Krönika: Vilket Luleå får vi se efter uppehållet?

Luleå har gjort en bra säsong så här långt. Laget som blev så nerskrivna innan säsong har överasskat och visat upp ett spel som gett framgång. Trots ett lag uppbyggt på såkallade "rejects", två galna tvillingar, nån pitebo, lite egna produkter och länstalanger från Älvsbyn. Men laget har trots alla dessa "minus" ett härligt go. Det kan förmodligen tillskrivas den nya tränartrion, Jonas Rönnqvist, Thomas Berglund och Roger Åkerström. Det ska villigt sägas att dessa tre herrar inte riktigt ställts på några svårare prov så här långt, så riktigt vad dom går för vet vi inte. Den egentliga motgång dom har haft är perioden som är nu. Men då kom ju ett uppehåll, så provet blev tre förluster på fyra matcher. Så frågan är, vilket Luleå är det som ställer sig på isen i coop på annandagen. Har tränarna och spelarna fått tillbaka energin, har laget hittat ett nytt sätt att överasska eller är Luleå slutkörda som verkar vara en vanlig åsikt även bland en del av Luleås anhängare. Personligen skulle jag inte ha något emot om Luleå fortsatte att vara ett varannan match lag. Ska förklara lite vad jag menar med det.

Det är 25 matcher kvar, skulle vi ta hälften av alla tre poängare så blir det i runda slängar 36 poäng. Och det skulle i sin tur innebära att vi landar på 90 poäng och en ganska säker slutspelsplats. Frågan är ju bara om det räcker till en topp fyra plats, men slutspel blir det på dom poängen. Varför vill jag då gärna att Luleå fortsätter vara ett varannan match lag? Jo, delvis för att tror att det skulle leda till att andra lag inte tar Luleå på så stort allvar. Detta gör också att Luleå i ganska lugn och ro kan slipa på skönhetsfelen. Nu vill jag inte att Luleå skall fortsätta alla 25 matcherna till slutspel med att vinna varannan match. Det jag skulle vilja, i en perfekt värld, är att laget ökar på sina segrar ju närmare vi kommer ett stundande slutspel. Nu är ju detta med varannan match ett ganska överdrivet sätt att se på saken, men det är ett sätt att beskriva hur laget spelar för tillfället.

Ett av dom interna mål som Luleå satt upp är att dom ska vinna mer än dom förlorar. Just nu så är Luleå på 16 segrar mot tio förluster ( på övertid så står det två-två). Så Rönnqvist och övriga ledare ligger just nu på pluss i sin målsättning. Om Luleå "bara" skulle vinna tolv av 25 matcher så innebär det att laget slutar på 28 vinster mot 23 förluster. Alltså har laget nått ett av sina mål. Detta ger ett litet perspektiv på vad laget presterar efter kravbild. Och som sagt, det skulle innebära att vi slutar på 90 poäng och en säkrad slutspelsplats. Mer än så anser jag inte att vi egentligen kan kräva av det lag som Luleå just nu har på isen. Jag skriver just nu för det är inte otroligt att det blir nått nyförvärv innan transferfönstret stänger. Självklart har Luleå som mål att gå till slutspel, och det målet blir också uppfyllt i och med att det första målet är uppfyllt.

Luleå har fått en stämpel på sig av "experter" att vara ett hög alternativt tokcheckande lag. Om vi tittar på antal insläppta mål, Luleå har släppt in minst, så ser vi att laget har ett mycket bra försvarsspel. Luleås "tokcheck" är inte bara i anfallszon, utan även i försvarszon. Jag skulle inte kalla det för "tokcheck", Luleå agerar och reagerar på motståndarnas misstag. Misstag som ofta kommer av att Luleå har hög intensitet över hela banan. Det som också varit postitivt under denna delen av säsongen är att Luleå har kunnat spela på resultat. Jonas Rönnqvist har infört ett tänk som innebär att det måste smaka blod för att laget ska lyckas. Nu ska vi inte se Luleå bara som ett hårt jobbande lag. Spelarna har även visat att dom har en härlig teknik. Vi är i topp i både powerplay och boxplay, och i båda spelsätten så är teknik något som behövs. Så för att kunna beskriva Luleå som lag så måste man titta på alla bitar som laget klarar av bäst.

