat förtroende bland spelarna. Canadiens skulle komma att starta säsongen med 8 st rookies i laguppställningen: Kjell Dahlin, Steve Rooney, Shayne Corson, Sergio Momesso, Mike Lalor, Brian Skrudland, Stephane Richer och Patrick Roy hade alla tagit en ordinarie plats, de 4 sistnämnda hade året innan vunnit Calder Cup med Canadiens farmarlag Sherbrooke Canadiens. Säsongen började inte speciellt bra med bara 9 vinster de första 20 matcherna däribland en förlust mot Hartford Whalers med hela 11-6, några matcher senare hade det vänt helt och hållet då Canadiens först besegrade Detroit Red Wings med 10-1 och i matchen därefter Vancouver Canucks med 7-0. Mats Näslund firar under säsongen stora triumfer, han slutar 8 i poängligan med 110 poäng, han är den senaste Montreal spelaren som kommit över 100 poäng. Efter en urstark januarimånad med 11 vinster på 16 matcher, går det mycket sämre mot slutet då de tappar första platsen i divisionen till ärkerivalen Quebec. Höjdpunkten innan slutspelet är den 19 mars då Larry Robinson spelar sin 1,000:e match för klubben och blir den blott 4:e spelaren i Canadiens historia att spela 1,000 matcher för laget.
Poängligan för Montreal Canadiens säsongen 85-86
| Namn | GP | G | A | Poäng |
| Mats Näslund | 80 | 43 | 67 | 110 |
| Bobby Smith | 79 | 31 | 55 | 86 |
| Larry Robinson | 78 | 19 | 63 | 82 |
| Kjell Dahlin | 77 | 32 | 39 | 71 |
| Guy Carbonneau | 80 | 20 | 36 | 56 |
| Ryan Walter | 69 | 15 | 34 | 49 |
| Bob Gainey | 80 | 20 | 23 | 43 |
| Mike McPhee | 70 | 19 | 21 | 40 |
| Mario Tremblay | 56 | 19 | 20 | 39 |
| Stephane Richer | 65 | 21 | 16 | 37 |
Målvaktstatistik för Montreal Canadiens säsongen 85-86
| Namn | GP | W | GAA | SO |
| Doug Soetart | 23 | 11 | 2,77 | 3 |
| Patrick Roy | 47 | 23 | 3,35 | 1 |
Till slutspelet har ytterligare en rookie tagit sig in i laget nämligen Claude Lemieux. I första rundan väntar Boston som blir en munsbit, Canadiens vinner i tre raka matcher. Hartford har samtidigt chockat NHL genom att slå ut Quebec och blir alltså Montreals nästa motståndare. Lagen vinner varannan match och i den sjunde matchen på hemmaplan vinner Canadiens med 2-1 och därmed serien med 4-3. I semifinalen väntar NY Rangers med den blivande Vezina Trophy vinnaren John Vanbiesbrouck i målet. NY Rangers tror som alltid att nu äntligen ska vi bryta förbannelsen, men icke sa nicke, Canadiens vinner de tre första matcherna innan Vanbiesbrouck stänger igen i match 4 då Rangers vinner med 2-0. I match 5 är ordningen återställd och Canadiens vinner med 3-1.
Detta är första gången sedan året innan expansionen 1967 som två lag från Canada möts i en Stanley Cup final. Calgary har hemmafördel på grund av ett bättre resultat i grundserien. Calgary vinner den första matchen på hemmaplan med 5-2, Montreal kvitterar matchserien genom att vinna match 2 efter förlängning med 3-2. Brian Skrudland sätter NHL rekord när han gör mål endast 9 sekunder in på förlängningen. Calgary har fått flera spelare skadade under slutspelet och i match 2 går dessutom Joe Mullen sönder. Match 3 vinner Montreal lätt på hemmaplan med 5-3 och i den fjärde matchen håller Roy nollan när Canadiens vinner med 1-0. Tillbaka i Calgary för den femte matchen, där kommer Joe Mullen åter till spel nu med ett speciellt skydd för sin skadade nacke. Montreal seglar ifrån till en ledning med 4-1 innan Calgary gör en sista desperat ansträngning för att komma närmare och kvittera. Med mindre än 4 minuter kvar så kommer så 2-4 målet och med endast 46 sekunder kvar nätar Joe Mullen, nu är Calgary bara ett mål efter. Under de sista sekunderna gör Roy flera svåra räddningar när Calgary trycker på med 6 utespelare, Roy och Canadiens lyckas hålla undan och vinner sin 23:e titel. Calgary publiken visar sin sportsmanna anda under utdelandet av priser och när Montreal får Stanley Cup pokalen. Samtidigt så hyllar de sina egna hjältar med att taktfast skandera "Thank you Flames, Thank you Flames”
Montreal har under året inte gjort en enda trade, jag vet att alla Stanley Cup segrare efter 1986 har gjort trader, men jag är osäker på om något annat lag i modern tid har lyckats vinna Stanley Cup utan att göra åtminstone en trade.
