VM 2021
2021-05-24 14:37
Krönika: Det måste finnas höga krav på förbundskaptenen
Sverige ställer upp med ett obeprövat kort vad gäller huvudansvar på ledarskapet i årets VM-turnering. Hittills har resultatet blivit två historiska förluster för svensk del. Ska det verkligen fungera såhär när det handlar om klassiska, anrika och stolta Tre Kronor?
Viktor Alner
Att vara förbundskapten för Tre Kronor bör vara det mest prestigefyllda uppdraget du kan ha som tränare i svensk hockey. Att få den övergripande blicken över det spelarmaterial som Sverige som hockeynation producerar, bygga och skapa relationer med spelare i världens högsta ligor och sedan få ta ut det lag som ska representera Sverige i de stora turneringarna.
Det är ett uppdrag man borde vilja sträva efter som tränare – åtminstone har det varit så historiskt.
Idag verkar det inte vara en särskilt lång kö på personer som vill ha det uppdraget. Istället är det mer åtråvärt att få stå som huvudtränare i ett klubblag.
Tre Kronors status generellt hypar inte på samma sätt idag som den gjorde en gång i tiden. Kanske är det på grund av de många landslagsturningar under säsongen som utarmat landslagets status – eftersom att stjärnorna inte är med där och då.
Det är endast vid större VM-turneringar (de år som många NHL-spelare tackar ja) och framförallt OS, som blivit lite av det riktiga världsmästerskapet, där det är direkt mäktigt att tillhöra Tre Kronor.
På samma sätt tycks förbundskaptensrollens status också ha påverkats under den moderna tiden.
Att Johan Garpenlöv fick förbundskaptensrollen från första början visar på bristen på duktiga tränare som faktiskt vill äga titeln förbundskapten. Helt plötsligt står Sverige med en helt oprövad tränare som aldrig haft ett huvudansvar på seniornivå tidigare som nu basar över ett landslag för ett land som tillhör bland de världsledande nationerna.
Det säger sig självt att något är fel i det svenska hockeyförbundet när goda kontakter i förbundet verkar spela större roll än bevisade kvalitéer man har som tränare på den här nivån.
Nu står Sverige med två historiska förluster i ryggen; En mot Danmark och en mot Belarus. Två ”blåbärsnationer” som aldrig slagit stormakten Sverige i VM-sammanhang tidigare gör bragden två dagar efter varandra. Och i båset står en stressad och orutinerad Johan Garpenlöv tillsammans med ett gäng frustrerade spelare som alla förstår vilket fiasko de åstadkommit tillsammans.
Nu är Sverige i princip piskade att vinna varje match de har framför sig. Minst tio poäng behöver man samla till sig för att ens ha en chans att gå vidare till slutspel. Helst mer. Bortsett från Storbritannien är det svårt att idag se hur det här Tre Kronor ens ska kunna tackla Ryssland, Tjeckien och Schweiz. Det är inte ens betryggande idag att möta Slovakien.
Tre Kronor är på väg mot sitt största fiasko sedan VM 1985 då Sverige tillsammans med Västtyskland, Östtyskland och Finland fick kvala för att få behålla sin plats i A-VM. Turneringen var dock mycket mindre på den tiden då endast åtta av 24 anmälda nationer fick tillhöra A-VM, och i jämförelse kan årets VM sluta ännu sämre för svensk del.
Det är inget ont om Garpenlöv som person. Givetvis gör han det bästa han kan utifrån dåliga förutsättningar som funnits på förhand då pandemin påverkat årets turnering på flera sätt. Men Tre Kronor är ett anrikt landslag och Sverige som hockeynation tillhör de världsledande nationerna.
Det måste alltid finnas höga krav på ledarskapet från förbundet när det kommer till landslagssammanhang. Då är det inte juste mot någon att ta in ett obeprövad kort vad gäller huvudansvar på seniornivå i rollen som förbundskapten.
Det är bara att hoppas att Sverige lyckas ordna upp det här på något sätt under turneringens gång. Kanske redan imorgon mot Schweiz?
Jag hoppas men tvivlar…
Det är ett uppdrag man borde vilja sträva efter som tränare – åtminstone har det varit så historiskt.
Idag verkar det inte vara en särskilt lång kö på personer som vill ha det uppdraget. Istället är det mer åtråvärt att få stå som huvudtränare i ett klubblag.
Tre Kronors status generellt hypar inte på samma sätt idag som den gjorde en gång i tiden. Kanske är det på grund av de många landslagsturningar under säsongen som utarmat landslagets status – eftersom att stjärnorna inte är med där och då.
Det är endast vid större VM-turneringar (de år som många NHL-spelare tackar ja) och framförallt OS, som blivit lite av det riktiga världsmästerskapet, där det är direkt mäktigt att tillhöra Tre Kronor.
På samma sätt tycks förbundskaptensrollens status också ha påverkats under den moderna tiden.
Att Johan Garpenlöv fick förbundskaptensrollen från första början visar på bristen på duktiga tränare som faktiskt vill äga titeln förbundskapten. Helt plötsligt står Sverige med en helt oprövad tränare som aldrig haft ett huvudansvar på seniornivå tidigare som nu basar över ett landslag för ett land som tillhör bland de världsledande nationerna.
Det säger sig självt att något är fel i det svenska hockeyförbundet när goda kontakter i förbundet verkar spela större roll än bevisade kvalitéer man har som tränare på den här nivån.
Nu står Sverige med två historiska förluster i ryggen; En mot Danmark och en mot Belarus. Två ”blåbärsnationer” som aldrig slagit stormakten Sverige i VM-sammanhang tidigare gör bragden två dagar efter varandra. Och i båset står en stressad och orutinerad Johan Garpenlöv tillsammans med ett gäng frustrerade spelare som alla förstår vilket fiasko de åstadkommit tillsammans.
Nu är Sverige i princip piskade att vinna varje match de har framför sig. Minst tio poäng behöver man samla till sig för att ens ha en chans att gå vidare till slutspel. Helst mer. Bortsett från Storbritannien är det svårt att idag se hur det här Tre Kronor ens ska kunna tackla Ryssland, Tjeckien och Schweiz. Det är inte ens betryggande idag att möta Slovakien.
Tre Kronor är på väg mot sitt största fiasko sedan VM 1985 då Sverige tillsammans med Västtyskland, Östtyskland och Finland fick kvala för att få behålla sin plats i A-VM. Turneringen var dock mycket mindre på den tiden då endast åtta av 24 anmälda nationer fick tillhöra A-VM, och i jämförelse kan årets VM sluta ännu sämre för svensk del.
Det är inget ont om Garpenlöv som person. Givetvis gör han det bästa han kan utifrån dåliga förutsättningar som funnits på förhand då pandemin påverkat årets turnering på flera sätt. Men Tre Kronor är ett anrikt landslag och Sverige som hockeynation tillhör de världsledande nationerna.
Det måste alltid finnas höga krav på ledarskapet från förbundet när det kommer till landslagssammanhang. Då är det inte juste mot någon att ta in ett obeprövad kort vad gäller huvudansvar på seniornivå i rollen som förbundskapten.
Det är bara att hoppas att Sverige lyckas ordna upp det här på något sätt under turneringens gång. Kanske redan imorgon mot Schweiz?
Jag hoppas men tvivlar…
