Krönika: Varför så passiva Luleå?

Det som slog mig av matchen igår är Luleås brist på att förändra en matchbild. Det ansvaret har tränartrion. Under tre perioder så gjorde spelare som Per Arlbrandt, Joonas Vihko med flera samma misstag. Dom tog upp pucken genom mittzon bra, men sedan antingen stannde dom just innanför offensivablå eller slog nån A-pojk pass längs blålinjen. Detta ledde obenhörligen hela tiden till enkla spelvändningar mot oss. Jag tycker att Brynäs var bättre, hade bättre passningar och ett mer sammanhållet lag. Men våra misstag gjorde att det blev enkelt för Brynäs. Lägg där till att vi spelade som ett hockeyspel utan djup och fantasi och med ettt minst lika bristfälligt passningsspel som mot Skellefteå, ja då kan inte Luleå vinna.

Men det som faktiskt gör mig mest irriterad är tränartrions brist på att skapa förändring. Det är inte första matchen vi hamnar i det här läget och Rönnqvist med komp gör tillsynes väldigt lite för att skapa något annorlunda. Alla som såg matchen igår såg vad som var felet. Istället för att spela enkelt och rakt mot mål, försökte vi vara överkretiva vilket gjorde att vi hamnade i hörnen hela tiden. Och när vi väl kom in på mål så missade vi, och om vi motförmodan träffade mål så var ingen där för att raka in någon retur. Svedberg i Brynäs mål var bra, men inte så bra. Han släppte en massa returer rakt ut, men i och med att ingen drev mot mål så blev det heller ingen fara. Brynäs backar kunde enkelt rensa undan. Jag tycker vi ska kunna kräva mer av både spelare och tränare. Att fortsätta göra juniormisstag (vilket i det här fallet är en förolämpning mot junnisarna) utan att det hela åtgärdas är tjänstefel.

Varför är då tränartrion så passiva? Har dom inte förmågan eller är det en övertro på sitt spelsystem? Något svar har jag naturligtvis inte, bara teorier. Det jag tror ligger Luleå i fatet är just att dom UTAN åtgärd kunnat komma tillbaka. Tränartrion har inte behövt göra några ändringar, bara tydliggjort våran spelidè. Men ju närmare vi kommer ett slutspel så måste tränarna kunna ta fram lite ess ur rockärmen. Det är inte så att inte tror dom har det, jag ställer mig mest undrande till varför dom inte gör något. Daniel Manneberg har visat framfötterna och gjorde så igår också. Varför spelade till exempel Per Arlbrandt så mycket hela matchen igår, han var inte på något sätt bra. Inför tredje skulle laget ha gått ner på tre kedjor, för igår hade vi inte fyra som ville tillräckligt. Luleås PP var bedrövligt, ett stolpskott från Fälth kan inte dölja det. Så jag undrar väldigt mycket över tränartrions passivitet, varför?

Visst kan vi snacka om att det behövs värvningar, jag motsätter mig inte det. Men oavsett så måste man som tränare våga ta beslut. Detta är någonting som Rönken måste kunna göra avsett spelare. Jag har tidigare skrivit en artikel om just jämförelser mellan olika tränare, bland annat då Rönnqvist. Jag satte då stor tilltro till hans egna ord om att det inte spelar någon roll vilket namn du har, du ska kämpa ändå. Nu är det inte den verklighet han levererar. Han fortsätter att köra med spelare som inte levererar. Igår var det Arlbrand, Fabricuis och Olausson. Dessa hade, framförallt Arla i sin störtloppshjälm, mått bra av att sitta och titta på- Dessa spelare ska ta för sig mer när laget kärvar, men tyvärr så är det inte sanningen. För i sak spelare det ingen roll vilket lag man har, det HAR tränartrion bevisat i höst, men för att kallas för en bra tränare så bör man kunna göra bra saker med det material som bjuds. Jag tror tyvärr att den passivitet som Rönken, Berglund och Åkerström visar smittar av sig på laget. Och denna smitta kan leda till att hjärtat smittas och det är en större fara än en tunn trupp. Jag vill se lite markeringar, jag vill se lite bänkningar, jag ser hellre mindre kunniga Nyman, Mannberg med flera men som har hjärta varje match.

Nu får vi väl se om dom nyförvärv som förmodas dyka upp inom kort kan lyfta laget, men jag oroas som sagt över den passivitet som laget med tränarna i spetsen uppvisar. Det är inte så att jag orolig över slutspelsplatsen, men jag vill helst inte behöva fundera på den in i det sista. För våra spelares skull vill jag ha den säkrad en si så där fem till tio matcher innan. Det går att ordna. Faran är om passiviteten kvarstår. Då kan lätt panik uppstå. Självklart ska man som tränare inte förändra för mycket, men du måste visa förändringsvilja. Nu hoppas jag att man inom gruppen ser till att skapa förändringarna. Det kan vara att göra förändringar i kedjornaa, om än bara för en match, men spelarna måste få veta att ingen är helig oavsett namn. Men såklart vore det bra att få tillbaka Cam och Lavander, men i Cams fall tror jag säsongen (Karriären?!) är körd. Men tillsdess dom är eventuellt tillbaka förordar jag förändringar. Jag ser gärna en kedja med Mannberg tillsammans med Vihko och Abbott, och en flytt tillbaka till Enterfeldtkedjan med Hjalmarsson. Kanske är det så att Olausson och Arla behöver få vara verklig fjärdeline en match med begränsad speltid för att bara orka koncentrera sig på offensiven.

Hur som helst måste tränarna visa mer kunskap om det här ska fortsätta vara en bra säsong och inte bara en ok säsong. Dags att börja spela lite slutspelshockey nu tränarna, så vi kan "vila" innan det riktiga slutspelet börjar.

In med Grizzlybjörnarna istället för Bumbibjörnar
Magnum36