Det finns de som vill kalla Detroit Red Wings 3 Stanley Cup titlar på 6 säsonger för en dynasti men New Jersey Devils vann 3 titlar på 9 säsonger under samma tioårsperiod. Detroit var dessutom utmanande av både Colorado och Dallas i sin egna Conference, mellan 1995 och 2004 spelade Detroit och New Jersey fyra finaler var, Dallas och Colorado två finaler var.
Stanley Cup torkan i Detroit tog slut
41 års väntan och förnedring glömdes bort när Steve Yzerman höjde Stanley Cup pokalen över sitt huvud men en tragedi väntade bakom hörnet.
Två nya coacher utsågs i juli Don Hay blev Phoenix' förste coach och Mike Murphy tog över Toronto Maple Leafs vars GM Cliff Fletcher fick massiv kritik för att de gjorde sig av med veteranerna Mike Gartner och Dave Gagner och bara fick draftval tillbaka men Toronto ville helt enkelt minska lönekostnaderna. Under sommaren hade media och finansexperter gått ut med undersökningar som visade att samtliga kanadensiska lag förutom Toronto var i riskzonen för att säljas och flyttas till USA innan årtusendet var slut. En hårt pressad Gary Bettman sa i media att det var något som NHL aldrig kunde tillåta, om han sa det pga. omtanke av lagen i Canada eller av andra mindre smickrande skäl som att Canada garanterat krävt att få tillbaka sin egendom Stanley Cup trofén om Calgary, Edmonton, Montreal, Ottawa och Vancouver försvunnit lär vi aldrig få veta.
NHL startade i alla fall flera projekt vars syfte var att underlätta för lagen i Canada att överleva (Vancouver och Ottawa var riktigt illa ute medan Calgary, Edmonton och Montreal var på den säkra sidan så länge inget hände med deras ägare pga. den svaga kanadensiska ekonomin). Under åren som återstod av 1990-talet och början av 2000-talet ryktades det om att samtliga fem klubbar var nära att säljas och flyttas men ett aktivt arbete från NHL och andra krafter gjorde att samtliga överlevde och när ekonomin vände seglade samtliga utom Ottawa förbi de flesta andra lag i NHL när det gällde ekonomisk styrka och värde. Toronto fortsatte hela tiden att vara ett av NHL:s rikaste lag men bevisade tillsammans med NY Rangers att rikedom inte automatiskt leder till framgång.
De nya reglerna från avtalet NHL och NHLPA kom överens om efter lockouten 1994 som skulle hjälpa lagen eftersom kontrakten blev kortare och lättare att köpa ut slog den här säsongen tillbaka rejält mot lagen när massor av stjärnor blev UFA med Wayne Gretzky i spetsen. Gretzky valde att som många efter honom också skulle göra) att söka sig dit pengarna fanns nämligen New York Rangers. Gretzky nobbade visserligen flera erbjudanden som gav honom mer pengar för att spela ishockey men han tjänade desto mer på reklam i New York. Andra stora namn som nu själva fick välja vilket lag de skulle spela för var Bernie Nicholls, Kelly Hruday och Tony Granato som alla valde San Jose medan Phil Housley valde Phoenix.
Under sommarens World Cupturnering vann USA lite överraskande turneringen efter att man besegrat Canada med 5–2 i den tredje och avgörande finalmatchen. Det kanadensiska laget där lagets GM Glen Sather inför och under turneringen fick skoningslös kritik för både laguttagning och spel ledde med 2–1 när det bara återstod 3:18 av den tredje perioden innan Brett Hull kvitterade och bara 43 sekunder senare gav Tony Amonte USA ledningen. Sverige hade storspelat i Europagruppen där de vann samtliga tre matcher med den sammanlagda målskillnaden 14–3. Tyvärr ägnade sig Kent Forsberg och svensk media alldeles för mycket åt att gnälla om vilka fördelar framförallt Canada hade och jag tror att det var en anledning till att Sverige i semifinalen mot Canada de första två perioderna mest fokuserade på domaren. I den tredje perioden kvitterade Sverige till 2–2 och matchen gick till förlängning där båda lagen hade massor med chanser att avgöra, bland annat hade Andreas Johansson och Johan Garpenlöv var sitt skott i stolpen (Johansson i den första övertidsperioden och Garpenlöv i den andra) men bara sekunder efter Garpenlövs stolpskott avgjorde Theo Fleury när det bara var 13 sekunder kvar av den andra övertidsperioden.
Chicago skickade sin missnöjda stjärna Jeremy Roenick till Phoenix och fick istället Alexei Zhamnov som inte ville följa med när Winnipeg blev Phoenix. Både Cam Neely och Gary Roberts tvingades avsluta sina karriärer pga. skador och försäsongen hann knappt börja förrän Mario Lemieux meddelade att det här var hans sista säsong. Rangers båda målvakter Mike Richter och Glenn Healy blev tillsammans med Floridas John Vanbiesbruck historiska när de blev de första målvakterna som varnades för att de hade för stora benskydd. Hartford lyckades till slut trada sin missnöjda stjärna Brendan Shanahan, Shanahan skickades tillsammans med Brian Glynn till Detroit i utbyte mot Keith Primeau, Paul Coffey och Detroits val i första rundan 1997. NHL fick två nya svenska lagkaptener när både Mikael Renberg och Mats Sundin blev lagkaptener i sina respektive lag (Tampa Bay och Toronto).
Mighty Ducks of Anaheim inledde säsongen uruselt och hade bara fyra poäng efter 11 matcher men de kunde skylla på att Paul Kariya missat samtliga av dem pga. skada. Den 12 oktober blev Washingtons Dale Hunter historisk när han blev den förste spelaren i NHL som gjort 300 mål och suttit utvisad i 3000 minuter. Tony Granato gjorde comeback åtta månader efter att han genomgått en hjärnoperation och han gjorde en hattrick i sin andra match, Florida Panthers rivstartade och laget var obesegrat efter 12 matcher och Wayne Gretzky som stortrivdes i sin nya omgivning låg i början av november tvåa i poängligan bakom Mario Lemieux. I slutet av oktober tradade Montreal sin lagkapten Pierre Turgeon, Rory Fitzpatrick och Craig Conroy till St. Louis i utbyte mot St. Louis lagkapten Shayne Corson, Murray Baron och ett val i 1997 års draft. Otroligt nog så var det här femte gången sedan 1990 som Montreal tradade sin lagkapten.
Den 10 november drabbade Toronto och Philadelphia samman i ett klassiskt slagsmål där båda båsen tömdes, dessutom slogs målvakterna Felix Potvin och Ron Hextall så utrustningen flög all världens väg och till allas förvåning var det den normalt sett coole Potvin som vann slagsmålet. Det var inte säsongens enda klassiska målvaktsslagsmål men mer om det längre fram. Vancouvers målvakt Mike Fountain blev den nittonde målvakten sammanlagt och den förste på 11 år som höll nollan i sin NHL-debut när han stoppade 40 skott i en match mot New Jersey. Den 23 november var det dags för ännu en klassiker nämligen en läktarinvasion, Calgarys enforcer Sasha Lacovic tog sig upp på läktaren i Edmonton för att slåss med en i publiken som hällt öl över Flames coacher Kevin Constantine och Guy Lapointe. NHL stängde av Lacovic, Constantine och Lapointe medan Edmonton fick böta 20,000 för att de inte hade bättre säkerhet.
När Patrick Lalime fick hoppa in istället för Ken Wregget i Pittsburghs mål den 6 december inleddes en rekordsvit som avslutades den 23 januari då Pittsburgh föll mot Colorado. Under 16 raka matcher (14 vinster och 2 förluster efter straffar) förlorade inte Lalime under ordinarie tid eller OT och eftersom det samtidigt var hans 16 första matcher i NHL satte han ett nytt prydligt rekord.
En domstol i St. Louis dömde St. Louis Blues till att betala skadestånd till målvakten Steve McKichan som blev allvarligt skadad efter att Tony Twist tacklat honom när spelet var avblåst. Twist som då spelade i farmarlaget Peoria blev avstängd i IHL men eftersom St. Louis kallade upp honom till NHL behövde Twist inte vila någon match. Florida som ledde den östra Conferencen tradade Stu Barnes och Jason Wooley till Pittsburgh för Chris Wells men efter traden tappade laget farten och vann bara fem av de kommande 16 matcherna. Den 1 december blev Wayne Gretzky den förste spelaren i NHL som nådde 3,000 poäng (inklusive Stanley Cup). Alan Eagleson hade ingen bra månad, han fälldes i en domstol i Ontario för bedrägeri och RCMP åtalade honom för 8 fall av bedrägeri, stöld, trolöshet mot huvudman i en federal domstol.
