Precis som jag förutspådde redan i början på veckan så kunde Luleå bygga vidare på den fina bortamatchen mot HV, och bryta Färjestads monsterlånga hemmasvit.
Och vilken härlig seger sen. Jag tror det är säsongens bästa match.
Nu såg jag det Luleå jag väntat på sen försäsongen.
Vi kämpade ner Färjestad. Precis på det sätt vi ska göra det. Det är såhär Luleå ska spela.
Vilja, energi, tacklingar och starka i båda zonerna.
Även om vi faller tillbaka efter 1-0 målet så, hallå, hur mycket kan man kräva? Vi är ju fortfarande ett lag som letar efter vårt bästa spel.
Rent moraliskt vette fåglarna om inte det här nästan var bättre, att tappa ledningen, men sen känna att om vi tar i max igen så kan Färjestad inte göra annat än att vika ner sig under våra tunga björnramar.
Vi har hittat kemi för Lavander och Hedström tillsammans med Arlbrandt. Sedan Chabadas skada har produktionen kommit igång. Och alla vet väl att AHL är bättre än CHL?
Jag anser att Olausson ska gå in mellan Burström och Chabada i fjärde när han kommer tillbaka. För nu har vi faktiskt tre riktigt bra kedjor.
Fabbotts, L-kedjan och AHL-kedjan.
Om detta betydde att Chabada ikväll tryckte på startknappen för sin produktion, att Jonte hädanefter kommer att fortsätta köra fysiskt och vinna närkamper och spela med självförtroende, ja, då kommer vi precis enligt mitt förhandstips gå upp bland de tre bästa lagen i serien. Ganska snabbt.
Vem kunde ana att Lavander passar så bra som center?
Nu äntligen hoppas jag att Luleå Hockey är på väg att komma upp det sista lilla snäppet som behövs för att vi regelbundet ska ge oss själva chansen även på bortaplan, vilket krävs för en topp treplacering.
Ikväll var vi i alla fall där.
