Inför kvällens match så fick Ryane Clowe frågan om det fanns några tendenser i laget till panik. Då svarade han att det inte fanns några sådana tendenser, jag hoppas att det finns det nu.

Första perioden

Så fort domaren släppte pucken märkte man en stor skillnad i Sharks spel jämfört med de tidigare matcherna. Sharks hade fart under skridskorna och nu smällde man också på rejält i närkamperna. McLellans val att placera Marleau som center i andrakedjan gav den formationen ett helt annat flyt än i de tidigare matcherna. Det hjälpte också till att öppna upp lite ytor för Martin Havlat som hade en del riktigt farliga lägen. Den bästa chansen för Sharks i första perioden hade dock Logan Couture då han kom fri med Elliot. Tyvärr blev det dock inget då Elliot läste av Logan bra och kunde stå för en riktigt fin räddning. Istället var det Blues som kunde ta ledningen genom B.J. Crombeen efter ett sanslöst tryck mot Antti Niemi. Efter målet fortsatte dock Sharks att spela på bra och även om Blues kanske kändes lite farligare var känslan ändå när signalen för den första perioden gick att Sharks var med i matchen på ett mycket bättre sätt än man varit i de tidigare matcherna.

Andra perioden

Sharks kom ut till andra perioden med ännu mer energi och nu kändes det verkligen som att en kvittering låg i luften. Elliot stod dock pall riktigt bra och trots flera riktigt bra chanser fick Sharks inte in pucken. Sharks hade två riktigt bra lägen att kvittera i powerplay och även om man kunde få till lite tryck dessa gånger är fortfarande powerplayspelet rent uruselt. Det saknas självförtroende och oftast så slutar det med att någon spelare slår ett alldeles för svårt pass. Utöver det dåliga powerplayspelet så gör faktiskt Sharks en riktigt bra period, man dödar två utvisningar på ett imponerande sätt och även om Blues hade lika många skott som Sharks i perioden kändes det ändå som att Sharks höll i taktpinnen.

Tredje perioden

Sharks började även den sista perioden riktigt bra och under de första minuterna hade man riktigt bra press på Blues. Även denna perioden fick Sharks ett ypperligt läge att kvittera matchen då man 8 minuter in fick ett powerplay, som jag redan nämnt så är dock powerplayspelet just nu ett sorligt kapitel för Sharks och även denna gång gick man mållösa. Blues å andra sidan utnyttjade sitt powerplay bara några minuter senare då Andy MacDonald kunde utöka ledningen till 0-2 med lite mindre än halv perioden kvar att spela. Boxplay spelet är också en sak som inte riktigt fungerar just nu för Sharks, det var dock bättre i denna match än i de tidigare men det finns fortfarande vissa saker att jobba på. När det återstod lite mindre än 2 minuter av matchen valde Todd Mclellan att plocka ur Niemi. Detta visade sig vara ett bra drag då Sharks äntligen kunde spräcka Brian Elliots nolla. Joe Thornton med sitt första slutspelsmål för säsongen gav Sharks nu det där lilla hopp man behövde så väl, tyvärr kunde inte Sharks få in någon mer puck och en riktigt sur förlust var ett faktum. Vi ligger nu under med 3-1 i matcher inför lördagens möte i St Louis och riskerar därmed att bli utslagna.

San Jose Sharks - St Louis Blues 1-2

1.a
0-1 B.J. Crombeen (Berglund, Perron)

2.a
Inga mål gjorda

3.e
0-2 Andy MacDonald (Berglund, Perron)
1-2 Joe Thornton (Couture, Burns)

Skott
Sharks: 25
Blues: 24