LHC tycks ha lagt förlusten mot Skellefteå i CHL bakom sig och drar upp tempot rejält direkt från nedsläpp. Trots den inledande dominansen så är det gästerna som får första numerära överläget efter en puck out. Det dröjer bara fyra sekunder innan Robert Rosén ger smålänningarna ledningen.

Hemmalaget ser inte nämnvärt skakade ut utan fortsätter sätta hög press, men fem minuter senare står det ändå 0-2 på tavlan. Just en tavla var det också som Högberg bjöd på i det läget när han släpper retur på ett ganska enkelt skott i bröstet.

Ett powerplay ger östgötarna möjlighet att hämta ikapp lite, men man kommer inte närmare än ett tungt slagskott i målramen. Nilstorp spelar väldigt lugnt och säkert i målet och förtjänar kanske på så sätt den turen.

Perioden fortsätter att gå emot Linköping på de flesta sätt, och med tre minuter kvar så kommer nästa kalldusch när Tuomas Kiiskinen bryter sig loss och sätter 0-3 genom en backhand. Svagt backjobb och en ny svag målvaktsinsats.

I mittperioden försöker Melin få igång sitt lag genom ett målvaktsbyte. Rautio ser betydligt säkrare ut i kASSEn, men LHC:s ineffektivitet består. I anfall efter anfall och tre raka powerplay så består Linköpings spel mestadels av mycket puckinnehav och ett evigt sökande efter det perfekta läget.

Med tanke på detta så är det inte helt orimligt enligt hockeyns logik att Växjö gör 0-4 i powerplay med halvminuten kvar av perioden. Tredje perioden riskerar nu att bli en transportsträcka mot slutsignalen.

Den känslan visar sig stämma bra. Linköpings haveri fortsätter med samma ineffektivitet framåt och samma oskärpa bakåt. Genom mål av Tomi Kallio och ytterligare ett av Rosén skriver resultatet till 0-6.

När slutsignalen ljuder så kan LHC-fansen äntligen sluta våndas den här kvällen. Säsongens bottennapp är ett faktum, trots den fina matchinledningen. Ingenting fungerade, varken anfall, försvar eller målvaktsspel, och Linköping kan inget annat än att försöka glömma den här aftonen så fort som möjligt.