Före jul tradade Hartford Paul Coffey till Philadelphia i utbyte mot Kevin Haller och ett val i första rundan 1997. Boston Bruins lyckades efter 19 raka matcher utan vinst mot Pittsburgh Penguins vinna för första gången på sex år mot Penguins. Vancouver Canucks visade sig upp sig både från sin bästa och sin värsta sida när de efter de slagit St. Louis med 8-0 på bortaplan (nytt klubbrekord) förlorade med 1-2 mot New Jersey, själva resultatet var kanske inget att skämmas över men att Canucks bara lyckades skjuta 8 skott under matchen var ett nytt rekord som ingen i Vancouver vill kännas vid idag.
Den 19 december till St. Louis nog av Mike Keenan som fick sparken och ersattes av Ron Caron som GM medan Jimmy Roberts tog över som coach. Phoenix passade också på att sparka sin GM Gord Paddock och där tog Bobby Smith över. Brett Hull gjorde sitt 500:e mål i NHL när han gjorde en hattrick mot LA Kings, Hull blev då den 24:e spelaren i NHL som nådde 500 mål och han var snabbare dit än alla utom tre (Gretzky, Lemieux och Bossy). Den 2 januari dömdes den förre WHL-coachen Graham James till tre och ett halvt års fängelse för sexuella övergrepp på två spelare, det har senare framkommit att betydligt fler spelare bland annat Theo Fleury varit utsatta för samma sak. St. Louis ersatte den tillfällige coachen Jimmy Roberts med Joel Quenneville och spelarna med Brett Hull i spetsen hyllade valet.
I januari fick Philadelphias svit på 17 obesegrade matcher ett abrupt slut när Tampa Bay Lightning besegrade Flyers med 3-1. LA Kings förre ägare Bruce McNall dömdes till 5 år och 10 månader i fängelse plus att han skulle betala över 230 miljoner i böter och skadestånd. Efter halva säsongen dominerade spelare från Pittsburgh, Mario Lemieux ledde poängligan fem poäng före Jaromir Jagr och lagets rookiemålvakt Patrick Lalime glänste i målet med ett nytt rekord med 16 raka matcher utan förlust från starten av sin NHL-karriär. Dallas och Buffalo var överraskningslagen och bägge levde på sitt starka försvarsspel och sina målvakter Andy Moog och Dominik Hasek. Lagets båda coacher Ken Hitchcock och Ted Nolan ansågs leda utvecklingen mot ett defensivare spel i NHL och fler lag tar efter deras trapsystem.
Motsatsen till Buffalo och Dallas var Toronto som höll till i botten och både lagets GM Cliff Fletcher och ordförande Steve Stavro kritiserades, Fletcher för att han tradat bort lagets talanger och stjärnor och Stavro för att han satt ett tak för lagets lönekostnader. Som om det inte var nog så hade dessutom Toronto inget val i draftens förstarunda den här säsongen. Den 21 januari passerade Paul Coffey Gordie Howe när det gällde assist och tog sig därmed upp på andraplatsen bakom Gretzky med sina 1050 assist. Chicago som inte lyckades signa sin stjärnkeeper Ed Belfour gav upp och tradade honom till San Jose i utbyte mot Ulf Dahlen, Michal Sykora, Chris Terreri och ett val i den andra rundan 1998.
I februari blev Ray Bourque Boston Bruins bäste poängplockare genom tiderna och Mario Lemieux blev den sjätte spelaren som gjort 600 mål i NHL och han var bara en match långsammare än Gretzky (719 matcher mot Gretzkys 718). En annan som nådde en milstolpe i NHL var Detroits coach Scotty Bowman som registrerade sin 1000:e vinst i ligan. I samma månad chockades NHL av en ny pedofilskandal när två anställda på Toronto Maple Leafs hemmaarena Toronto Maple Leaf Gardens åtalades för flera fall av sexuella övergrepp på tonårspojkar. NHL meddelade att de sorterat fram sex finalister till nästa expansionsfas nämligen: Atlanta, Columbus, Houston, Minneapolis-St. Paul, Nashville och Oklahoma City.
Bostons storstjärna och lagkapten Adam Oates blev fråntagen C:et efter att han kritiserat lagets mycket impopuläre ägare Jeremy Jacobs och kallat honom en snåljåp utan hockeykunnande. Oates blev sedan tillsammans med målvakten Bill Ranford och Rick Tocchet tradade till Washington mot Jim Carey, Jason Allison, Anson Carter och två draftval. Den 21 januari tog Wayne Gretzkys värsta målslump någonsin slut efter 21 matcher utan mål. Mike Gartner som den här säsongen spelade i Phoenix gjorde för 17:e gången under sin karriär minst 30 mål och både Joe Mullen och Dave Andreychuk gjorde Brett Hull sällskap i 500-målsklubben.
Flera stora trader skedde redan innan trading deadine bland annat skickade Toronto Doug Gilmour, Dave Ellett och ett draftval till New Jersey för Steve Sullivan, Jason Smith och Alyn McCauley. Rangers tradade Brian Noonan och Sergei Nemchinov till Vancouver för Esa Tikkanen och Russ Courtnall. Vid trading deadline bytte 35 spelare lag och de största namnen var Larry Murphy som gick från Toronto till Detroit och Kirk Muller som gick från Toronto till Florida. Hartfords ägare Peter Karmanos meddelade att Hartford nästa säsong skulle flyttas till North Carolina där laget skulle spela i Raleigh (de första säsongerna fick dock laget hålla till i en liten ishall i Greensboro eftersom arenan i Raleigh blev försenad). NHL meddelade dessutom att Anaheim och Vancouver skulle inleda säsongen med att spela två matcher i Japan.
Den 26 mars brakade det löst på allvar när Colorado och Detroit möttes för fjärde gången under säsongen. Under de tidigare tre matcherna mellan lagen hade inget speciellt inträffat men efter två slagsmål i den första perioden smällde det på allvar när det återstod ca 90 sekunder av den första perioden. När Igor Larionov och Peter Forsberg började bråka bestämde sig Darren McCarthy att det var dags för Claude Lemieux att betala för den fula tacklingen på Kris Draper den förra säsongen. Lemieux turtlade och Patrick Roy som var på fram för att hjälpa Lemieux stoppades brysk av Brendan Shanahan och när Roy var på benen igen kom Detroits målvakt Mike Vernon farande och ett nytt episkt målvaktsslagsmål var ett faktum. Under resten av matchen fortsatte det tuffa spelet och det blev ytterligare sex slagsmål i matchen som ironiskt nog avgjordes av Darren McCarthy på övertid när han slog in 6–5 till Detroit.
I slutet av mars stod det klart att Boston Bruins inte skulle kunna gå till slutspelet och det var första gången på 30 säsonger som laget inte gick till slutspelet, Bostons svit på 29 raka slutspel är fortfarande ett NHL-rekord även om Chicago, St. Louis och Detroit kommer att vara nära när deras sviter bryts. Colorado Avalanche plockade mest poäng och tog hem Presidents' Trophy med sina 107 poäng, Tre lag till Dallas (104), New Jersey (104) och Philadelphia (103) tog sig över 100 poäng medan Buffalo Sabres som vann Northeast Division fick nöja sig med 92 poäng. Boston blev till slut seriens sämsta lag med 61 poäng och övriga lag som missade slutspelet var San Jose (62), Los Angeles (67), Toronto (68), Islanders (70), Calgary (73), Tampa Bay (74), Hartford (75), Washington (75) och Vancouver (77). Det betydde att ett lag från Ottawa deltog i Stanley Cup slutspelet för första gången sedan 1930 (67 år) och även om ingen visste det just då så skulle det dröja nio år innan NY Rangers som kommer göra succé i slutspelet går till Stanley Cup slutspelet nästa gång.