Montreal Canadiens vinnande laguppställning:
Målvakter:
1 Doug Soetart
33 Patrick Roy *
37 Steve Penney
Backar:
5 Rick Green
17 Craig Ludwig
18 Tom Kurvers
19 Larry Robinson A.
24 Chris Chelios
25 Petr Svoboda
29 Gaston Gingras
31 John Kordic
38 Mike Lalor *
Centrar:
15 Bobby Smith
21 Guy Carbonneau
27 Lucien DeBlois
35 Mike McPhee *
39 Brian Skrudland *
Yttrar:
8 David Maley *
11 Ryan Walter
12 Serge Boisvert
14 Mario Tremblay A.
20 Kjell Dahlin *
23 Bob Gainey C.
26 Mats Näslund A.
28 Steve Rooney *
30 Chris Nilan
32 Claude Lemieux *
36 Sergio Momesso *
44 Stephane Richer *
Ledare:
Ronald Corey president
Serge Savard GM
Jean Perron coach
Jacques Laperriere ass.coach
Jean Beliveau senior vice president
Francois-Xavier Seingeur vice president
Fred Steer vice president
Jacques Lemaire ass. GM/director of player personnel
Andre Boudrias ass GM/director of scouting
Claude Ruel director of player personnel
Yvon Belanger athletic therapist
Gaetan Lefbvre ass. athletic therapist
Eddy Palchak trainer
Sylvain Toupin ass. trainer
Morgan McCammon Chairman of the board
*= rookie
Poängligan i NHL säsongen 1985-86
| Namn | Club | GP | G | A | poäng |
| Wayne Gretzky | Edmonton | 80 | 52 | 163 | 215 |
| Mario Lemieux | Pittsburgh | 79 | 48 | 93 | 141 |
| Paul Coffey | Edmonton | 79 | 48 | 90 | 138 |
| Jari Kurri | Edmonton | 78 | 68 | 63 | 131 |
| Mike Bossy | NY Islanders | 80 | 61 | 62 | 123 |
| Peter Stasny | Quebec | 76 | 41 | 81 | 122 |
| Denis Savard | Chicago | 80 | 47 | 69 | 116 |
| Mats Näslund | Montreal | 80 | 43 | 67 | 110 |
| Dale Hawerchuk | Winnipeg | 80 | 46 | 59 | 105 |
| Neal Broten | Minnesota | 80 | 29 | 76 | 105 |
Målvaktsligan i NHL säsongen 1985-86
| Namn | Club | GP | GAA | SO |
| Bob Froese | Philadelphia | 51 | 2,55 | 5 |
| Al Jensen | Washington | 44 | 3,18 | 2 |
| Clint Malarchuk | Quebec | 46 | 3,21 | 4 |
| Kelly Hruday | NY Islanders | 45 | 3,21 | 1 |
| John Vanbiesbrouck | NY Rangers | 61 | 3,32 | 3 |
| Patrick Roy | Montreal | 47 | 3,35 |
Poängligan i Stanley Cup 1985-86
| Namn | Club | GP | G | A | Poäng |
| Doug Gilmour | St: Louis | 19 | 9 | 12 | 21 |
| Bernie Federko | St: Louis | 19 | 7 | 14 | 21 |
| Joe Mullen | Calgary | 21 | 12 | 7 | 19 |
| Wayne Gretzky | Edmonton | 10 | 8 | 11 | 19 |
| Mats Näslund | Montreal | 20 | 8 | 11 | 19 |
| Al MacInnis | Calgary | 21 | 4 | 15 | 19 |
| Lanny McDonald | Calgary | 22 | 11 | 7 | 18 |
| Paul Reinhart | Calgary | 21 | 5 | 13 | 18 |
| Greg Paslawski | St: Louis | 17 | 10 | 7 | 17 |
| Pierre Larouche | NY Rangers | 16 | 8 | 8 | 16 |
| Claude Lemieux | Montreal | 20 | 10 | 6 | 16 |
| Doug Risebrough | Calgary | 22 | 7 | 9 | 16 |
| John Tonelli | Calgary | 22 | 7 | 9 | 16 |
