VM 2012
2012-05-03 22:11
VM-bloggen: Vitryssland vinner mot Finland
I morgon smäller det. Då är det dags för både USA, Kanada och Finland att tagga till när Frankrike, Slovakien och Vitryssland står för motståndet. I den andra gruppen spelar Tyskland mot Italien, Tjeckien tar sig an Danmark och Sverige lirar mot Norge. VM drar – ÄNTLIGEN – igång.
Anton Högsander
1 kommentarer
Det är rätt enkelt att fastna i Tre Kronor-träsket när det vankas mästerskap. Det blågula hjärtat har en förmåga att ta över. Men om man tittar runt hörnet finns det ju många lag att gotta sig i. Som Kanada – eller Finland. Men det kan vara ganska trevligt att gå ett steg till, känna sig lite underground under VM.
Där, bland alla lågoddsare, kan man hitta små guldkorn som kan vara ganska underhållande att följa. Som Pierre-Édouard Bellemare – fransmannen som har haft en fin säsong i Skellefteå. Eller Mathis Olimb – som spelade en riktig ”sing-hallelujah”-hockey under förra VM. Och ni som minns (fast vem vill egentligen minnas?) när Vitryssland hade käkat fullkornspasta och vann med 4-3 mot en hoppande Tommy Salo och ett paralyserat Tre Kronor kanske tycker att jag har någonting på spåret här.
Det är uppfriskande när ”blåbärs”-nationerna får en galen boost och bara skiter i namnsköna motståndare. När det bara körs, fast det inte vore möjligt.
Jag minns matchen mot Vitryssland, jag minns den enorma tomheten som smög sig på efteråt. Hur kunde det bli såhär? Vad är det för fel på mitt kära lag? Hur kan ett så bra gäng plötsligt vara så dåligt? Vem är det som egentligen bestämmer här?
Men jag minns också att det fanns något som kittlade när kommentatorerna förklarade att Vitrysslands lag hade samma klass som ett medelgäng i Allsvenskan. Som att något stort var på gång, som att något stort precis skulle hända.
Därför tycker jag att VM ska börja med en skräll, en sådan som får oss hockeyfrälsta att omvärdera allt. Som får oss att inse att alla långa diskussioner, där vi omsorgsfullt lägger fram våra experttips, plötsligt har varit en stund av svaghet.
Så, ska vi säga att Vitryssland vinner med 6-3 mot Finland?
Ja.
Vi gör fan det.
Där, bland alla lågoddsare, kan man hitta små guldkorn som kan vara ganska underhållande att följa. Som Pierre-Édouard Bellemare – fransmannen som har haft en fin säsong i Skellefteå. Eller Mathis Olimb – som spelade en riktig ”sing-hallelujah”-hockey under förra VM. Och ni som minns (fast vem vill egentligen minnas?) när Vitryssland hade käkat fullkornspasta och vann med 4-3 mot en hoppande Tommy Salo och ett paralyserat Tre Kronor kanske tycker att jag har någonting på spåret här.
Det är uppfriskande när ”blåbärs”-nationerna får en galen boost och bara skiter i namnsköna motståndare. När det bara körs, fast det inte vore möjligt.
Jag minns matchen mot Vitryssland, jag minns den enorma tomheten som smög sig på efteråt. Hur kunde det bli såhär? Vad är det för fel på mitt kära lag? Hur kan ett så bra gäng plötsligt vara så dåligt? Vem är det som egentligen bestämmer här?
Men jag minns också att det fanns något som kittlade när kommentatorerna förklarade att Vitrysslands lag hade samma klass som ett medelgäng i Allsvenskan. Som att något stort var på gång, som att något stort precis skulle hända.
Därför tycker jag att VM ska börja med en skräll, en sådan som får oss hockeyfrälsta att omvärdera allt. Som får oss att inse att alla långa diskussioner, där vi omsorgsfullt lägger fram våra experttips, plötsligt har varit en stund av svaghet.
Så, ska vi säga att Vitryssland vinner med 6-3 mot Finland?
Ja.
Vi gör fan det.
