Nåja vad är väl en semifinalmatch mot Växjö? Den kan ju fruktansvärt långtråkig, dötrist och tråkig. Så kändes väl det hela också efter första perioden. Inga tacklingar, inga känslor, inte mycket frejdig ishockey – utan mest ett hemmalag som kontrollerade, bevakade, låg rätt, täckte skott och var väldigt mycket som man förväntat sig av Björn Hellkvist Växjö. Rögles kändes lite bakis efter kvartsfinalpärsen och lyckades inte svänga om matchen till sin fördel utan kändes mest anpassa sig efter Växjö. Och såg matchen ut ungefär halvvägs in – men om första perioden gick på poäng till Växjö var det ändå 0-0 i paus, men 10 minuter in i andra perioden stod det 3-0 på tavlan?
Logiskt? Nej
Rättvist? Nej
Arvid Holm kändes mänsklig, Rögle duttade med pucken i egen zon och tappade markering på fel ställen. Och Växjö var Växjö, äckligt effektiva. Då känns ju normalt sett en match – framförallt mot Växjö, rätt så körd. Men som om någon viskade i Dan Tangnes öra – ”Ingen har nånsin i historien vänt 0-3 underläge mot Växjö” – så vaknade de grönvita eleganterna av detta. Några väl valda ord i powerbreak och relativt snabbt reduceringsmål när General De Haan hittar Horkys blad och det va match igen. En snabb spelvändning senare, regisserad av de Haan, väl utförd av Bristedt och inte minst Zaar så var det 2-3 plötsligt och Rögle hade fått vittring. Och är det något man inte ska ge Rögle i detta slutspel så är det ju vittring. För plötsligt så var Växjö inte Växjö längre och Rögle släppte sin handbroms och började spela krokushockey. När Kuhlman bombade in 3-3 var nog ingen förvånad och det var faktiskt nära fler Rögle-mål innan periodpaus efter två perioder.
0-0 efter första perioden och nu 3-3 efter andra perioden . 3-0 blev 3-3 och det kändes som klar fördel Rögle inför tredje. Och som man utförde denna tredje period, som taget ur instruktionsböcker för tränare. Everberg tacklades, gick hårt på mål och slet. Bengan visade Tambellini-handleder när han snärtade in 3-4 för Rögle och plötsligt var vändningen fullbordad. Men de som kan denna säsongen vet också att Växjö vid inte mindre än två tillfälle gjorde väldigt sena mål på Rögle. Så det var därmed väldigt skönt när Kuhlman elegant, enkelt och snabbt som en vessla pep förbi Joel Persson och tryckte in sitt andra för kvällen och Rögles femte till 3-5 i tom kasse med halvminuten kvar.
Så vad kan en semifinalmatch mot Växjö vara? Den kan ju fruktansvärt långtråkig, dötrist och tråkig – men också alldeles, alldeles underbar!
Vad kan vi då ta med oss från denna match? F örsta halvan var ungefär som förväntat eller kanske snarare det scenariot man som Rögle-supporter inte ville ha. Växjö fick detta likt matchserien mot Brynäs genom att kontrollera matchen och vara urstarka defensivt för att sen ha enorm effektivitet framåt. Men sen vände matchen och momentum – Rögle började spela som man gjort i fyra matcher mot Färjestad, med fart, frenesi och mer fysiskt. Man skapade turnarounds gång på gång och tog över matchen totalt. Man gjorde tre mål på fem minuter och annars så ramstarka Växjö Lakers såg närmast chockat ut. Men följde upp det med att göra en närmast perfekt tredjeperiod och snodde med sig första matchen.
Femte raka segern. Fyra raka mot Färjestad och nu en stulen seger i Växjö. Känns meningen bekant? Samma sak såg vi våren 2024. Det är något med årets Rögle-lag som verkligen sticker ut – man ger sig aldrig, man har en så länge toppat formen vid rätt tillfälle på säsongen och man måste ha ett jäkla go och driv i gruppen just nu efter de senaste matcherna. Det har knappt ens gått 1,5 vecka sedan Färjestad hade fest i Karlstad, slog i 3-0 i matcher och vi började file på haverirapporter och krönikor om en misslyckad säsong. Nu står vi här istället, med en historisk vändning i kvartsfinalen och första matchen till Rögle i semifinalen. Det går fort i hockey.
När vi vänder!