Målvaktsligan i Stanley Cup 1985-86
| Namn | Club | GP | GAA | SO |
| Mike Liut | Hartford | 8 | 1,90 | 1 |
| Patrick Roy | Montreal | 20 | 1,92 | 1 |
| Pete Peeters | Washington | 9 | 2,65 | 0 |
| Steve Weekes | Hartford | 3 | 2,84 | 0 |
| Mike Vernon | Calgary | 21 | 2,93 | 0 |
| Greg Millen | St. Louis | 10 | 2,97 | 0 |
Troféer:
| Art Ross Trophy | Wayne Gretzky | Edmonton Oilers |
| Hart Memorial Trophy | Wayne Gretzky | Edmonton Oilers |
| Lester B. Pearson Award | Mario Lemieux | Pittsburgh Penguins |
| Vezina Trophy | John Vanbiesbrouck | New York Rangers |
| James Norris Trophy | Paul Coffey | Edmonton Oilers |
| Calder Memorial Trophy | Gary Suter | Calgary Flames |
| Frank J. Selke Trophy | Troy Murray | Chicago Black Hawks |
| Bill Masterson Memorial Trophy | Charlie Simmer | Los Angeles Kings |
| Lady Byng Memorial Trophy | Mike Bossy | New York Islanders |
| William M Jennings Award | Bob Froese & Darren Jensen | Philadelphia Flyers |
| Jack Adams Award | Glen Sather | Edmonton Oilers |
| Conn Smythe Trophy | Patrick Roy | Montreal Canadiens |
| NHL Plus-Minus Award | Mark Howe | Philadelphia Flyers |
NHL rekord och andra händelser under säsongen 85-86:
Wayne Gretzky sätter ett omöjligt rekord 215 poäng på 80 matcher.
Wayne Gretzky igen 163 assist är också nytt rekord.
Tim Kerr sätter nytt rekord i antal PP mål på en säsong med 34
Paul Coffey kommer en poäng ifrån Bobby Orrs klassiska rekord för backar på 139 poäng, Coffey stannar på 138. Han sätter dock nytt rekord för antal mål gjorda av en back med 48.
Kjell Dahlin Montreal gör mest poäng av alla rookies, han vinner ändå inte Calder Trophy för bäste rookie den vinner i stället backen Gary Suter från Calgary.
Jacques Plante legendarisk målvakt i bland annat Montreal dör 57 år gammal i Sierre, Schweiz där han har bott sedan han slutade med hockey.
Stefan Persson och Bobby Nystrom två svenskar som vunnit Stanley Cup 4 gånger gör båda sin sista säsong..
Mario Tremblay femfaldig Stanley Cup vinnare avslutar också sin karriär.
Detroit Red Wings blev återigen sämst i hela NHL med 40 poäng på 80 matcher.
New Jersey Devils var sämsta lag i den andra conferencen med 59 poäng.
Förutom de ovan nämnda rookies gör bl.a. dessa spelare sina första matcher i NHL under säsongen 85-86 : Brett Hull, Adam Oates, Kirk McLean och Wendel Clark
Den 10 november 1985 kör den svenske Vezina vinnaren Pelle Lindbergh sin Porsche rätt in i en stenmur och avlider på sjukhus dagen därpå.
Heritage Classic 2011 spelas mellan Calgary Flames och Montreal Canadiens i Calgary den 20 februari, matchen direktsänd i ESPN America med start kl. 24.00.
Källor: NHL.com, Canadiens.com
