Luleå
2011-02-20 22:50
Krönika: Hur svårt kan det vara?
Luleå fortsätter att ligga rätt bra till i elitserien. Kvalseriehotet är helt borta. I stort sett kan man säga att laget är klart för slutspel, då det återstår 18 poäng att spela om och Luleå har 11 ner till strecket. Men hur svårt kan det vara att göra mål?
Magnus Ström
38 kommentarer
Som sagt var så är Luleå i en rätt bra position för slutspel. Laget har 11 poäng ner till ingemansland och det är 18 poäng kvar att spela om. Det räcker mest troligt med en vinst till för att vara helt säkra. Till och med imorgon kan det vara ännu mer klart om Frölunda förlorar mot Djurgården. Luleå spelar bra, dom skapar chanser som dom missar. I matchen mot Brynäs var dom defintivt det bättre laget även om det fanns dom som hävdade att det var hur jämnt som helst. Nu kvarstår dock frågan om hur laget ska börja göra fler mål än två. Ska Luleå engagera en psykolog?
Jag vet faktiskt inte om en psykolog är en sån dum idè, men jag vet heller inte om den kommer hjälpa nått. Kanske blir det så att en sådan påverkan bara krånglar till det ännu mera. Som jag tidigare påpekat så syns det att tränartrion fört in ett lite nytt tänkande. Spelarna ska ta tidigare skott, och övriga ska gå hårdare på mål. Laget har även börjat spela enklare ur egenzon igen. Det leder oftast till att dom inte fastnar så lätt och måste ödsla kraft för att komma därifrån. Tyvärr hemfaller vissa spelare till att vända hemåt lite för ofta, då som tidigare så blir Luleå rätt nertryckta och orken att skapa egna chanser försvinner.
Jag tror på det enkla. Luleå har lösningen själva. Cam Abbott visade det med sitt mål mot Brynäs hur enkelt det kan vara. Utmana och skjut. Det är något som jag tycker att fler Luleå spelare borde ta efter. Utmana och skjut. Kim "kalles kaviar" Karlsson gjorde samma fel varje gång han fick en chans igår. Istället för att göra det enkelt så skulle han försöka sig på nån sorts stoppfint som gjorde att chansen rann ut i sanden. Utmana och skjut. Joonas Vihko hade två rejäla chanser. Av någon andledning väljer mannen med det hårda skottet att lägga pucken på....backhand. Varför? Alla som har spelat ishockey vet att den sidan är avsevärt svårare att skjuta med. Utmana och skjut. Cam Abbott hade öppet mål, av någon andledning väljer han att dutta pucken mot mål, vilket leder till att den långsammaste backen på isen igår han fram och förhindra ett mål. Utmana och skjut. Luleås krigare måste göra det enkelt för sig, när dom gör det så skapar dom chanser som ska resultera i mål.
Trots bisterheten kring bristen på målgörande så tycker jag mig se tendenser som leder tillbaka till den fantastiska höstomgången. Men nu är det också så att laget med tränartrion i spetsen måste försöka överbrygga den självförtroende kris/miss som Luleå just nu upplever. Att bara fortsätta tjata om att det bara är att köra på håller inte längre. För även om jag ser Luleå som klart för slutspel så vill jag även att dom ska ha en chans att kunna gå långt där. Kanske borde tränarna införa en skott/mål bonus. Det jag tycker att dom ska fortsätta med är det nya med att skjuta snabbare. Men det innebär också att övriga spelare måste in i skiten. Det blir en massa returer varje match. Har vi spelare där så får vi lite ful mål. Alltför ofta är vi nästan där. Och det håller inte i dagens ishockey. Nu har jag trots allt den förhoppning om att det faktiskt kan lossna. Spelet finns där, skotten kommer, powerplay ser bättre ut och enkelheten har kommit tillbaka. Men... Vi måste göra mål. Utmana och skjut, funkar inte det BLUNDA och skjut. Det viktiga för tränartrion nu är att bygga upp ett självförtroende hos spelarna. Nu är spelarna med på tåget, dom behöver bara verktygen för att göra mål.
Visst är det så att det saknas spets i årets upplaga av Luleå. Vi verkar inte ha någon naturlig målskytt, utan flera halvbra. Och det är såklart en detalj som spelar in. Men om vi tittar på dom straffar som lades igår så var det bara Silfverberg som klarade av att lägga riktigt bra straffar, två gånger dessutom. Enkelt, disitinkt och utan att överarbeta situationen. Om nu någon motsätter sig detta och nämner Pär Arlbrandts straff, så säger jag bara snygg, men om någon tror att Pär menade att göra så. Ja då tror ni nog på tomten också. Titta lite närmare så ser ni hur han tänker och tänker och tänker och sen finns inget annat alternativ, utom att nästan åka över mållinjen med pucken. Där ligger mycket av Luleås problem. Dom vill passa och åka in pucken i mål. Utmana och skjut. Enkelhet leder till effektivitet.
