14. Timrå IK
Jag är förmodligen långt ifrån ensam med att ha Timrå längst ner i mitt tips. Vikten av att förlora Jonathan Dahlen och Emil Pettersson går inte att överdriva, och även om de har värvat ganska spännande ersättare så känns det uddlöst. Timrå har varit uppe i SHL sedan 2021, och en femårig sejour i högsta serien känns lagom för en klubb som Timrå. Mikael Gath på tränarbänken känns piggt, men ett CV som främst innehåller Kristianstad och Danmarks landslag sätter inte skräck i några motståndare direkt. Det blir Hockeyallsvenskan 2027/28.
13. HV71
Det är svårt att vara speciellt positiv runt HV. I skrivande stund står de utan huvudtränare och med en sjukskriven sportchef. Lägg till att en stor del av stommen i spelartruppen som förde HV till ytterligare ett kval i fjol är kvar, och tongångarna blir inte direkt mer positiva. Här vill jag dock lägga in en liten brasklapp. Jag har själv varit inne på att om Mattias Karlin blir HV:s nästa huvudtränare, då blir det succé, och det står jag fast vid. Om Karlin tar över rodret i HV71 löser de en play-in plats.
12. Malmö Redhawks
Malmö kämpar på år efter år med en av seriens lägsta budgetar, och de två senaste säsongerna har de dessutom gått till kvartsfinal. Där har dock känslan varit att de har varit mer turister än någonting annat, och i fjol såg de underliggande siffrorna i fem mot fem riktigt svaga ut. Malmö har dock ett starkt powerplay med Lauri Pajuniemi och Janne Kuokkanen i spetsen, och jag har stort förtroende för huvudtränaren Tomas Kollar. Det räcker till säker mark, men inte längre än så.
11. Linköping HC
LHC kommer från ett stökigt fjolår där det stora problemet inte var kvaliteten på spelarna, utan snarare karaktären. Med spelare som Robin Kovacs, Jakub Vrana, Nick Shore och Theodor Lennström blev det en toxisk miljö i truppen som tränare Mikael Håkanson inte kunde hantera. Nu är det ett Linköping med färre alfahannar i laget och Ante Karlsson på tränarbänken som kommer att sprida glädje och lugn, dessutom är marcus Högberg tillbaka i kassen på tal om att sprida lugn. Truppen i sin helhet är dock inte speciellt imponerande, och även om Ante Karlsson är en mysgubbe är han inte mer än en helt okej tränare på SHL-nivå.
10. Djurgårdens IF
DIF kommer från en lyckad första säsong där de undvek en allvarlig bottenstrid, mycket tack vare Magnus Hellbergs otroliga målvaktsspel. Spelet i stort hackade dock en del, och med Anton Frondell, Victor Eklund och förmodligen Viggo Björck förlorade till Nordamerika finns det luckor att fylla. Det tror jag dock att DIF kommer att lyckas med, samtidigt som backsidan får en rejäl uppgradering. Lucas Carlsson är en klassvärvning där, och min känsla är att Erik Gustafsson kommer till slut. Nytt slutspel, och nytt uttåg i åttondelen för Djurgården.
9. IF Björklöven
Björklöven kommer in i SHL som en kaxig nykomling. Lucas Wallmark är en dunderförstärkning, och det ryktas om både den ena och den andra spelaren från den så kallade ”högre hyllan”. Hur många sådana spelare Björklöven lyckas landa till slut går så klart bara att spekulera i, men Per Kenttä har definitivt ett par ess i rockärmen, det har vi lärt oss under åren. Magnus Bogren är dessutom en av hockeysveriges mest underskattade tränare, och han kommer att guida ”Löven” till slutspel.
8. Örebro HK
Örebro smyger lite i vassen, men de bygger någonting riktigt intressant. Filip Larsson är en klassförstärkning i mål, och Robin Salo och Josh Dickinson är vassa värvningar. Lägg till att de har det närmaste man kommer en 50-poängsgaranti i SHL i Patrik Karlkvist. Martin Filander på tränarbänken är även det en prestigevärvning som har visat att han kan göra stora saker i den här ligan tidigare. Örebro rycker upp sig och tar sig till kvartsfinal i år.
