Sverige behövde vinna med minst tre mål för att spela direktkval och slippa lita på annat resultat. En uppgift som inte borde vara omöjlig – men med tanke på Tre Kronors prestation i årets OS var det inte något som skulle vara glasklart.
Tyvärr började Sverige inte önskvärt. Slovakien började visserligen inte med en bländande insats heller men det gjorde inte Tre Kronor bättre. Spelet saknade kreativitet och någon form av röd tråd. Vad ska det här stjärnspäckade laget egentligen spela för ishockey? Förut fanns det en identitet i det svenska landslaget men nu vet nog ingen vad Sam Hallam med co. vill åstadkomma. Förutom att det aldrig får fäste verkar spelarna själva sakna motivationen att vilja vinna.
En klen tröst är att Sverige tar en ledning i numerärt underläge via Joel Eriksson Ek (A. Kempe) men det krävdes minst två mål till för att säkra gruppsegern. Som det såg ut skulle det behövas en forcering utan dess like för att få till fler kassar. Det saknades även ordentliga känslor och ilska från Tre Kronor. Sveriges curlinglag har visat mer känslor mot motståndarna än vad Sveriges stjärnfyllda OS-lag i ishockey har gjort hittills.
Sverige åkte på ett baklängesmål signerat Slovakiens storstjärna Juraj Slavkovski. Ett pangskott som gick in brett bredvid Jacob Markström.
Det kunde även blivit värre eftersom att Slovakien dessutom fick ett bortdömt mål innan periodpaus.
Första perioden slutade 1-1 och hoppet om gruppseger kändes långt borta.
Andra perioden skulle komma att visa sig bättre men fortfarande fanns inte en tillstymmelse till att vilja spela för vinst.
Mycket går nog att lägga på coachningen med laget – ett ämne som flitigt debatterats under den korta turneringen. Spelare som Jesper Bratt sätts åt sidan till förmån för Pontus Holmberg och Alexander Wennberg. Jag personligen förstår inte filosofin bakom valen av spelare och det gör nog inte många andra heller. Det märks även på laget att de inte tror på sin egen spelidé, om det ens finns en (det är klart det finns en, men just nu lyser den med sin frånvaro). Om det har med självförtroendet att göra eller lagets strategi vet jag inte, men något stämmer ej.
Men tillslut tog Sverige tag i taktpinnen och utökade till 2-1 genom Adrian Kempe (R .Dahlin, L. Raymond). Powerplaymål som vi inte fått se allt för mycket av från Tre Kronor kom till slut.
Det skulle komma en tuff kvittering från Slovakiens Martin Gernat. Sverige hade 2-2 och måste vinna med 5-2 nu för att vinna gruppen.
Allt eftersom perioden spelades började det dock kännas mer livligt från de blågula. Den tidigare petade Filip Forsberg visade på superb finess när han trädde pucken mellan klubba -skridsko på den slovakiske försvararen som fick se Elias Pettersson stänka dit 3-2.
Vi gick till pausvila med 3-2 och inväntade tredje perioden.
Sverige hade 2 mål upp till en gruppseger och det var nu eller aldrig – det var dags att bekänna färg.
Tre Kronor med sitt NHL-täta lag med stora stjärnor ska vara det bättre laget över 60 minuter. Som det såg ut fram till den tredje hade man kunnat gissa att Sverige ställt upp med ett bra SHL-lag. Men det kom att ändras för ju längre tredje gick – Tre Kronor växte och den där gruppsegern såg helt plötsligt inte omöjlig ut.
Elias Pettersson klev fram igen efter att han serverats en urläcker passning från Lucas Raymond och kort därefter presenterade sig Lucas i målprotokollet på egen hand genom att skicka den slovakiske försvararen på läktaren och trädde pucken senare mellan benen på Hlavaj.
Sverige var på nytt födda. Nu började det synas att det var ett NHL-lag som stod på isen och vad som saknats hela turneringen började helt plötsligt falla på plats. Förutom en klar ledning för att vinna gruppen visade man en vilja att vinna. Spelet skiftade enbart mot Slovakiens mål och precis som det skulle se ut.
Missförstå mig rätt, Slovakien har ett bra lag, men Sverige ska vara dominanta över 60 minuter. När slovakiska spelare tummar på detaljerna ska Tre Kronors stjärnor utnyttja dessa, vilket de började göra.
Det radades upp målchanser och 6-2 låg inte långt borta.
Men tyvärr kom det ett bakslag. En onödig utvisning från den annars lysande stjärnan i dagens match, Lucas Raymond, gav Slovakien en chans att göra ett mål för att vinna gruppen.
Läget utnyttjades väl från Slovakerna och 5-3 var ett faktum.
Trots en sen forcering kunde Tre Kronor inte vända och det slutade 5-3.
Nu hänger det på resterande matcher om Sverige blir bästa tvåa och direktkvalar eller om det blir åttondelsfinal.
Summeringen lyder: Två högst mediokra perioder och en riktigt bra som tyvärr kantades av dåligt game management mot slutet. Grabbarna ska ta med sig 15 av 60 minuter spelade och utveckla vad de kan. Jacob Markström har nog spelat till sig en förstaspade och jag hoppas innerligt att Bratt får chansen igen. Det finns för mycket offensiv uppsida i honom för att han ska bänkas.