I mina ögon har våran förstaline tappat en del. Orsaken har jag svårt att sätta fingret på, men jag håller definitivt inte med om att dom ska ha mera speltid. Jag tror inte dom orkar det just nu. I båda matcherna efter uppehållet har kedjan med tvillingarna och Vihko, åkt och åkt och åkt. Visserligen skapat några chanser, men dom har även en tendens att "ragga" puck. Tyvärr har inte kedjan en förmåga att stanna upp spelet och söka nya vägar. Väldigt ofta slängs pucken fram och tillbaka bakom mål och det får jagas och jagas för att få i fatt den. Vidhåller min ståndpunkt, sära på bröderna! Det skulle göra att Luleå fick ett bredare material att jobba med och faktiskt så tycker jag att när framförallt Chris är inne med andra så fungerar han bättre. När Abbotts spelar tillsammans så blir det ett väldigt statiskt spel. Åka, åka, åka. Ta pucken, slänga iväg den, åka, åka, åka, ta pucken, slänga iväg den och så vidare.
Förutom målskyttar saknar Luleå även spelare som kan spela stillastående. Spelare som kan lugna upp spelet lite. Spelare som kan slå den där härliga passningen till någon som kommer med fart. Vi saknar en passningsläggare. Niklas Olausson hyllas ofta för sin passningsförmåga. Men jag är skarpt kritisk till hur han agerar just nu. Han har också fastnat i åka,åka, åka träsket. Det är mer ett undantag än regel att han lägger mackor nu för tiden. Oftast så tar han fart från egen blå, genom mittzon och i offensivazonen...i mitten, där alla är. Vilket leder till, i hundra av hundraen fall att han tappar pucken. Nu är "rönken" hockeyn uppbyggd på mycket skridskoåkning. Men knappast att en sådan spelare ska åka så mycket att han inte kan passa. Där har tränartrion ett stort ansvar att rätta till det felet. Vi behöver någon som inte bara åker utan även kan stanna, hålla i pucken och fördela spelet. Vi har enligt mig två och en halv som klarar det, med rätt spelare runt sig. Olausson, Chris Abbott och Sebastian Enterfeldt. Just den sistnämnde är den halve om nu någon undrar, då han passningsteknik inte är den bästa men hans blick för spelet är suveränt.
Optimist som jag är så tror jag att det KAN ordna sig. Bara laget hittar det enkla igen. Om dom sen vinner med tre mot två struntar jag i. Huvudsaken är att dom vinner och gör mer mål än dom gjort hittils per match. Målet inför varje match måste gå ifrån att skapa mest, till att göra mer än två mål. För som sagt, även om jag anser dom i stort sett klara för slutspel, ser jag gärna att som åtminstone kan ha chansen att göra sju kvartsfinaler. NU måste tränarna ta fram sin erfarenhet från sina spelarår, nu är det dags att sitt lag till nya dimensioner. Och inte bara nöja sig med att vara med.
Jag vet faktiskt inte om en psykolog är en sån dum idè, men jag vet heller inte om den kommer hjälpa nått. Kanske blir det så att en sådan påverkan bara krånglar till det ännu mera. Som jag tidigare påpekat så syns det att tränartrion fört in ett lite nytt tänkande. Spelarna ska ta tidigare skott, och övriga ska gå hårdare på mål. Laget har även börjat spela enklare ur egenzon igen. Det leder oftast till att dom inte fastnar så lätt och måste ödsla kraft för att komma därifrån. Tyvärr hemfaller vissa spelare till att vända hemåt lite för ofta, då som tidigare så blir Luleå rätt nertryckta och orken att skapa egna chanser försvinner.
Jag tror på det enkla. Luleå har lösningen själva. Cam Abbott visade det med sitt mål mot Brynäs hur enkelt det kan vara. Utmana och skjut. Det är något som jag tycker att fler Luleå spelare borde ta efter. Utmana och skjut. Kim "kalles kaviar" Karlsson gjorde samma fel varje gång han fick en chans igår. Istället för att göra det enkelt så skulle han försöka sig på nån sorts stoppfint som gjorde att chansen rann ut i sanden. Utmana och skjut. Joonas Vihko hade två rejäla chanser. Av någon andledning väljer mannen med det hårda skottet att lägga pucken på....backhand. Varför? Alla som har spelat ishockey vet att den sidan är avsevärt svårare att skjuta med. Utmana och skjut. Cam Abbott hade öppet mål, av någon andledning väljer han att dutta pucken mot mål, vilket leder till att den långsammaste backen på isen igår han fram och förhindra ett mål. Utmana och skjut. Luleås krigare måste göra det enkelt för sig, när dom gör det så skapar dom chanser som ska resultera i mål.
