VM 2012
2012-05-21 14:32
VM-bloggen: Tack för att ni läste
Ryssland var värda guldet på grund av en sak – man var helt enkelt bäst.
Anton Högsander
2 kommentarer
Jag kan inte sammanfatta turneringen på ett bättre sätt. Ryssland var helt enkelt outstanding, helt galet bra. Och Slovakien, som kämpade tappert, hade inte speciellt mycket att göra när Ryssland fick för sig att spela ut.
Det är knappast konstigt att ett lag som Ryssland vinner. För deras lag osade av självförtroende, spelglädje och vinnarskalle. Till och med Ovechkin (ja, jag skiter i den korrekta stavningen) hade roligt på isen. Och det var ett tag sedan han hade lite medstuds i sin karriär. Vilket märktes! Han var precis lika glad som en pojke med sitt första Playstation i handen när han insåg att det blev guld.
Jag vet inte, men det kändes som att ryssarna tog ett jättekliv från den där hårda, kalla och nästan sura attityden som har präglat laget under så många år. Det var SPELGLÄDJE i det här laget.
En riktigt vacker ishockeysaga.
Och jag måste, trots att ryssarna betedde sig som svin mot Tre Kronor, passa på att gratulera världens bästa ishockeylag till VM-guldet. Det förtjänade ni, trots att ni lekte Adam Sandler (med tanke på det USLA skådespelet) och trodde att en cross-checking på näsbenet var helt OK.
Vi kan också, med alla resultat på bordet, ganska snart inse att hemma-VM inte var en speciellt bra grej – vare sig för Finland eller Tre Kronor. Jag trodde faktiskt att finnarna skulle plocka bronset. Men det var något som inte riktigt stämde, något som kändes rätt tamt. Tjeckien hade mer fart under skridskorna, mer koncentration i avsluten.
Redan i går fick vi även ta del av lite utmärkelser:
VM:s bästa målvakt: Jan Laco, Slovakien
VM:s bästa försvarare: Zdeno Chara, Slovakien
VM:s bästa forward: Evgeni Malkin, Ryssland
All Star-laget:
Målvakt: Jan Laco, Slovakien
Försvarare: Zdeno Chara, Slovakien – Ilya Nikulin, Ryssland
Forwards: Evgeni Malkin, Ryssland – Patrick Thorsen, Norge – Henrik Zetterberg, Tre Kronor
Där fanns det inga konstigheter. Den spelare som imponerade på mig – förutom världens bästa Malkin – var Patrick ”Jag-MOSAR-tyskar” Thoresen. Vilken lirare! Petter Northug får passa sig, annars rycker snart Thoresen ifrån i de norska folkhemmen.
Kändes även skönt att Henrik Zetterberg fick lite cred för sin fantastiska turnering. Jag kan inte säga det för många gånger: han var helt enkelt magisk. Och HANDLEDER. Jag har underbara drömmar om dessa handleder.
Gällande vilka spelare som skulle figurera i toppen av poängligan var dessa herrar mina klokaste tips:
Evgeni Malkin, forward (Ryssland) – slutade på 19 poäng (11+8)
Mikael Granlund, forward (Finland) – slutade på 5 poäng (1+4)
John Tavares, forward (Kanada) – slutade på 9 poäng (4+5)
Tomas Plekanec, forward (Tjeckien) – slutade på 7 poäng (1+6)
Erik Karlsson, back (Sverige) – slutade på 7 poäng (3+4)
Mathis Olimb, forward (Norge) – slutade på 7 poäng (1+6)
Ryan Lasch, forward (USA) – slutade på 2 poäng (0+2)
Malkin var en fullträff. De andra? NOT SO VERY MUCH.
Med de orden vill jag passa på att tacka för mig. Det har varit väldigt trevligt att skriva den här VM-bloggen och minst lika trevligt att ta del av alla vettiga diskussioner som har växt fram.
