VM 2017
2017-05-04 14:00
Krönika: Baktungt lag med stora förhoppningar
Försvaret behöver bära Tre Kronor om man ska undvika ett nytt VM-misslyckande.
Niclas Viberg
2 kommentarer
Tre Kronor brukar ofta kunna få ihop slagkraftiga VM-lag, men de senaste åren har man haft det desto tyngre. 2017 har vi däremot fått med en betydande del stjärnor.
Kanske lockar Köln och Paris mer än Moskva och Minsk. Kanske var det rätt lag som missade slutspel i NHL, eller som åkte ut tidigt. Kanske lockar VM mer med tanke på osäkerheten kring OS nästa år. Eller så hade man bara lite flyt den här gången.
Oavsett vilket är årets VM-lag det – på papperet – starkaste laget på ett gäng år, om än något baktungt.
---
Försvarsbesättning håller så hög klass man över huvud taget kan hoppas på i ett VM. Victor Hedman var en av NHL:s främsta försvarare den här säsongen, kom tvåa i backarnas poängliga och blev nominerad till Norris Trophy. Med sig får han Anton Strålman, backpartnern från Tampa. Duon är ett av NHL:s bättre possession-par (55,16 CF% enligt Corsica) och känner varandra utan och innan. Här har Tre Kronor ett förstapar av absolut högsta VM-klass.
Som om det inte räcker har Rikard Grönborg & Co dessutom fått med sig Oliver Ekman-Larsson och John Klingberg, två andra spelskickliga backar som leder sina respektive NHL-lag. Jonas Brodin är en klart kompetent tvåvägsback och i såväl Calle Rosén som Philip Holm har Tre Kronor två värdiga VM-spelare från hemmaplan, en nog så viktig ingrediens.
Alexander Edler har så klart inte i det här VM-laget att göra, men lojalitet och tidigare bedrifter verkar vara viktigt för Tre Kronor.
Försvaret är alltså utomordentligt fint och på VM-nivå bör Eddie Läck vara en solid sista utpost. Nu blev det visserligen bara 19 matcher för Carolina den här säsongen, men med en räddningsprocent på 92,25 i 5-mot-5-spelet överglänste han en viss Henrik Lundqvist.
Den svenska defensiven är förmodligen mästerskapets bästa och lyckas bara NHL-backarna anpassa sig till den stora rinken på ett kvickt och smärtfritt sätt kan det bära långt. Man laget är som sagt baktungt och det finns desto större frågetecken över offensiven.
---
William Nylander kommer att få en nyckelroll efter en mycket stark säsong i Toronto. Han har den där offensiva spetsen och kan avgöra matcher på egen hand. Men det är också styrkor han är mer eller mindre ensam om att ha i VM-laget.
När de kanadensiska och ryska lagen svämmar över av offensiv potential får Tre Kronor förlita sig på en Gabriel Landeskog som kommer från karriärens sämsta säsong och en Carl Söderberg som gjorde 14 poäng på 80 matcher. Victor Rask och Elias Lindholm är två intressanta spelare, men knappast de stöttepelarna man drömmer om.
Forwardsbesättningen må vara sisådär, men om försvaret hittar rätt och Eddie Läck prickar formen finns det ingenting som säger att Tre Kronor inte ska ha guldförhoppningar på sig. Efter två raka nederlag i kvartsfinal är det dags för en VM-framgång igen.
---
De stora hoten blir, som vanligt, Kanada och Ryssland. Båda nationerna är lite av Tre Kronors motsatser, så till vida att de kanske är aningen framtunga – men med Claude Giroux, Nathan MacKinnon, Mitch Marner, Mark Scheifele, Wayne Simmonds, Yevgeni Dadonov, Nikita Kucherov, Sergei Mozyakin, Artemi Panarin och Vadim Shipachyov i spetsen är det knappast några större problem.
USA lär kunna bli en obehaglig motståndare med flera unga och skickliga spelare. Noah Hanifin, Charlie McAvoy, Jack Eichel, Johnny Gaudreau, Clayton Keller och Dylan Larkin kan bli en fröjd att skåda.