Trots bisterheten kring bristen på målgörande så tycker jag mig se tendenser som leder tillbaka till den fantastiska höstomgången. Men nu är det också så att laget med tränartrion i spetsen måste försöka överbrygga den självförtroende kris/miss som Luleå just nu upplever. Att bara fortsätta tjata om att det bara är att köra på håller inte längre. För även om jag ser Luleå som klart för slutspel så vill jag även att dom ska ha en chans att kunna gå långt där. Kanske borde tränarna införa en skott/mål bonus. Det jag tycker att dom ska fortsätta med är det nya med att skjuta snabbare. Men det innebär också att övriga spelare måste in i skiten. Det blir en massa returer varje match. Har vi spelare där så får vi lite ful mål. Alltför ofta är vi nästan där. Och det håller inte i dagens ishockey. Nu har jag trots allt den förhoppning om att det faktiskt kan lossna. Spelet finns där, skotten kommer, powerplay ser bättre ut och enkelheten har kommit tillbaka. Men... Vi måste göra mål. Utmana och skjut, funkar inte det BLUNDA och skjut. Det viktiga för tränartrion nu är att bygga upp ett självförtroende hos spelarna. Nu är spelarna med på tåget, dom behöver bara verktygen för att göra mål.
Visst är det så att det saknas spets i årets upplaga av Luleå. Vi verkar inte ha någon naturlig målskytt, utan flera halvbra. Och det är såklart en detalj som spelar in. Men om vi tittar på dom straffar som lades igår så var det bara Silfverberg som klarade av att lägga riktigt bra straffar, två gånger dessutom. Enkelt, disitinkt och utan att överarbeta situationen. Om nu någon motsätter sig detta och nämner Pär Arlbrandts straff, så säger jag bara snygg, men om någon tror att Pär menade att göra så. Ja då tror ni nog på tomten också. Titta lite närmare så ser ni hur han tänker och tänker och tänker och sen finns inget annat alternativ, utom att nästan åka över mållinjen med pucken. Där ligger mycket av Luleås problem. Dom vill passa och åka in pucken i mål. Utmana och skjut. Enkelhet leder till effektivitet.
I mina ögon har våran förstaline tappat en del. Orsaken har jag svårt att sätta fingret på, men jag håller definitivt inte med om att dom ska ha mera speltid. Jag tror inte dom orkar det just nu. I båda matcherna efter uppehållet har kedjan med tvillingarna och Vihko, åkt och åkt och åkt. Visserligen skapat några chanser, men dom har även en tendens att "ragga" puck. Tyvärr har inte kedjan en förmåga att stanna upp spelet och söka nya vägar. Väldigt ofta slängs pucken fram och tillbaka bakom mål och det får jagas och jagas för att få i fatt den. Vidhåller min ståndpunkt, sära på bröderna! Det skulle göra att Luleå fick ett bredare material att jobba med och faktiskt så tycker jag att när framförallt Chris är inne med andra så fungerar han bättre. När Abbotts spelar tillsammans så blir det ett väldigt statiskt spel. Åka, åka, åka. Ta pucken, slänga iväg den, åka, åka, åka, ta pucken, slänga iväg den och så vidare.
Förutom målskyttar saknar Luleå även spelare som kan spela stillastående. Spelare som kan lugna upp spelet lite. Spelare som kan slå den där härliga passningen till någon som kommer med fart. Vi saknar en passningsläggare. Niklas Olausson hyllas ofta för sin passningsförmåga. Men jag är skarpt kritisk till hur han agerar just nu. Han har också fastnat i åka,åka, åka träsket. Det är mer ett undantag än regel att han lägger mackor nu för tiden. Oftast så tar han fart från egen blå, genom mittzon och i offensivazonen...i mitten, där alla är. Vilket leder till, i hundra av hundraen fall att han tappar pucken. Nu är "rönken" hockeyn uppbyggd på mycket skridskoåkning. Men knappast att en sådan spelare ska åka så mycket att han inte kan passa. Där har tränartrion ett stort ansvar att rätta till det felet. Vi behöver någon som inte bara åker utan även kan stanna, hålla i pucken och fördela spelet. Vi har enligt mig två och en halv som klarar det, med rätt spelare runt sig. Olausson, Chris Abbott och Sebastian Enterfeldt. Just den sistnämnde är den halve om nu någon undrar, då han passningsteknik inte är den bästa men hans blick för spelet är suveränt.
Optimist som jag är så tror jag att det KAN ordna sig. Bara laget hittar det enkla igen. Om dom sen vinner med tre mot två struntar jag i. Huvudsaken är att dom vinner och gör mer mål än dom gjort hittils per match. Målet inför varje match måste gå ifrån att skapa mest, till att göra mer än två mål. För som sagt, även om jag anser dom i stort sett klara för slutspel, ser jag gärna att som åtminstone kan ha chansen att göra sju kvartsfinaler. NU måste tränarna ta fram sin erfarenhet från sina spelarår, nu är det dags att sitt lag till nya dimensioner. Och inte bara nöja sig med att vara med.
