VM-bloggen: Är jag bra? Är jag dålig?

Okej. Hela VM sover inte. Vi rusar vidare. Men denna torsdag känns som en bra dag att stanna upp lite, andas in ett par tunga andetag och smälta dessa intensiva dagar. Redan nu kan vi börja urskilja vissa mönster i respektive grupp. Kanada och Finland har – knappast förvånande – ryckt lite i grupp A.

För USA går det sämre. Fem poäng på tre spelade matcher måste ses som svagt. Och jag, som någonstans, hade hoppats på en explosion från Ryan Lasch – har fått nöja mig med två passningspoäng från killens klubba. Dags för min ”jag-vinner-poängligan”-joker att kliva upp ett par steg i sitt spel.
 
I grupp B händer följande: Tre Kronor kör på. Obesegrade. Men det roligaste av allt: det finns en glädje i spelet. Det är riktigt kul att titta på Sveriges matcher, för det bjuds på så mycket hockeygodis att det känns som att det sätter sig direkt på låren. Även Ryssland – som spelar mot Danmark i dag – har gått obesegrade genom turneringen. Så morgondagens match mellan Tre Kronor och Ryssland blir något alldeles hisnande!
 
Titanernas kamp, om ni så vill.
 
Gällande min egen insats under VM kan den bli MYCKET bättre. Jag börjar känna mig varm med tangentbordet. Men jag vill gärna höra era synpunkter på läget. Är jag dålig? Är jag bra? Borde jag smyga in mer bilder i inläggen? Mer analyser? Mindre tjafs och mer raka puckar? Ska jag tjata mer om dåliga publiksiffror eller tilldela snubben i Angry-Birds-Kostymen en hel bloggserie?
 
Säg vad ni tycker.
 
Annars drar jag en fuling och säger som en envis chefredaktör jag hade en gång i tiden:
- Om man inte hör någonting, då vet man att det är bra.