Under säsongen hade Michel Petit blivit historisk när han spelade sin första match för Flyers, han blev då den förste spelaren som spelat för nio olika klubbar i NHL. Han kommer under säsongen som kommer öka på rekordet till 10 lag (Vancouver, Rangers, Quebec, Toronto, Calgary, Los Angeles, Tampa Bay, Edmonton, Philadelphia & Phoenix). J.J. Daigneault tangerade rekordet säsongen 2000-01 och Mike Sillinger slog det när han spelade för sitt tolfte lag i NHL säsongen 2006-07. Dallas center Neal Broten hade under slutet av säsongen passerat Gordie Roberts som den amerikan som spelat flest matcher i NHL. Poängligan vanns för sjätte gången av Mario Lemieux som tillsammans med Anaheims Teemu Selänne var ensamma att ta sig över 100 poäng. De båda plus John LeClair från Philadelphia och Keith Tkachuk från Phoenix var de enda som gjorde fler än 50 mål. På målvaktssidan höll New Jerseys Martin Brodeur nollan tio gånger och det var första gången sedan Bernie Parent höll nollan 12 gånger 1974-75 som en målvakt höll nollan mer än 10 gånger under en säsong.
I öst pressade nyss nämnda Ottawa tvåan i öst Buffalo till sju matcher i en målsnål serie där Ottawa faktiskt ledde med 3–2 i matcher. Buffalomålvakten Dominik Hasek blev avstängd i tre matcher av NHL och fick böta 10000 dollar efter att han hamnat i slagsmål med en journalist utanför omklädningsrummet. Ettan New Jersey besegrade Montreal med 4–1 i matcher och det mest anmärkningsvärda under den serien var att Martin Brodeur blev den andre målvakten som gjorde ett mål under en slutspelsmatch när han slog in 5–2 till Devils i den första matchen i serien. Brodeur blev även den fjärde målvakten i NHL som gjort mål (Billy Smith, Ron Hextall & Chris Osgood). Rangers besegrade Florida med 4–1 i matcher och där var det nykomlingen Esa Tikkanen som visade vägen med 2 GW mål. Philadelphia besegrade Pittsburgh med samma siffror och det innebar att Mario Lemieux spelade sin sista match den 26 april 1997 (som alla vet tvingades han göra comeback några år senare). I den andra omgången blev New Jersey överraskande utslagna av Rangers med 4–1 i matcher och Philadelphia med John LeClair i spetsen besegrade Buffalo utan Hasek som vägrade spela med samma siffror. Eftersom Rangers fått bland annat Brian Leetch skadad i serien mot New Jersey kunde Philadelphia ganska enkelt ta sig till Stanley Cupfinalen efter 4–1 i matcher.
I väst ledde Joe Sakic och Claude Lemieux Colorado förbi Chicago som föll efter fem matcher, Lemieux stod 11 poäng och Sakic för 12 poäng. Tvåan Dallas föll mot överraskningslaget Edmonton som gick vidare efter att laget vunnit tre matcher på övertid. Oilers målvakt Curtis Joseph var laget store hjälte när Dallas besegrades med 4–3 i matcher. Anaheim behövde också sju matcher för att slå ut Phoenix, Paul Kariya var Anaheims hjälte i den sjätte matchen och målvakten Guy Hebert höll nollan i den sjunde och avgörande matchen. Detroit slog ut St. Louis med 4–2 i matcher i en mycket tuff och ful serie där St. Louis i snitt drog på sig 33 utvisningsminuter per match, Craig MacTavish som slutade efter säsongen spelade en match för St. Louis i serien mot Detroit och den matchen var den sista i NHL/Stanley Cup där en spelare inte använde hjälm. I den andra omgången svepte Detroit Anaheim med 4–0 i matcher och efter serien fick Ducks coach Ron Wilson sparken. Colorado hade heller inga problem att nå Conferencefinalen, Edmonton föll med 1–4 men lagets coach Ron Low fick efter seriens slut inte sparken, han fick istället ett nytt kontrakt på två år. Då var det dags för ett nytt möte mellan Detroit och Colorado och Detroit fick revansch från den föregående säsongen när de besegrade Colorado med 4–2 i matcher. Den fjärde matchen i serien blev också en stökig historia som Detroit vann med 6–0 efter matchen blev Colorados coach Marc Crawford bötfälld 10,000 dollar för sitt uppträdande i båset men Scotty Bowmans kommentar tog nog hårdare, Bowman sa att han hade känt Crawfords pappa längre än Crawford levt och att han visste hur mycket pappan skämdes.
Stanley Cupfinalen mellan Detroit och Philadelphia blev en ganska slätstruken historia där Detroit dominerade från första nedsläpp. Detroit vann båda de första två matcherna med 4–2 och när John LeClair gav Flyers ledningen med 1–0 i den tredje matchen efter drygt sju minuters spel var det första gången som Flyers ledde en match. Detroit vände den tredje matchen och vann enkelt med 6–1 och i den fjärde matchen styrde och ställde Detroit lite som de ville. Detroit vann den fjärde matchen med 2–1 efter att Eric Lindros fått göra Flyers tröstmål när det bara återstod 15 sekunder av matchen. Detroits ryske superstjärna Sergei Fedorov vann Detroits interna poängliga på 20 poäng men det räckte bara till en åttonde plats i slutspelets poängliga som vanns av Flyers Eric Lindros. Eftersom det inte fanns någon utespelare som stack ut i Red Wings segrande lag vann målvakten Mike Vernon Conn Smythe Trophy.
Detroits firande av Stanley Cup vinsten fick ett abrupt slut när en limousin på väg från en spelarfest med Slava Fetisov, Vladimir Konstantinov och lagets massör Sergei Mnatsakanov körde in i ett träd. Fetisov blev inte allvarligt skadad men Konstantinov låg under flera veckor i koma och när han vaknade upp var han delvis förlamad och karriären var givetvis över för Konstantinov som idag fortfarande har svårt att tala och gå. Mnatsakanov låg också i koma efter ett flertal allvarliga skallskador och är den som idag har störst men efter olyckan.
I slutspelets första omgång hade Colorados målvakt Patrick Roy blivit den målvakt som vunnit flest matcher i Stanley Cup-historien. Detroits back Larry Murphy blev också historisk när han gjorde mål för Detroit den 18 april, han blev då den förste backen genom tiderna som gjort mål i ett slutspel för fem olika lag. Mark Messier slog under slutspelet dessutom Larry Robinsons rekord för mest spelade matcher i Stanley Cup slutspelet. Vad ingen då visste var att varken Messier eller Wayne Gretzky skulle få spela några fler matcher i Stanley Cup eftersom deras lag de kommande säsongerna kommer att missa slutspelet. Svenskarna Tomas Holmström, Nicklas Lidström och Tomas Sandström blev #14, 15 och 16 bland svenskarna som vunnit Stanley Cup.
Det här var lite av målvakternas år (om man inte vill erkänna att det här var i början av Dead puck eran som varade fram till lockouten 2004) där förutom Mike Vernons välförtjänta Conn Smythe, Dominik Hasek tog hem jackpotten i form av Vezina. Lester B. Pearson och Hart samtidigt som New Jerseys duo Martin Brodeur och Mike Dunham vann Bill Jennings. För utespelarna fanns förutom Mario Lemieux som tog hem Art Ross för sjätte och sist gången fler från Buffalo som fick hämta priser, Michael Peca vann Selke och coachen Ted Nolan tog hem Jack Adams. Rangers Brian Leetch vann Norris för andra gången, Islanders back Bryan Berard vann Calder som bäste rookie medan Paul Kariya vann Lady Byng för andra året i rad.
För fans till de lag som tillhör Original Six är det en tankeställare att när Detroit Red Wings vann Stanley Cup det här året hade laget den längsta aktiva Stanley Cup droughten precis som NY Rangers hade när de vann (1994). Ser vi in i framtiden vet vi att när Chicago Blackhawks vann Stanley Cup 2010 så hade de också de längsta aktiva Stanley Cup droughten och när Boston Bruins vann 2011 så hade laget det den näst äldsta aktiva Stanley Cup droughten. Rangers drought varade i 53 säsonger, Chicagos i 47 (48 år), Detroits i 41 och Bostons i 38 säsonger (39 år) och Toronto Maple Leafs kommer när de nu vinner nästa gång ha den längsta aktiva droughten (just nu 49 säsonger eller 50 år) och om de inte vinner de närmaste säsongerna kommer de slå Rangers mindre smickrande NHL-rekord på 53 säsonger. Montreal Canadiens har 17 säsonger på sig för att undvika att deras Stanley Cup drought når 40 säsonger samtidigt som Philadelphia Flyers har redan passerat 40 säsonger och New York Islanders passerat 30 säsonger (dessutom har både Calgary Flames och Edmonton Oilers en längre drought än Habs). I uppräkningen ingår bara tiden mellan två vinster i Stanley Cup men St. Louis Blues, Buffalo Sabres, Vancouver Canucks och Washington Capitals har alla väntat över 40 säsonger på sin första Stanley Cup vinst och väntar fortfarande.