Men visst finns det skönhetsfel. Jag har i en tidigare krönika tagit upp om "framcheckingen" bakom motståndarnasmål. Jag förstår syftet med den, men den kräver mycket av alla inblandade på isen. Den kräver att checkande spelare väljer rätt tillfälle och framför allt ett tydligt tillfälle att gå. Detta för att övriga forwards ska kunna fånga upp den stressade backens passningar. Det kräver att dom två övriga kedjekompisarna ligger rätt och är med, i annat fall blir det en gata för motståndarna. Det kräver att backarna har mod att stå upp. Nu har det inte riktigt funkat så, ibland bra men inte alltid.

Nu under dom sista matcherna har Luleå släppt till ganska mycket spelvändningar mot sig. Bland annat beror det på att backarna, båda två, valt att ta djup istället för att stå upp. För även om checkingen har fungerat för forwards, så har vinsten inte blivit den tänkta på grund av att backarna inte står upp. Vad det beror på? Jag har inte något bra svar, men det kan handla om bristande förtroende mellan lagdelarna, att backarna har direktiv att säkra hemåt på grund av att tränarna sett det alla vi sett, sinande energi. Om det är det sista så är det ett misstag. Detta leder mer till att det blir ett glapp mellan lagdelarna som i sin tur ger motståndarna gratis is. Backarna har också dom sista matcherna valt att spela med och i bredd. Det har i sin tur lett fram till att ett vanligt nerlägg från motståndarna gör att backarna hamnar på mellanhand. För att undvika detta behöver Luleås backar ha ett större djup mellan backarna. Det här är några av dom detaljer som Rönnqvist behöver arbeta med för att få fortsatt framgång.

Några positiva detaljer om Luleå då. Laget har visat att dom kan tillhöra toppen på mer än ett sätt. Vissa "experter" anser fortfarande att Luleå bara har ett spel, hårtjobbandechecking. I mina ögon har dom visat att spelarna behärskar fler delar av sporten ishockey än så. Som jag tidigare skrivit så kan laget spela på resultat, dom kan spela tekniskt, Luleå behärskar att vara spelförande och så vidare. Trots att det varit skador i laget så lyckades Luleå till viss del hålla uppe spelet. Tränarna har släppt fram lite juniorer, Daniel Mannberg, Konstantin Komarek, Christian Nyman och Jonas Berglund från Luleås egna led fast spelandes i Piteå. Alla dessa har visat att dom åtminstone klarar av att vara avlastare i Elitserien. Berglund har ju även visat att han kan göra mål. Två spelare som jag har blivit imponerade av är Mannberg och Komarek. Båda har visat ett respektlöst sätt, dom vågar utmana och ta för sig. Jag tycker att detta borgar för en skön framtid för Luleå. Men, jag undrar fortfarande om vilket Luleå vi kommer att få se mo Hv71.

Till sist, Omark! Vad kan jag annat säga än att han är för härlig. Första matchen, en assist och en översnygg straff, han är helt klart redo för NHL. Att han sedan får kritik från en trött Stamkos och en gammal Öhlund tar jag lätt på. Har svårt att se förnedringen i en snurr. Och när blir snurren en förnedring? Bara på straffar eller även i spelet?Nä, en organisation med spelare som tycker det är "acceptabelt" med att slasha av en arm, slå nån på käften eller hämnas på någon. Då tycker jag nog det luktar surt att gnälla om en snurr. Visserligen innebär detta att Linus Omark kommer att få ett och annat tjuvnyp. Men han är så mentalt starkt så jag tror han klarar det. Kul är det i alla fall att spelare som Omark vågar ruska om ishockeyns värld.

Nu lackar det mot jul, Luleås björnar är i England för lite shopping och vila. Vad ger tomten spelarna för julklapp. Jag hoppas och tror att det blir en klapp med fortsatt utveckling av laget och ännu mer energi. Laget har ju redan fått en julklapp i form av Pierre Johnsson som visade sig hålla en hel match, det gör att jag tror på fortsatta framgångar för Luleå.

Tack för mig
Magnum36