Vad jag kommer att minnas av turneringen? Den misstänkt drogpåverkade Angry-Birds-snubben, Erik Karlssons kanon i 181 km/h, mitt förhandstips på att Satan skulle avgöra semifinalen (om det hade varit ett snärtigt handledsskott hade jag kunnat dö lycklig) och Malkins fantastiska show.
Tack för att ni läste.
Det är knappast konstigt att ett lag som Ryssland vinner. För deras lag osade av självförtroende, spelglädje och vinnarskalle. Till och med Ovechkin (ja, jag skiter i den korrekta stavningen) hade roligt på isen. Och det var ett tag sedan han hade lite medstuds i sin karriär. Vilket märktes! Han var precis lika glad som en pojke med sitt första Playstation i handen när han insåg att det blev guld.
Jag vet inte, men det kändes som att ryssarna tog ett jättekliv från den där hårda, kalla och nästan sura attityden som har präglat laget under så många år. Det var SPELGLÄDJE i det här laget.
En riktigt vacker ishockeysaga.
Och jag måste, trots att ryssarna betedde sig som svin mot Tre Kronor, passa på att gratulera världens bästa ishockeylag till VM-guldet. Det förtjänade ni, trots att ni lekte Adam Sandler (med tanke på det USLA skådespelet) och trodde att en cross-checking på näsbenet var helt OK.
Vi kan också, med alla resultat på bordet, ganska snart inse att hemma-VM inte var en speciellt bra grej – vare sig för Finland eller Tre Kronor. Jag trodde faktiskt att finnarna skulle plocka bronset. Men det var något som inte riktigt stämde, något som kändes rätt tamt. Tjeckien hade mer fart under skridskorna, mer koncentration i avsluten.
Redan i går fick vi även ta del av lite utmärkelser:
VM:s bästa målvakt: Jan Laco, Slovakien
VM:s bästa försvarare: Zdeno Chara, Slovakien
VM:s bästa forward: Evgeni Malkin, Ryssland
All Star-laget:
Målvakt: Jan Laco, Slovakien
Försvarare: Zdeno Chara, Slovakien – Ilya Nikulin, Ryssland
Forwards: Evgeni Malkin, Ryssland – Patrick Thorsen, Norge – Henrik Zetterberg, Tre Kronor
Där fanns det inga konstigheter. Den spelare som imponerade på mig – förutom världens bästa Malkin – var Patrick ”Jag-MOSAR-tyskar” Thoresen. Vilken lirare! Petter Northug får passa sig, annars rycker snart Thoresen ifrån i de norska folkhemmen.
Kändes även skönt att Henrik Zetterberg fick lite cred för sin fantastiska turnering. Jag kan inte säga det för många gånger: han var helt enkelt magisk. Och HANDLEDER. Jag har underbara drömmar om dessa handleder.
Gällande vilka spelare som skulle figurera i toppen av poängligan var dessa herrar mina klokaste tips:
Evgeni Malkin, forward (Ryssland) – slutade på 19 poäng (11+8)
Mikael Granlund, forward (Finland) – slutade på 5 poäng (1+4)
John Tavares, forward (Kanada) – slutade på 9 poäng (4+5)
Tomas Plekanec, forward (Tjeckien) – slutade på 7 poäng (1+6)
Erik Karlsson, back (Sverige) – slutade på 7 poäng (3+4)
Mathis Olimb, forward (Norge) – slutade på 7 poäng (1+6)
Ryan Lasch, forward (USA) – slutade på 2 poäng (0+2)
Malkin var en fullträff. De andra? NOT SO VERY MUCH.
Med de orden vill jag passa på att tacka för mig. Det har varit väldigt trevligt att skriva den här VM-bloggen och minst lika trevligt att ta del av alla vettiga diskussioner som har växt fram.
Vad jag kommer att minnas av turneringen? Den misstänkt drogpåverkade Angry-Birds-snubben, Erik Karlssons kanon i 181 km/h, mitt förhandstips på att Satan skulle avgöra semifinalen (om det hade varit ett snärtigt handledsskott hade jag kunnat dö lycklig) och Malkins fantastiska show.
Tack för att ni läste.