Det här årets draft hölls i Pittsburgh och Boston Bruins som med en poäng mindre än San Jose Sharks var ligans sämsta lag vann lotteriet och valde Joe Thornton med draftens första val. San Jose valde Patrick Marleau som #2 och Thornton och Marleau kommer att spela 12 säsonger tillsammans i San Jose. Anda spelare som valdes i den första rundan var Olli Jokinen, Roberto Luongo, Eric Brewer, Sergei Samsonov, Nick Boynton, Brad Ference, Marian Hossa, Dan Cleary, Scott Hannan och Brenden Morrow.
I senare rundor hittar man bland annat: Kristian Huselius, Henrik Tallinder, Mxim Afinogenov, Josef Melichar, Ville Nieminen, Magnus Arvedsson, Jason Chimera, Kyle Calder, Mike York, Matt Coke, Brian Campbell, Todd Fedoruk, Ladislav Nagy, Shawn Thornton, Antti Laaksonen och Andrew Ference, 77 européer valdes det här året och av dem var 18 ryssar, 16 tjecker och 15 svenskar.
1997 valdes Bryan Trottier och Mario Lemieux in i Hockey Hall of Fame som spelare (Lemieux behövde med andra ord inte vänta i de tre år som står i reglerna) och Glen Sather blev invald som Builder.
Red Wings vann igen
Tragedin efter Stanley Cup vinsten den föregående säsongen då en limousin med Slava Fetisov, Vladimir Konstantinov och massören Mnatsakanov krockade la sordin på stadens och lagets jubel men vem vet vad som hänt om laget inte haft något att samlas kring och kämpa för.
Under sommaren blev det officiellt att NHL skulle fortsätta expandera, Nashville 1998, Atlanta 1999, Minneapolis-St. Paul och Columbus 2000 och varje nytt lag skulle betala NHL 80 miljoner dollar. NHL meddelade också att från och med nästa säsong skulle de ändra lagens divisionsindelning (6 divisioner istället för 4). I Pittsburgh som nu skulle klara sig utan Mario Lemieux blev Ron Francis ny lagkapten och Kevin Constantine tog över som coach efter Eddie Johnston som fick sparken. I Toronto blev den gamle Montrealhjälten och advokaten/författaren Ken Dryden lagets nye president och GM samtidigt som hans gamle lagkamrat Mario Tremblay fick sparken som coach i Montreal där han ersattes av Alain Vigneault.
Bara fem dagar efter den sista Stanley Cupfinalen sparkade Philadelphia sin coach Terry Murray och den gamle Bostonlegenden Wayne Cashman utsågs till hans efterträdare. Flyers skickade dessutom ett offersheet till Chris Gratton som Tampa Bay spelaren skrev på. Tampa Bay protesterade men Flyers och Tampa Bay nådde en överenskommelse där Mikael Renberg och Karl Dykhuis skickades till Tampa Bay istället för de 4 val i förstarundan som hade varit priset om Tampa Bay valt att inte matcha kontraktet.
Washington sparkade både lagets GM David Poile och coach Jim Schoenfeld och ny GM blev George McPhee samtidigt som den från Anaheim sparkade Ron Wilson blev ny coach medan Buffalo chansade och utnämnde Lindy Ruff som ny coach. Larry Pleau blev ny GM i St. Louis, Pat Burns ny coach i Boston, Darryl Sutter ny coach i San Jose och Dave Taylor blev Los Angeles nye GM. Edmonton Oilers ägare Peter Pocklington meddelade att Oilers var till salu och Hartford flyttades preliminärt till Greensboro i väntan på att arenan i Raleigh skulle bli klar. Sergei Fedorov var sur på det mesta och vägrade spela för Scotty Bowman och Detroit om inte han fick ett nytt kontrakt, Fedorov började inte spela i NHL förrän efter OS-uppehållet i februari. Islanders GM Mike Milbury bjuder in USA:s damstjärna Cammi Granato till Islanders träningsläger (troligen i PR syfte) men Granato tackar nej,
NHL fick två nya svenska lagkaptener (#3 och #4 genom tiderna)när Mikel Renberg och Mats Sundin blev lagkaptener för Tampa Bay respektive Toronto, Renberg som tog över efter Tampas förste lagkapten Paul Ysebaert var bara lag kapten under en säsong och under vintern 1998 tradades han tillbaka till Philadelphia. Mats Sundin var däremot lagkapten under 11 säsonger och är tillsammans med George Armstrong den som varit lagkapten för Toronto under flest säsonger genom tiderna. Sundin blev också Maple Leafs sjuttonde lagkapten genom tiderna och den förste som inte var kanadensare. I St. Louis som var utan lagkapten den föregående säsongen blev Chris Pronger lagets 15:e lagkapten genom tiderna.
Under sommaren skrev universitetsspelaren John Madden som jagades av flera lag på för New Jersey Devils som FA, två andra FA Ed Belfour och Martin Straka hamnade hos Dallas respektive Pittsburgh. Vancouver värvade Mark Messier i ett försök att vända skutan men Messier kommer att misslyckas rejält under sina tre säsonger i Canucks. Säsongen inleddes med att Vancouver och Anaheim spelade två matcher mot varandra i Japan och det var första gången som seriematcher i NHL spelades utanför Nordamerika. NHL-lag hade tidigare turnerat i Europa (1938, 1959 och 1990) och Japan (1976) och även haft träningsläger och spelat träningsmatcher i Europa (1980, 1981, 1989, 1992, 1993 och 1994) före säsongsstarten. Spelarna och stora delar av fansen såg också fram emot att NHL skulle göra ett uppehåll och låta sina stjärnor spela för respektive landslag under OS-turneringen i Nagano. Att OS avgjordes i Japan var givetvis den stora anledningen till att NHL inledde sin säsong där men NHL:s PR-avdelning trodde också att Paul Kariya som har japanskt påbrå skulle skapa intresse för NHL i Japan.
Den 19 oktober blev Pittsburghs Tom Barrasso den förste amerikanske målvakt som nådde 300 vinster i NHL och lite senare samma månad blev Steve Yzerman den som varit lagkapten längst i Detroit Red Wings när han passerade Alex Delvecchio i antal säsonger och matcher. I november ökade Michel Petit på antalet lag han spelat för i NHL till tio när han spelade sin första match med Phoenix. Florida hade ingen rolig säsong men de satte i alla fall ett nytt klubbrekord när de besegrade Boston Bruins med 10-5 den 26 november 1997. Den 1 december spelade Montreal Canadiens sin 5000:e match i NHL och deras statistik var imponerande 2625-1603-772. Före jul blev Detroits coach Scotty Bowman den förste coachen i NHL som vunnit 200 matcher med tre olika lag (Montreal, Buffalo och Detroit). Rangers som saknade Mark Messier som skrivit på för Vancouver halkade snabbt efter slutspelslagen och sparkade då coachen Colin Campbell och ersatte honom med Edmontons gamle coach John Muckler.
Edmonton som inlett säsongen dålig tradade i januari Jason Arnott och Brian Muir till New Jersey i utbyte mot Bill Guerin och Valeri Zelepukin och efter traden vände det för laget som slog sig fram till en slutspelsplats mycket tack vare målvakten Curtis Joseph. Den 5 februari dvs precis före OS-uppehållet blev Mike Gartner den som spelat flest matcher i NHL utan att ha vunnit Stanley Cup när han passerade Harry Howell som spelat 1411 matcher i NHL utan en Stanley Cup vinst. Anaheims superstjärna Paul Kariya missade OS med en hjärnskakning till de japanska fansens förtvivlan efter en full crosschecking från Chicagos amerikanske back Gary Suter. Suter blev avstängd av NHL och avstängningen skulle även gälla under OS men USA lyckades övertala IIHF att låta Suter delta i turneringen. Suter blev efter incidenten utsatt för flera mordhot och under de kommande säsongerna lämnade han sällan hotellrummet när hans lag spelade i Canada.
OS-turneringen blev ingen succé varken spelmässigt eller för NHL, vars stjärnor hade uppenbara problem att anpassa sig till den större internationella rinken. Att NHL gjorde sitt uppehåll så sent gjorde att flera mindre länder aldrig fick se sina NHL-stjärnor i OS förutom Vitrysslands Ruslan Salei som såg till att bli avstängd i NHL lagom till att OS-turneringens kvalspel startades. Med Salei i laget tog sig Vitryssland tillsammans med Kazakstan vidare till gruppspelet medan Slovakien som saknade alla sina största stjärnor blev utslagna. Sverige, Finland, Ryssland, Tjeckien, Canada och USA gick in i turneringen i gruppspelet och där vann Ryssland och Canada var sin grupp. Ryssland imponerade mest trots att de saknade väldigt många NHL-stjärnor som vägrade spela efter ett bråk med det ryska ishockeyförbundet, Sergei Fedorov som vägrade spela för Detroit pga. kontraktsbråk ställde däremot upp och efter OS-turneringen kom han och Detroit överens och han återvände till NHL.
