Att sparka är enkelt – att ersätta är svårare
Pete DeBoer kom in, gav struktur, satte ett system som höll. Han hjälpte unga spelare växa in i roller utan att tappa veteranerna. Laget gick från hockeygodis till hockeylogik – ibland lite för mycket logik, men ändå.Och nu? Nu är bänken tom. Och namnen som nämns får både puls och pulsfall att stiga samtidigt.
Kandidat 1: John "Tårtan"Tortorella
Det största namnet – på gott och ont. En livs levande ångvält. Passion, disciplin, krigsmoral. Men också: fullständigt ointresserad av att ha roligt. Tårtan kan få ett lag att spela för varandra – eller börja hata varandra. Frågan är hur lång tålamodskedjan är mellan honom och exempelvis Jason Robertson en kall januarimatch i Utah. Spelarna skulle börja blocka skott – men möjligen också blocka hans nummer.Kandidat 2: Peter Laviolette
Meriterad. Respekterad. Har vunnit. Har varit i final med tre olika lag. Men de senaste åren? Allt mer anonym. Han känns som att ringa sin gamla körskolelärare när bilen gått sönder. Erfaren, ja – men kommer han verkligen få det här laget att spela på ett sätt som räcker 16 vinster i vår? Det är inte säkert.Bubblare: Nån från ingenstans?
Och så finns bubblarna. Det börjar alltid viskas här.Tänk: en tjeck? En finne? En schweizare med powerplayvision?
Kanske Jere Lehtinen? Tänk om man dammar av 1999 års mästare och låter någon därifrån ta över? Han har redan varit en del av organisationen. Det skulle skaka liv i känslorna, i kulturen – men det är skillnad på att spela med Modano och coacha dagens NHL.
Eller varför inte plocka någon från Europa som faktiskt coachat modern hockey? Dallas har ändå tagit in finländare på isen i ett decennium. Kanske dags att låta en styra från båset också?
Oväntade namn kommer ofta precis innan ett pressmeddelande. Och det kan vara rätt tid nu.
En öppen dörr – men mot vad?
Dallas har fortfarande ett lag att vinna med. Det här är inte en rebuild. Det är inte ens en retool. Det här är gör det nu – eller se fönstret stängas. Oettinger är i sin prime. Johnston är redo. Rantanen är låst. Robertson är frustrerad men farlig. Det behövs bara rätt röst, rätt idé, rätt ton.Pete var inte det längre.
Men vem är "nån annan"?
Och vågar man hoppas att det faktiskt blir rätt – den här gången?
