VM 2012
2012-05-10 00:40
VM-bloggen: Ge oss något svårare!
Med Staffan Kronwall som forward kunde det inte gå fel. Herregud! Grabben bjöd ju på en alldeles egen variant av brorsans kultstämplade ”Kron-walled”.
Anton Högsander
Beväpnad med en chokladkaka (vill förtydliga att smaken inte var frukt & mandel, så ni inte ska få några idéer att jag hade tappat upp ett fotbad och tänt doftljus) följde jag matchen mellan Tre Kronor och Tyskland.
Noterade snabbt att Marcus ”Kryckan” Krüger trivs väldigt bra med sin room-mate Landeskog. Detta trots Twitter-kriget som Landeskog utsätter stackars Krüger för. Det sa PANG på direkten! Och medan kameran följde en leende Krüger hela vägen till avbytarbåset utspelade sig följande konversation mellan mig och min flickvän:
– Det går ju bra för Sverige…
– Ja.
– De har ju vunnit alla sina matcher.
– Haha, ja.
– Vad skrattar du åt?
– Du borde bli expertkommentator.
– Det är jag redan.
Orden visade sig bli hennes sista kontroversiella åsikt innan hon hämtade öronproppar i syftet att stänga ute allt ljud från min brölande 42-tummare som sände fram en överenergisk grabb som dansande loss till den klassiska slingan ”Put your hands up in the air”.
Ja, dramatiken stannade minsann inte på isen den här kvällen.
Och det var nästan så att jag skrek STOPPA PRESSARNA när Gogulla smällde in 1-1-pucken. En av spelarna som jag redan innan nedsläpp (!) hade höjt ett varnande finger för. Kräver du bevismaterial? Klicka här och INSE att min resa mot experttippare har tagit en oväntad vändning.
Och klockan stod på 19:59 när det rasslade. Och jag fick otäcka flashbacks till Djurgårdens svidande poängtapp mot MoDo den 31 januari. Men jag ska fan inte gräva ner mig i det. För då slutar det med att jag skriver en nostalgisk krönika som behandlar det alltid lika aktuella ämnet ”det var bättre förr”. Och så kan vi verkligen inte ha det.
Istället!
Niklas Hjalmarsson soloåkning och Viktor Stålbergs tunga slagskott. Det var så det kom en tår eller två. Och Erik Karlsson – han fick mitt hockeyhjärta att nynna på Rick Astleys kalasdänga ”Never gonna give you up” när nätmaskorna fick dansa. Så GLAD blev jag.
Men: alla tappra läsare där ute. Nu är det dags för lite svårare motstånd. Först då kan våra hybris-sinnade hjärnor inse att det här kan bli riktigt, riktigt bra.
Låt matchen mot Ryssland komma. Snart.
Noterade snabbt att Marcus ”Kryckan” Krüger trivs väldigt bra med sin room-mate Landeskog. Detta trots Twitter-kriget som Landeskog utsätter stackars Krüger för. Det sa PANG på direkten! Och medan kameran följde en leende Krüger hela vägen till avbytarbåset utspelade sig följande konversation mellan mig och min flickvän:
– Det går ju bra för Sverige…
– Ja.
– De har ju vunnit alla sina matcher.
– Haha, ja.
– Vad skrattar du åt?
– Du borde bli expertkommentator.
– Det är jag redan.
Orden visade sig bli hennes sista kontroversiella åsikt innan hon hämtade öronproppar i syftet att stänga ute allt ljud från min brölande 42-tummare som sände fram en överenergisk grabb som dansande loss till den klassiska slingan ”Put your hands up in the air”.
Ja, dramatiken stannade minsann inte på isen den här kvällen.
Och det var nästan så att jag skrek STOPPA PRESSARNA när Gogulla smällde in 1-1-pucken. En av spelarna som jag redan innan nedsläpp (!) hade höjt ett varnande finger för. Kräver du bevismaterial? Klicka här och INSE att min resa mot experttippare har tagit en oväntad vändning.
Och klockan stod på 19:59 när det rasslade. Och jag fick otäcka flashbacks till Djurgårdens svidande poängtapp mot MoDo den 31 januari. Men jag ska fan inte gräva ner mig i det. För då slutar det med att jag skriver en nostalgisk krönika som behandlar det alltid lika aktuella ämnet ”det var bättre förr”. Och så kan vi verkligen inte ha det.
Istället!
Niklas Hjalmarsson soloåkning och Viktor Stålbergs tunga slagskott. Det var så det kom en tår eller två. Och Erik Karlsson – han fick mitt hockeyhjärta att nynna på Rick Astleys kalasdänga ”Never gonna give you up” när nätmaskorna fick dansa. Så GLAD blev jag.
Men: alla tappra läsare där ute. Nu är det dags för lite svårare motstånd. Först då kan våra hybris-sinnade hjärnor inse att det här kan bli riktigt, riktigt bra.
Låt matchen mot Ryssland komma. Snart.