Både Sverige och USA blev utslagna i kvartsfinalen och medan det i Sverige bara gav nattsvarta fiaskorubriker i tidningarna skämde amerikanarna ut sig genom att slå sönder flera hotellrum. Sverige och Ulf Samuelsson hade dessutom gjort en riktig prakttavla, Samuelsson hade ansökt om amerikanskt medborgarskap men inte talat om det för den svenska ledningen som givetvis tog ut Samuelsson i truppen. Väl i Japan small bomben, Samuelsson var i egenskap av amerikan diskvalificerad från att spela för Sverige eftersom Sverige vid den här tidpunkten bara godtog ett medborgarskap och efter att Samuelsson sökt amerikanskt medborgarskap så gällde inte hans svenska pass och medborgarskap längre (lagen ändrades 2003 så att det numera är tillåtet att ha dubbelt medborgarskap även för en svensk). Samuelsson diskvalificerades och fick lämna turneringen och ett skakat Sverige förlorade kvartsfinalen mot Finland med 1–2.
I den ena semifinalen vann Ryssland enkelt över Finland med 7–4 och Pavel Bure gjorde fem av målen. Till skillnad från Rysslands semifinal så var det riktigt målsnålt i den andra där Canada och Tjeckien spelade 1–1 och Tjeckien tog sig till finalen tack vare att Dominik Hasek inte släppte in ett enda mål under straffläggningen. I Canada fick lagledningen med Bobby Clarke i spetsen otroligt mycket kritik för laguttagningen där stjärnor som Mark Messier och Scott Niedermayer inte fick en plats i laget. Coachen Marc Crawford fick efter semifinalen sin beskärda del av kritiken eftersom han lät Ray Bourque lägga en straff medan Steve Yzerman och Wayne Gretzky inte fick chansen. I finalen fortsatte Hasek att storspela och Tjeckien vann OS-guldet efter att man slagit Ryssland med 1–0 tack vare ett mål av Petr Svoboda. Tjeckien som valde att ta med 12 spelare från Europa släppte under turneringens sex matcher bara in sex mål, Canada missade även bronset efter att man förlorat med 2–3 mot Finland i bronsmatchen.
Efter OS-turneringens slut återupptog NHL spelet men både fans och spelare var tagna av de Nordamerikanska lagens misslyckande. Vancouvers Pavel Bure gjorde den 28 februari mål på straff och blev därmed den förste i NHL-historien som gjort tre straffmål under en säsong. Vid årets trading deadline inträffade 19 trader men inga storstjärnor var inblandade, de största namnen som bytte lag var Dave Babych, Mike Sillinger, Kirk McLean, Patrick Lalime, Todd Gill, Joe Murphy, Bryan Marchment, Jeff Brown, Bob Errey, Tom Fitzgerald, Brian Skrudland, Mike Keane och Jaime Macoun.
Den 8 mars chockade Philadelphia både media och fans genom att låta den assisterande coach Roger Neilson och headcoachen Wayne Cashman byta jobb. När Buffalo den 19 mars slog Florida med 6–1 gjorde laget tre mål med en man mindre på isen. I Washington som hade en riktigt framgångsrik säsong passerade Phil Housley, Dale Hunter och Adam Oates alla tre 1000 poäng i karriären och det hade aldrig hänt tidigare att tre spelare i samma lag nått den milstolpen under samma säsong. Flyers John LeClair blev under säsongen den förste i USA födde spelaren som gjorde över 50 mål under tre säsonger i rad.
Dallas vann Presidents' Trophy med sin 109 poäng medan New Jersey (107) och Detroit (103) var de övriga som kom över 100 poäng. Förutom Dallas och New Jersey var det Pittsburgh (98) och Colorado (95) som vann var sin division samtidigt som Dallas och St. Louis var de enda lag som hade ett snitt på mer än 3 gjorda mål per match. Tampa Bay kom toksist i NHL med sina 44 poäng och övriga lag som missade slutspel var Florida (63), Vancouver (64), Anaheim (65), Calgary (67), Rangers (68), Toronto (69), Islanders (71), Chicago (73), Carolina (74). Det innebar att ytterligare en slutspelssvit tog slut, när Chicago missade slutspelet för första gången sedan 1969, Chicagos 28 säsonger i rad med slutspel är fortfarande den näst längsta sviten i NHL genom tiderna.
Boston var hör och häpna det lag i NHL som fick spela minst gånger med en man mindre på isen under säsongen och i sann Bostonanda fick laget kritik för det i stadens press. Vancouver som missade slutspelet samlade på sig 2146 PIM under säsongen och är därmed det lag som senast kom över 2000 PIM under en säsong, som jämförelse hade NHL:s mest utvisade lag säsongen 2016-17 Calgary 956 PIM. NY Rangers som missade slutspelet var enda laget i ligan som inte gjorde ett mål med en man mindre på isen.
Jaromir Jagr vann Art Ross för andra gången med sina 102 poäng och han var ensam spelare som gjorde över 100 poäng. Peter Forsberg blev tvåa och det var den bästa placeringen för en svensk i poängligan genom tiderna i NHL. Fyra spelare gjorde över 50 mål men ingen av dem var kanadensare utan de kom från Finland (Selänne), Slovakien (Bondra), Ryssland (Bure) och USA (LeClair). Jari Kurri hade under säsongen gjort sitt 600:e mål i NHL och eftersom det här var hans sista i NHL stannade han på 601 mål vilket placerade honom på plats 9 genom tiderna, idag ligger han på plats 19.
Bland målvakterna hade Dominik Hasek stor show, Hasek höll nollan i 13 matcher och hans räddningsprocent var ,932. Sammanlagt så höll NHL:s målvakter nollan hela 160 gånger under säsongen och slog därmed det gamla rekordet som var på 127 shutouts. Haseks båda värsta konkurrenter Ed Belfour och Martin Brodeur visade också framfötterna med GAA på 1,88 respektive 1,89. Det här årets rookieklass var minst sagt imponerande eller vad sägs om följande namn: Zdeno Chara, Mattias Öhlund, Derek Morris, Chris Phillips, Pavel Kubina, Danny Markov, Sheldon Souray, Brendan Morrison, Olli Jokinen, Marco Sturm, Alexei Morozov, Marc Savard, Daniel Briere, Marian Hossa, Patrick Marleau och Joe Thornton. Ingen av de rookies jag nämnde ansågs vara säsongens bäste men vem som vann Calder får ni läsa längre fram i texten
I öst blev New Jersey mycket överraskande utslagna av åttondeseedade Ottawa med 2–4 i matcher i en fruktansvärt målsnål serie där målskillnaden efter 6 matcher var 13-12 till Ottawa som vann två av matcherna på övertid. Även andraseedade Pittsburgh åkte ut redan i den första omgången efter att Montreal vunnit serien med 4–2 i matcher. Tredjeseedade Philadelphia föll även de när Buffalo gick vidare efter 4–1 i matcher medan Washington blev enda östlag med hemmaplansfördel att gå vidare efter att de slagit ut Boston med 4–2 i matcher. I den andra omgången vann Washington övertygande över Ottawa med 4–1 i matcher efter att Olie Kölzig hållit nollan i de två avslutande matcherna. Buffalo blev i den andra Conference semifinalen historiska när de besegrade Montreal i den fjärde matchen i Montreal och därmed blev det första laget genom tiderna som svepte Montreal i en serie där den fjärde matchen spelades i Montreal. Stanley Cup semifinalen mellan Buffalo och Washington blev som väntat något av målvakternas kamp som Kölzig och Washington gick segrande ut med 4–2 i matcher efter att Washington tagit tre av sina fyra segrar efter OT.
