VM 2012
2012-05-07 13:46
VM-bloggen: Leif Boork skriver smörig poesi
I skuggan av Gabriel Landeskogs tuffa liv med Marcus Krüger gör vi oss beredda för matchen mot danskjävlarna.
Anton Högsander
Men låt oss bena ut mötet mot Tjeckien lite. Tre Kronor var riktigt bra – och jag blev rejält imponerad av Erik Karlsson, Joel Lundqvist, Loui Eriksson och Henrik Zetterberg. Jag är inte ensam om att hylla Joel Lundqvist för hans uppoffrande och ”nu-jävlar-kör-jag-bara”-stil. Leif Boork plockade fram rosor, choklad och en upplevelse till en solig turistort när han strödde så mycket socker över Joel Lundqvist att både jag – och alla andra – fick hål i tänderna. Smaka på följande ord:
När jag ser spelare som Joel Lundqvist gråter mitt hjärta. Den mannen har ingenting gratis. Han bär på allt det fysiska motstånd som Erik Karlsson och hans bröder aldrig behöver ägna en tanke. Joel stöter sig fram i skridskoåkningen. Hans kropp har en timing som gör ett deltagande i "Let's dance" utopiskt. När han passar pucken finns för mycket cement i handskarna. Kort sagt: Joel är som humlan som inte borde kunna flyga.
Poesi, i mina öron! Även fast jag gärna ser Lundqvist dansa salsa på bästa sändningstid.
Men det finns en poäng i Boorks krönika. Joel (eller ska vi säga Humlan?) har något som ganska många hockeyspelare saknar. Ett RIKTIGT hockeyhjärta. En jävla vilja att alltid vara bäst – även fast oddsen kanske säger något annat. Och sådant gillar vi svenskar. Väldigt mycket.
Vi får hoppas att Joel och Tre Kronor fortsätter spela ut, fortsätter vara sådär otäckt kreativa och glada på isen. Då får danskarna det snurrigt. Och jag – som tippar som vilken hockeygud som helst – säger här och nu att Tre Kronor plockar hem skiten med 5-2. Alfredsson målar, även Landeskog får jubla.
Och på tal om Landeskog. Hans äventyr med sambon Krüger fortsätter. Här följer de senaste uppdateringarna från twitter-serien som vi lite enkelt kallar ”Att bo med Krüger”:
När han käkar mer vindruvor än vad som är fysiskt möjligt.
När han går och lägger sig utan att sätta telefonen på ljudlös. Gör om gör rätt.
För er som är nyfikna på att följa dramat, googla Gabriel Landeskog tillsammans med sökordet twitter. Om ni har tur tilldelas ni även förslaget ”Gabriel Landeskog lön”.
SEDÄRJA! Den svenska avundsjunkan finns även på Google.
När jag ser spelare som Joel Lundqvist gråter mitt hjärta. Den mannen har ingenting gratis. Han bär på allt det fysiska motstånd som Erik Karlsson och hans bröder aldrig behöver ägna en tanke. Joel stöter sig fram i skridskoåkningen. Hans kropp har en timing som gör ett deltagande i "Let's dance" utopiskt. När han passar pucken finns för mycket cement i handskarna. Kort sagt: Joel är som humlan som inte borde kunna flyga.
Poesi, i mina öron! Även fast jag gärna ser Lundqvist dansa salsa på bästa sändningstid.
Men det finns en poäng i Boorks krönika. Joel (eller ska vi säga Humlan?) har något som ganska många hockeyspelare saknar. Ett RIKTIGT hockeyhjärta. En jävla vilja att alltid vara bäst – även fast oddsen kanske säger något annat. Och sådant gillar vi svenskar. Väldigt mycket.
Vi får hoppas att Joel och Tre Kronor fortsätter spela ut, fortsätter vara sådär otäckt kreativa och glada på isen. Då får danskarna det snurrigt. Och jag – som tippar som vilken hockeygud som helst – säger här och nu att Tre Kronor plockar hem skiten med 5-2. Alfredsson målar, även Landeskog får jubla.
Och på tal om Landeskog. Hans äventyr med sambon Krüger fortsätter. Här följer de senaste uppdateringarna från twitter-serien som vi lite enkelt kallar ”Att bo med Krüger”:
När han käkar mer vindruvor än vad som är fysiskt möjligt.
När han går och lägger sig utan att sätta telefonen på ljudlös. Gör om gör rätt.
För er som är nyfikna på att följa dramat, googla Gabriel Landeskog tillsammans med sökordet twitter. Om ni har tur tilldelas ni även förslaget ”Gabriel Landeskog lön”.
SEDÄRJA! Den svenska avundsjunkan finns även på Google.
