Det är dags. Spelare, ledare och inte minst supportrar har fått den där välbehövliga vila såväl fysiskt och mentalt efter några väldigt intensiva veckor med kvartfinalsholmgång med Färjestad och sen lite mer semifinalcruising mot Växjö. Nu är det SM-final som står på agenda, tredje finalen för Rögle Bandyklubb de senaste 6 åren, tredje gången gillt månne?
Vi kan alla förutsättningar nu, vi kan alla jämförelse och olikheter med tidigare år, vi kan alla vad som väntar på andra sidan. 2021 var första finalen och ett bättre spelande Rögle utmanövrerades av ett smart, kontrollerande Sam Hallam Växjö och kanske även rutinen vägde in för laget och organisationen Rögle BK. Minns väl också att det var Corona-år utan något publiktryck att prata om – dvs inte så stora skillnader för Växjö Lakers men milsvid skillnad för Rögle BK. 2024 flög RBK fram i en bubbla genom kvarts- och semifinal som ingen såg komma eller riktigt kunde förklara och levde mycket på en målvakt som gick på vatten och otroligt starka i special teams och tråkhockey om man vill kalla det så. Men i finalen så räckte det inte till, kändes också som bensin tog slut, man var litegrann nöjda på något vis. Nu 2026 är känslan något helt annan, gruppen känns långt ifrån nöjda, vägen hit har präglats av såväl taktiska triumfer som motgångar som man tvingats att möta längs vägen – och vi har finalrutin både i laget men inte minst på tränarbänken. Dan Tangnes känns som oerhört stark, smart och tillräckligt slug slutspelscoach.
Men på andra sidan väntar ett lag som på många sätt liknar Rögle och på andra sätt skiljer sig rejält. Skellefteå har haft en ganska så ensidig resa till finalen utan någon motgång att prata om – men tog knappt ut sig för att besegra Percys Pågar i kvartsfinalen och i derbyt mot Luleå i semifinalen kändes det aldrig som det var något snack. Lägg till att man senare delen av säsongen i grundserien så joggade man i stort sett hem SHL och var given seriesegrare. Det är en lagmaskin med en förstakedja som inte minst imponerade i seriespelet och ett målvaktspar av högsta klass. Men det är också ett lag med en oprövad tränare som inte har haft huvudansvaret i slutspel eller finaler tidigare – det är också en grupp med sin tränare som, skulle jag säga, inte haft några större motgångar under året heller. Hur skulle man hantera detta om Rögle kan sätta lite griller i skallen i norrlänningarna och skapa matchbilder och en matchserie som inte följer den planen som Skellefteå lagt upp inför slutspelet? Där tror jag att Rögles största nyckel finns och Dan Tangnes stora möjligheter ligger i att vinna denna matchserien, men även den delen i Rögles slutspelsresa som jag menar på så här långt imponerar mest.
Rögle fick motvind, pissregn och skoskav i kvartsfinalen mot Färjestad. Man fick en käftsmäll som heter duga när 5-0 blev 5-6 – när det stod 3-0 i matcher och en utmaning som historiskt sett ingen löst i SHL nånsin tidigare. Man fick sämsta möjliga start i semifinalen mot Växjö med underläge 0-3 i match 1 mot kontroll-laget #1 Växjö Lakers. Men alla möjliga hinder, alla smällar och motgångar man slängt på Dan Tangnes Rögle, har man hanterat, hittat vägar runt och löst tillsammans i gruppen. Man pratar om guldfiskminne – jag skulle även kalla det teflon-psyke. Att låta det som hänt rinna av en och bara fokusera på det som ligger närmaste framför en. Ett byte i taget, en period i taget, en match i taget. Aldrig för höga, aldrig för låga. Rögle har testats mer under slutspelet och känns därför mer redo att ta sig an en SM-final oavsett hur det kommer se ut i matcherna eller vem som vinner de första drabbningarna.
Om kvartsfinalen mot Färjestad präglades och för alltid kommer att förknippas med läktarsången När vi vänder så hoppas jag nu att finalserien mot Skellefteå AIK kommer att präglas och förknippas med När det händer. Våren 2026 har alla förutsättningar att bli historisk, magisk och för evigt inskriven i såväl Rögle BK´s historieböcker som i våra minnesbanker. Låt det hända.
Jag ser verkligen framemot denna SM-final – det är något i luften som inte går att beskriva, som började dofta litegrann redan i kvartsfinalen, som sen nådde sin höjdpunkt trodde vi i match sju mot Färjestad, som fick växa och utvecklas genom i semifinal – men som nu i finalen ska kulminera på riktigt. Det går inte ta på det, men det finns där i luften. En saga som har ett förskrivet slut denna vår. En känsla att det bästa är ännu framför oss. En dröm som gått i generationer och generationer. En kärlek och passion för en Bandyklubb. Ikväll släpps pucken – ikväll börjar det avslutande kapitlet på det här äventyret som jag hoppas vi ska minnas för evigt, prata om med våra barnbarn generationer fram. Nu kör vi!
Framåt stolta RBK!