I väst blev det bara en sensation i den första omgången och det var Edmonton besegrade andraseedade Colorado med 4–3 i matcher, Edmonton vände underläge 1–3 till seger och under de avslutande tre matcherna släppte laget bara in ett enda mål. Dallas behövde sex matcher och två övertidsvinster för att besegra San Jose och Detroit slog ut Phoenix med samma siffror och precis som Dallas vände laget underläge 1–2 till seger med 4–2 i matcher. Samtidig hade St. Louis absolut inga större problem med att slå ut Los Angeles med 4–0 i matcher. I den andra omgången slog Dallas ut Edmonton i en ny riktigt målsnål tillställning med 4-1 i matcher, under de fem matcherna lyckades Oilers bara göra fem mål medan Dallas gjorde nio. I den andra Conference semifinalen kämpade St. Louis väl men föll mot Detroit med 2–4 i matcher. I Stanley Cup semifinalen slog sedan Detroit ut Dallas med 4–2 i det som var det här årets moraliska final.
För fjärde året i rad krävdes det bara fyra matcher i Stanley Cupfinalen innan segraren var utsedd. Detroit besegrade Washington med 4-0 i matcher men de tre första matcherna vann man med uddamålet och framförallt förlusten med 4-5 efter förlängning i den andra matchen var knäckande för Washington som ledde med 4-2 när det återstod 12 minuter av den tredje perioden innan Detroit kvitterade och Kris Draper avgjorde efter knappt 16 minuters spel i övertid. Det var framförallt Detroits djup eller bredd som avgjorde, Steve Yzerman vann slutspelets poängliga men sju av de nio första i poängligan var från Detroit. Yzerman belönades med Conn Smythe och när han tagit emot Stanley Cup pokalen var det till den rullstolsbundne Vladimir Konstantinov som han lämnade den till. Detroits coach Scotty Bowman vann sin åttonde Stanley Cup som coach och tangerade därmed Montreal Canadiens legendariske coach Toe Blake som vann Stanley Cup åtta gånger under sina 13 år som coach. Anders Eriksson blev den 17:e svensken genom tiderna som vann Stanley Cup.
Dallas tog som sagt hem Presidents' Trophy, Pat Burns blev utsedd till bäste coach och tog hem Jack Adams för tredje gången (det mest imponerande är att han gjorde det som coach för tre olika lag). Martin Brodeur New Jersey vann Bill Jennings medan Dominik Hasek vann Vezina, Hart och Lester B. Pearson, det betydde att Hasek blev den förste målvakten som vunnit Hart två gånger. Jaromir Jagr vann Art Ross, Los Angeles Rob Blake vann Norris och Carolinas Ron Francis vann Lady Byng. Bostons ryske fartfantom Sergei Samsonov blev utsedd till årets rookie och belönades med Calder, Dallas finske stjärna Jere Lehtinen vann Selke och Steve Yzerman blev ensam från mästarna Detroit som hedrades med en individuell trofé när han blev slutspelets MVP och fick Conn Smythe.
Det hår året återvände draften till Buffalo och nu blir det lite knepigt, Nashville Predators som skulle debutera i NHL den kommande säsongen hade fått det tredje valet av NHL. Tampa Bay Lightning var NHL:s sämsta lag men Florida Panthers som var NHL:s näst sämsta lag vann lotteriet Problemet för Florida var att de tradat sitt val till San Jose Sharks. San Jose hade i en trade med Tampa Bay gett Tampa Bay rätten att välja om Tampa skulle använda sitt egna val eller San Joses val. Eftersom Florida vunnit draften och San Jose skulle välja först och Tampa Bay som nummer två valde givetvis Tampa att byta och valde Vincent Lecavalier som draftens första spelare. För att fortsätta gör det knepigt bytte San Jose val med Nashville (San Jose fick dessutom Nashvilles val i den andra rundan mot att Nashville fick San Joses val i den tredje rundan). Nashville valde David Legwand som andre spelare medan San Jose tog Brad Stuart. Under expansionsdraften som föregick den vanliga draften valde Nashville bland annat Tomas Voukon, Mike Richter, Bob Boughner, J.J. Daigneault, Al Iafrate, Uwe Krupp, Andrew Brunette och Mike Sullivan. Laget råkade ut för ett bakslag när Mike Richter som var FA inte accepterade Nashvilles bud utan valde att återvända till NY Rangers.
Andra spelare som valdes i den första rundan av den vanliga draften var: Manny Malhotra, Nik Antropov, Alex Tanguay, Martin Skula, Robyn Regehr, Mathieu Biron, Simon Gagne, Jiri Fischer och Scott Gomez. I den sneare rundorna kan man hitta de här spelarna: Jonathan Cheechoo, Christian Berglund, Mike Fisher, Mike Ribeiro, Steve Moore, Brad Richards, Jarkko Ruutu, Erik Cole, Francois Beauchemin, Brian Gionta, Shawn Horcoff, Jroslav Spacek, Rob Scuderi, Mikael Samuelsson, Pavel Patera, Richard Wallin, Chris Neil, Andrei Markov, Pavel Datsyuk, Antero Niittymäki, Tyler Arnason, Michael Ryder, Karlis Skrastins och Pelle Prestberg, Nytt europeiskt draftrekord eftersom 88 européer valdes däribland 22 ryssar, 21 tjecker och 17 svenskar.
1998 valde Hockey Hall of Fame in den katolske prästen Athol Murray som Builder, Murray grundade 1927 skolan Notre Dame of the Prairies, över 100 spelare från Notre Dame Hounds har sedan dess blivit draftade av olika NHL-lag. Peter Stastny, Michel Goulet och Roy Conacher som blev den siste som ”legendkommittén” rekommenderade valdes in i HHoF som spelare
Stanley Cup torkan i Detroit tog slut
41 års väntan och förnedring glömdes bort när Steve Yzerman höjde Stanley Cup pokalen över sitt huvud men en tragedi väntade bakom hörnet.
Två nya coacher utsågs i juli Don Hay blev Phoenix' förste coach och Mike Murphy tog över Toronto Maple Leafs vars GM Cliff Fletcher fick massiv kritik för att de gjorde sig av med veteranerna Mike Gartner och Dave Gagner och bara fick draftval tillbaka men Toronto ville helt enkelt minska lönekostnaderna. Under sommaren hade media och finansexperter gått ut med undersökningar som visade att samtliga kanadensiska lag förutom Toronto var i riskzonen för att säljas och flyttas till USA innan årtusendet var slut. En hårt pressad Gary Bettman sa i media att det var något som NHL aldrig kunde tillåta, om han sa det pga. omtanke av lagen i Canada eller av andra mindre smickrande skäl som att Canada garanterat krävt att få tillbaka sin egendom Stanley Cup trofén om Calgary, Edmonton, Montreal, Ottawa och Vancouver försvunnit lär vi aldrig få veta.
NHL startade i alla fall flera projekt vars syfte var att underlätta för lagen i Canada att överleva (Vancouver och Ottawa var riktigt illa ute medan Calgary, Edmonton och Montreal var på den säkra sidan så länge inget hände med deras ägare pga. den svaga kanadensiska ekonomin). Under åren som återstod av 1990-talet och början av 2000-talet ryktades det om att samtliga fem klubbar var nära att säljas och flyttas men ett aktivt arbete från NHL och andra krafter gjorde att samtliga överlevde och när ekonomin vände seglade samtliga utom Ottawa förbi de flesta andra lag i NHL när det gällde ekonomisk styrka och värde. Toronto fortsatte hela tiden att vara ett av NHL:s rikaste lag men bevisade tillsammans med NY Rangers att rikedom inte automatiskt leder till framgång.
De nya reglerna från avtalet NHL och NHLPA kom överens om efter lockouten 1994 som skulle hjälpa lagen eftersom kontrakten blev kortare och lättare att köpa ut slog den här säsongen tillbaka rejält mot lagen när massor av stjärnor blev UFA med Wayne Gretzky i spetsen. Gretzky valde att som många efter honom också skulle göra) att söka sig dit pengarna fanns nämligen New York Rangers. Gretzky nobbade visserligen flera erbjudanden som gav honom mer pengar för att spela ishockey men han tjänade desto mer på reklam i New York. Andra stora namn som nu själva fick välja vilket lag de skulle spela för var Bernie Nicholls, Kelly Hruday och Tony Granato som alla valde San Jose medan Phil Housley valde Phoenix.
