Ska Luleå Hockey satsa på topp sex eller SM-Guld?

Med 25 omgångar kvar ligger hela säsongen fortfarande vidöppen framför oss.

Vi ligger i ett slagläge vi inte haft på 15 år.

Luleås spelsystemet har tagit hockeysverige med storm.

En succetränare som leder ett budgetlag som håller högsta elitserieklass.

Detta innebär som jag ser det att Osten har två val.

Alternativ 1:

Antingen rullar vi på ungefär med laget som det ser ut just nu, kanske med någon enstaka förstärkning innan slutet på januari, vi infriar föreningens målsättning inför säsongen och hamnar topp sex i tabellen, men vi kommer få problem direkt i kvarten, framförallt om vi slutar femma eller sexa.

Men vi skulle, även med exit i kvartsfinal, kunna känna oss nöjda med att ha genomfört en bra säsong med ett budgetlag, förmodligen bygger vi på klubbkassan rätt hyfsat, och vi kan få ett ännu mer skräddarsytt lag till kommande säsong, ett lag som i princip fullt ut är scoutat och värvat enligt Rönkens spelsystem, vilket naturligtvis kommer göra oss ännu mycket mer svårbemästrade nästa säsong.

Alternativ 2: 

Osten bestämmer sig för att det kan dröja innan vi får samma chans igen, med ett uselt Frölunda, ett mediokert Linköping, ett ovanligt blekt men ändå närvarande HV71, och endast två huvudkonkurrenter i ett Färjestad som ändå ser mänskligt ut, och ett Skellefteå som har sin i princip bästa chans i närtid att ta guld, i och med att Rundblad, Erixon, Larsson mfl juniorspelare med NHL-kvaliteer gör sin sista säsong till en billig penning i laget. Men det är ett Skellefteå med en orutinerad tränare, och spelare som visat sig ha svårt för Rönkenhockeyn.

Men med 2-3 rätt scoutade stjärnvärvningar, (det ska inte vara halvdana spelare, då är det ingen ide), som tillför ytterligare rätt inställning, hårt arbete, tyngd, kraft och spets i laget så är vi definitivt också en kandidat för guldet. I ett slutspel är det bra att ha en backklippa till, samt två rejäla, tunga, skridkostarka och fysiska  forwards som breddar truppen i samband med skador, (det kommer), och ersätter Burström och Meijer i grunduppställningen i fem mot fem. Burström och Meijer skulle ändå användas i boxplay och fem mot fem, men inte mer än 5-10 minuter per match, men det skulle ge laget ett helt annat stuk, lyfta lägstanivån rejält, och ge oss mer tyngd och pondus.

Jag skulle naturligtvis välja alternativ två. Tror dessutom att det skulle vara fullt möjligt i det här läget att få med sig tillräckligt stora sponsorer på båten, så att det ekonomiska risktagandet inte skulle behöva hålla mig sömnlös. 

Second place in the first loser.

Hur skulle du göra?