Även Tjeckien och Finland kan ställa till problem i några enskilda matcher, men på förhand är det inget snack om att det är de tre stora nationerna som har ett väldigt favoritskap över sig.
Kan man kräva guld av Tre Kronor? Nej. Kan man på allvar hoppas på guld? Utan tvekan.
Kanske lockar Köln och Paris mer än Moskva och Minsk. Kanske var det rätt lag som missade slutspel i NHL, eller som åkte ut tidigt. Kanske lockar VM mer med tanke på osäkerheten kring OS nästa år. Eller så hade man bara lite flyt den här gången.
Oavsett vilket är årets VM-lag det – på papperet – starkaste laget på ett gäng år, om än något baktungt.
---
Försvarsbesättning håller så hög klass man över huvud taget kan hoppas på i ett VM. Victor Hedman var en av NHL:s främsta försvarare den här säsongen, kom tvåa i backarnas poängliga och blev nominerad till Norris Trophy. Med sig får han Anton Strålman, backpartnern från Tampa. Duon är ett av NHL:s bättre possession-par (55,16 CF% enligt Corsica) och känner varandra utan och innan. Här har Tre Kronor ett förstapar av absolut högsta VM-klass.
Som om det inte räcker har Rikard Grönborg & Co dessutom fått med sig Oliver Ekman-Larsson och John Klingberg, två andra spelskickliga backar som leder sina respektive NHL-lag. Jonas Brodin är en klart kompetent tvåvägsback och i såväl Calle Rosén som Philip Holm har Tre Kronor två värdiga VM-spelare från hemmaplan, en nog så viktig ingrediens.
Alexander Edler har så klart inte i det här VM-laget att göra, men lojalitet och tidigare bedrifter verkar vara viktigt för Tre Kronor.
Försvaret är alltså utomordentligt fint och på VM-nivå bör Eddie Läck vara en solid sista utpost. Nu blev det visserligen bara 19 matcher för Carolina den här säsongen, men med en räddningsprocent på 92,25 i 5-mot-5-spelet överglänste han en viss Henrik Lundqvist.
Den svenska defensiven är förmodligen mästerskapets bästa och lyckas bara NHL-backarna anpassa sig till den stora rinken på ett kvickt och smärtfritt sätt kan det bära långt. Man laget är som sagt baktungt och det finns desto större frågetecken över offensiven.
---
William Nylander kommer att få en nyckelroll efter en mycket stark säsong i Toronto. Han har den där offensiva spetsen och kan avgöra matcher på egen hand. Men det är också styrkor han är mer eller mindre ensam om att ha i VM-laget.
När de kanadensiska och ryska lagen svämmar över av offensiv potential får Tre Kronor förlita sig på en Gabriel Landeskog som kommer från karriärens sämsta säsong och en Carl Söderberg som gjorde 14 poäng på 80 matcher. Victor Rask och Elias Lindholm är två intressanta spelare, men knappast de stöttepelarna man drömmer om.
Forwardsbesättningen må vara sisådär, men om försvaret hittar rätt och Eddie Läck prickar formen finns det ingenting som säger att Tre Kronor inte ska ha guldförhoppningar på sig. Efter två raka nederlag i kvartsfinal är det dags för en VM-framgång igen.
---
De stora hoten blir, som vanligt, Kanada och Ryssland. Båda nationerna är lite av Tre Kronors motsatser, så till vida att de kanske är aningen framtunga – men med Claude Giroux, Nathan MacKinnon, Mitch Marner, Mark Scheifele, Wayne Simmonds, Yevgeni Dadonov, Nikita Kucherov, Sergei Mozyakin, Artemi Panarin och Vadim Shipachyov i spetsen är det knappast några större problem.
USA lär kunna bli en obehaglig motståndare med flera unga och skickliga spelare. Noah Hanifin, Charlie McAvoy, Jack Eichel, Johnny Gaudreau, Clayton Keller och Dylan Larkin kan bli en fröjd att skåda.
Även Tjeckien och Finland kan ställa till problem i några enskilda matcher, men på förhand är det inget snack om att det är de tre stora nationerna som har ett väldigt favoritskap över sig.
Kan man kräva guld av Tre Kronor? Nej. Kan man på allvar hoppas på guld? Utan tvekan.