Under sommarens World Cupturnering vann USA lite överraskande turneringen efter att man besegrat Canada med 5–2 i den tredje och avgörande finalmatchen. Det kanadensiska laget där lagets GM Glen Sather inför och under turneringen fick skoningslös kritik för både laguttagning och spel ledde med 2–1 när det bara återstod 3:18 av den tredje perioden innan Brett Hull kvitterade och bara 43 sekunder senare gav Tony Amonte USA ledningen. Sverige hade storspelat i Europagruppen där de vann samtliga tre matcher med den sammanlagda målskillnaden 14–3. Tyvärr ägnade sig Kent Forsberg och svensk media alldeles för mycket åt att gnälla om vilka fördelar framförallt Canada hade och jag tror att det var en anledning till att Sverige i semifinalen mot Canada de första två perioderna mest fokuserade på domaren. I den tredje perioden kvitterade Sverige till 2–2 och matchen gick till förlängning där båda lagen hade massor med chanser att avgöra, bland annat hade Andreas Johansson och Johan Garpenlöv var sitt skott i stolpen (Johansson i den första övertidsperioden och Garpenlöv i den andra) men bara sekunder efter Garpenlövs stolpskott avgjorde Theo Fleury när det bara var 13 sekunder kvar av den andra övertidsperioden.
Chicago skickade sin missnöjda stjärna Jeremy Roenick till Phoenix och fick istället Alexei Zhamnov som inte ville följa med när Winnipeg blev Phoenix. Både Cam Neely och Gary Roberts tvingades avsluta sina karriärer pga. skador och försäsongen hann knappt börja förrän Mario Lemieux meddelade att det här var hans sista säsong. Rangers båda målvakter Mike Richter och Glenn Healy blev tillsammans med Floridas John Vanbiesbruck historiska när de blev de första målvakterna som varnades för att de hade för stora benskydd. Hartford lyckades till slut trada sin missnöjda stjärna Brendan Shanahan, Shanahan skickades tillsammans med Brian Glynn till Detroit i utbyte mot Keith Primeau, Paul Coffey och Detroits val i första rundan 1997. NHL fick två nya svenska lagkaptener när både Mikael Renberg och Mats Sundin blev lagkaptener i sina respektive lag (Tampa Bay och Toronto).
Mighty Ducks of Anaheim inledde säsongen uruselt och hade bara fyra poäng efter 11 matcher men de kunde skylla på att Paul Kariya missat samtliga av dem pga. skada. Den 12 oktober blev Washingtons Dale Hunter historisk när han blev den förste spelaren i NHL som gjort 300 mål och suttit utvisad i 3000 minuter. Tony Granato gjorde comeback åtta månader efter att han genomgått en hjärnoperation och han gjorde en hattrick i sin andra match, Florida Panthers rivstartade och laget var obesegrat efter 12 matcher och Wayne Gretzky som stortrivdes i sin nya omgivning låg i början av november tvåa i poängligan bakom Mario Lemieux. I slutet av oktober tradade Montreal sin lagkapten Pierre Turgeon, Rory Fitzpatrick och Craig Conroy till St. Louis i utbyte mot St. Louis lagkapten Shayne Corson, Murray Baron och ett val i 1997 års draft. Otroligt nog så var det här femte gången sedan 1990 som Montreal tradade sin lagkapten.
Den 10 november drabbade Toronto och Philadelphia samman i ett klassiskt slagsmål där båda båsen tömdes, dessutom slogs målvakterna Felix Potvin och Ron Hextall så utrustningen flög all världens väg och till allas förvåning var det den normalt sett coole Potvin som vann slagsmålet. Det var inte säsongens enda klassiska målvaktsslagsmål men mer om det längre fram. Vancouvers målvakt Mike Fountain blev den nittonde målvakten sammanlagt och den förste på 11 år som höll nollan i sin NHL-debut när han stoppade 40 skott i en match mot New Jersey. Den 23 november var det dags för ännu en klassiker nämligen en läktarinvasion, Calgarys enforcer Sasha Lacovic tog sig upp på läktaren i Edmonton för att slåss med en i publiken som hällt öl över Flames coacher Kevin Constantine och Guy Lapointe. NHL stängde av Lacovic, Constantine och Lapointe medan Edmonton fick böta 20,000 för att de inte hade bättre säkerhet.
När Patrick Lalime fick hoppa in istället för Ken Wregget i Pittsburghs mål den 6 december inleddes en rekordsvit som avslutades den 23 januari då Pittsburgh föll mot Colorado. Under 16 raka matcher (14 vinster och 2 förluster efter straffar) förlorade inte Lalime under ordinarie tid eller OT och eftersom det samtidigt var hans 16 första matcher i NHL satte han ett nytt prydligt rekord.
En domstol i St. Louis dömde St. Louis Blues till att betala skadestånd till målvakten Steve McKichan som blev allvarligt skadad efter att Tony Twist tacklat honom när spelet var avblåst. Twist som då spelade i farmarlaget Peoria blev avstängd i IHL men eftersom St. Louis kallade upp honom till NHL behövde Twist inte vila någon match. Florida som ledde den östra Conferencen tradade Stu Barnes och Jason Wooley till Pittsburgh för Chris Wells men efter traden tappade laget farten och vann bara fem av de kommande 16 matcherna. Den 1 december blev Wayne Gretzky den förste spelaren i NHL som nådde 3,000 poäng (inklusive Stanley Cup). Alan Eagleson hade ingen bra månad, han fälldes i en domstol i Ontario för bedrägeri och RCMP åtalade honom för 8 fall av bedrägeri, stöld, trolöshet mot huvudman i en federal domstol.
Före jul tradade Hartford Paul Coffey till Philadelphia i utbyte mot Kevin Haller och ett val i första rundan 1997. Boston Bruins lyckades efter 19 raka matcher utan vinst mot Pittsburgh Penguins vinna för första gången på sex år mot Penguins. Vancouver Canucks visade sig upp sig både från sin bästa och sin värsta sida när de efter de slagit St. Louis med 8-0 på bortaplan (nytt klubbrekord) förlorade med 1-2 mot New Jersey, själva resultatet var kanske inget att skämmas över men att Canucks bara lyckades skjuta 8 skott under matchen var ett nytt rekord som ingen i Vancouver vill kännas vid idag.
Den 19 december till St. Louis nog av Mike Keenan som fick sparken och ersattes av Ron Caron som GM medan Jimmy Roberts tog över som coach. Phoenix passade också på att sparka sin GM Gord Paddock och där tog Bobby Smith över. Brett Hull gjorde sitt 500:e mål i NHL när han gjorde en hattrick mot LA Kings, Hull blev då den 24:e spelaren i NHL som nådde 500 mål och han var snabbare dit än alla utom tre (Gretzky, Lemieux och Bossy). Den 2 januari dömdes den förre WHL-coachen Graham James till tre och ett halvt års fängelse för sexuella övergrepp på två spelare, det har senare framkommit att betydligt fler spelare bland annat Theo Fleury varit utsatta för samma sak. St. Louis ersatte den tillfällige coachen Jimmy Roberts med Joel Quenneville och spelarna med Brett Hull i spetsen hyllade valet.
I januari fick Philadelphias svit på 17 obesegrade matcher ett abrupt slut när Tampa Bay Lightning besegrade Flyers med 3-1. LA Kings förre ägare Bruce McNall dömdes till 5 år och 10 månader i fängelse plus att han skulle betala över 230 miljoner i böter och skadestånd. Efter halva säsongen dominerade spelare från Pittsburgh, Mario Lemieux ledde poängligan fem poäng före Jaromir Jagr och lagets rookiemålvakt Patrick Lalime glänste i målet med ett nytt rekord med 16 raka matcher utan förlust från starten av sin NHL-karriär. Dallas och Buffalo var överraskningslagen och bägge levde på sitt starka försvarsspel och sina målvakter Andy Moog och Dominik Hasek. Lagets båda coacher Ken Hitchcock och Ted Nolan ansågs leda utvecklingen mot ett defensivare spel i NHL och fler lag tar efter deras trapsystem.
Motsatsen till Buffalo och Dallas var Toronto som höll till i botten och både lagets GM Cliff Fletcher och ordförande Steve Stavro kritiserades, Fletcher för att han tradat bort lagets talanger och stjärnor och Stavro för att han satt ett tak för lagets lönekostnader. Som om det inte var nog så hade dessutom Toronto inget val i draftens förstarunda den här säsongen. Den 21 januari passerade Paul Coffey Gordie Howe när det gällde assist och tog sig därmed upp på andraplatsen bakom Gretzky med sina 1050 assist. Chicago som inte lyckades signa sin stjärnkeeper Ed Belfour gav upp och tradade honom till San Jose i utbyte mot Ulf Dahlen, Michal Sykora, Chris Terreri och ett val i den andra rundan 1998.