7. Färjestad BK
Jag tror inte att Färjestad får till det i år heller. Förlusten i kvartsfinalen där de tappade en 3-0 ledning som första lag någonsin sitter förmodligen kvar i psyket hos många, och truppen ser helt okej ut, men det är inte samma X-faktor som vi brukar se i Färjestad. Sedan tror jag inte att Cam Abbott har vad som krävs för att ta Färjestad till en topplacering. Han gjorde till en början ett bra jobb i Rögle, men han fick sparken där av en anledning, och jag är inte övertygad av hans tid i Färjestad hittills heller.
6. Luleå HF
Det blåser förändringens vindar i Luleå. Thomas ”Bulan” Berglund har lämnat huvudtränarposten efter att ha varit del av ledarstaben i junior- och seniorlaget i nästan 20 år. I hans ställe har Luleå tagit in Dennis Hall från Karlskoga efter att han har gjort några fina säsonger där. Det tror jag blir lyckat. Hall har bevisat att han är en bra tränare, och av vad jag har sett av honom i slutspel med Karlskoga tror jag att han också kan hantera pressen det innebär att vara huvudtränare i Luleå. Utöver tränarsituationen har Luleå också en rad unga spelare som jag tror kan ta ytterligare kliv. Se upp för Oliwer Sjöström i SHL 2026/27!
5. Frölunda HC
Det som såg så bra ut under hösten slutade i ett enormt antiklimax för göteborgarna när de föll i kvarten mot Luleå. Frölunda har dock visat att de är en stabil klubb som inte svajar speciellt mycket när det blåser, och det tror jag inte att de gör i år heller. Däremot tror jag att tappet av Ivar Stenberg till Nordamerika blir kännbart och att Frölunda kan komma att sakna lite X-faktor i offensiven nästa säsong. Återigen kommer de stå för en stabil säsong, men inget som tar dem hela vägen.
4. Växjö Lakers
Det blir oseriöst att sätta Växjö utanför topp fyra. De är cementerade i toppen oavsett vad som händer känns det som, och nästa säsong blir inget undantag. Backsidan ser visserligen lite tom ut när det gäller spelare under kontrakt, men det är tidigt och det finns ingen i hockeysverige jag litar mer på än Växjös sportchef Henrik Evertsson när det gäller att sätta en bra backsida. De har gjort en del smarta värvningar framåt också, men där behövs det lite mer spets om de på allvar ska utmana om SM-guldet.'
3. Rögle BK
Rögle stod för ännu ett imponerande slutspel, även om det blev en ny finalförlust mot ett överlägset Skellefteå. De kan dock ta med sig mycket positivt från säsongen, och Dan Tangnes får väl godkänt i sin första säsong som huvudtränare i RBK. Personligen kan jag dock tycka att Rögle byggt laget lite väl mycket på bredd snarare än spets, även om de så klart har några riktigt skickliga spelare. En riktig 50-poängspelare in i det här lagbygget hade behövts för att jag verkligen ska börja tro att Rögle är på allvar, tills dess får de acceptera rollen som utmanare.
2. Brynäs IF (SM-guld)
Det låter säkert konstigt för många att ha Brynäs så här högt upp. De har tappat Lucas Carlsson-värvningen till Djurgården, och många supportrar skriker efter spetsvärvningar. Här har jag dock stort förtroende för att sportchef Johan Alcén hittar spetsgubbarna till slut, samt att han hittar en vettig förstemålvakt. Det ihop med kärnan av oerhört motiverade Brynäsare som redan finns i truppen tror jag till och med kan bli ett guldrecept. Le Mat-pokalen återvänder till Sätraåsen våren 2027!
1. Skellefteå AIK
Den senaste 15-årsperioden för Skellefteå måste räknas som en av SHL/Elitseriens absolut största dynastier någonsin. 2026/27 kommer inte att bli något undantag, och grundserien vinner Skellefteå tämligen enkelt. De får behålla nästan alla spelare de önskar och arbetsron som finns i ”Schtaan” är något som andra klubbar bara kan drömma om. En sak som dock har varit lite symptomatiskt för SAIK under den här storhetstiden har varit att de inte har vunnit riktigt så många guld som de själva önskat och gjort sig förtjänta av. Därför tror jag att de inte lyckas ta två raka guld den här gången och att det i stället blir ännu en finalförlust.