I februari blev Ray Bourque Boston Bruins bäste poängplockare genom tiderna och Mario Lemieux blev den sjätte spelaren som gjort 600 mål i NHL och han var bara en match långsammare än Gretzky (719 matcher mot Gretzkys 718). En annan som nådde en milstolpe i NHL var Detroits coach Scotty Bowman som registrerade sin 1000:e vinst i ligan. I samma månad chockades NHL av en ny pedofilskandal när två anställda på Toronto Maple Leafs hemmaarena Toronto Maple Leaf Gardens åtalades för flera fall av sexuella övergrepp på tonårspojkar. NHL meddelade att de sorterat fram sex finalister till nästa expansionsfas nämligen: Atlanta, Columbus, Houston, Minneapolis-St. Paul, Nashville och Oklahoma City.
Bostons storstjärna och lagkapten Adam Oates blev fråntagen C:et efter att han kritiserat lagets mycket impopuläre ägare Jeremy Jacobs och kallat honom en snåljåp utan hockeykunnande. Oates blev sedan tillsammans med målvakten Bill Ranford och Rick Tocchet tradade till Washington mot Jim Carey, Jason Allison, Anson Carter och två draftval. Den 21 januari tog Wayne Gretzkys värsta målslump någonsin slut efter 21 matcher utan mål. Mike Gartner som den här säsongen spelade i Phoenix gjorde för 17:e gången under sin karriär minst 30 mål och både Joe Mullen och Dave Andreychuk gjorde Brett Hull sällskap i 500-målsklubben.
Flera stora trader skedde redan innan trading deadine bland annat skickade Toronto Doug Gilmour, Dave Ellett och ett draftval till New Jersey för Steve Sullivan, Jason Smith och Alyn McCauley. Rangers tradade Brian Noonan och Sergei Nemchinov till Vancouver för Esa Tikkanen och Russ Courtnall. Vid trading deadline bytte 35 spelare lag och de största namnen var Larry Murphy som gick från Toronto till Detroit och Kirk Muller som gick från Toronto till Florida. Hartfords ägare Peter Karmanos meddelade att Hartford nästa säsong skulle flyttas till North Carolina där laget skulle spela i Raleigh (de första säsongerna fick dock laget hålla till i en liten ishall i Greensboro eftersom arenan i Raleigh blev försenad). NHL meddelade dessutom att Anaheim och Vancouver skulle inleda säsongen med att spela två matcher i Japan.
Den 26 mars brakade det löst på allvar när Colorado och Detroit möttes för fjärde gången under säsongen. Under de tidigare tre matcherna mellan lagen hade inget speciellt inträffat men efter två slagsmål i den första perioden smällde det på allvar när det återstod ca 90 sekunder av den första perioden. När Igor Larionov och Peter Forsberg började bråka bestämde sig Darren McCarthy att det var dags för Claude Lemieux att betala för den fula tacklingen på Kris Draper den förra säsongen. Lemieux turtlade och Patrick Roy som var på fram för att hjälpa Lemieux stoppades brysk av Brendan Shanahan och när Roy var på benen igen kom Detroits målvakt Mike Vernon farande och ett nytt episkt målvaktsslagsmål var ett faktum. Under resten av matchen fortsatte det tuffa spelet och det blev ytterligare sex slagsmål i matchen som ironiskt nog avgjordes av Darren McCarthy på övertid när han slog in 6–5 till Detroit.
I slutet av mars stod det klart att Boston Bruins inte skulle kunna gå till slutspelet och det var första gången på 30 säsonger som laget inte gick till slutspelet, Bostons svit på 29 raka slutspel är fortfarande ett NHL-rekord även om Chicago, St. Louis och Detroit kommer att vara nära när deras sviter bryts. Colorado Avalanche plockade mest poäng och tog hem Presidents' Trophy med sina 107 poäng, Tre lag till Dallas (104), New Jersey (104) och Philadelphia (103) tog sig över 100 poäng medan Buffalo Sabres som vann Northeast Division fick nöja sig med 92 poäng. Boston blev till slut seriens sämsta lag med 61 poäng och övriga lag som missade slutspelet var San Jose (62), Los Angeles (67), Toronto (68), Islanders (70), Calgary (73), Tampa Bay (74), Hartford (75), Washington (75) och Vancouver (77). Det betydde att ett lag från Ottawa deltog i Stanley Cup slutspelet för första gången sedan 1930 (67 år) och även om ingen visste det just då så skulle det dröja nio år innan NY Rangers som kommer göra succé i slutspelet går till Stanley Cup slutspelet nästa gång.
Under säsongen hade Michel Petit blivit historisk när han spelade sin första match för Flyers, han blev då den förste spelaren som spelat för nio olika klubbar i NHL. Han kommer under säsongen som kommer öka på rekordet till 10 lag (Vancouver, Rangers, Quebec, Toronto, Calgary, Los Angeles, Tampa Bay, Edmonton, Philadelphia & Phoenix). J.J. Daigneault tangerade rekordet säsongen 2000-01 och Mike Sillinger slog det när han spelade för sitt tolfte lag i NHL säsongen 2006-07. Dallas center Neal Broten hade under slutet av säsongen passerat Gordie Roberts som den amerikan som spelat flest matcher i NHL. Poängligan vanns för sjätte gången av Mario Lemieux som tillsammans med Anaheims Teemu Selänne var ensamma att ta sig över 100 poäng. De båda plus John LeClair från Philadelphia och Keith Tkachuk från Phoenix var de enda som gjorde fler än 50 mål. På målvaktssidan höll New Jerseys Martin Brodeur nollan tio gånger och det var första gången sedan Bernie Parent höll nollan 12 gånger 1974-75 som en målvakt höll nollan mer än 10 gånger under en säsong.
I öst pressade nyss nämnda Ottawa tvåan i öst Buffalo till sju matcher i en målsnål serie där Ottawa faktiskt ledde med 3–2 i matcher. Buffalomålvakten Dominik Hasek blev avstängd i tre matcher av NHL och fick böta 10000 dollar efter att han hamnat i slagsmål med en journalist utanför omklädningsrummet. Ettan New Jersey besegrade Montreal med 4–1 i matcher och det mest anmärkningsvärda under den serien var att Martin Brodeur blev den andre målvakten som gjorde ett mål under en slutspelsmatch när han slog in 5–2 till Devils i den första matchen i serien. Brodeur blev även den fjärde målvakten i NHL som gjort mål (Billy Smith, Ron Hextall & Chris Osgood). Rangers besegrade Florida med 4–1 i matcher och där var det nykomlingen Esa Tikkanen som visade vägen med 2 GW mål. Philadelphia besegrade Pittsburgh med samma siffror och det innebar att Mario Lemieux spelade sin sista match den 26 april 1997 (som alla vet tvingades han göra comeback några år senare). I den andra omgången blev New Jersey överraskande utslagna av Rangers med 4–1 i matcher och Philadelphia med John LeClair i spetsen besegrade Buffalo utan Hasek som vägrade spela med samma siffror. Eftersom Rangers fått bland annat Brian Leetch skadad i serien mot New Jersey kunde Philadelphia ganska enkelt ta sig till Stanley Cupfinalen efter 4–1 i matcher.
I väst ledde Joe Sakic och Claude Lemieux Colorado förbi Chicago som föll efter fem matcher, Lemieux stod 11 poäng och Sakic för 12 poäng. Tvåan Dallas föll mot överraskningslaget Edmonton som gick vidare efter att laget vunnit tre matcher på övertid. Oilers målvakt Curtis Joseph var laget store hjälte när Dallas besegrades med 4–3 i matcher. Anaheim behövde också sju matcher för att slå ut Phoenix, Paul Kariya var Anaheims hjälte i den sjätte matchen och målvakten Guy Hebert höll nollan i den sjunde och avgörande matchen. Detroit slog ut St. Louis med 4–2 i matcher i en mycket tuff och ful serie där St. Louis i snitt drog på sig 33 utvisningsminuter per match, Craig MacTavish som slutade efter säsongen spelade en match för St. Louis i serien mot Detroit och den matchen var den sista i NHL/Stanley Cup där en spelare inte använde hjälm. I den andra omgången svepte Detroit Anaheim med 4–0 i matcher och efter serien fick Ducks coach Ron Wilson sparken. Colorado hade heller inga problem att nå Conferencefinalen, Edmonton föll med 1–4 men lagets coach Ron Low fick efter seriens slut inte sparken, han fick istället ett nytt kontrakt på två år. Då var det dags för ett nytt möte mellan Detroit och Colorado och Detroit fick revansch från den föregående säsongen när de besegrade Colorado med 4–2 i matcher. Den fjärde matchen i serien blev också en stökig historia som Detroit vann med 6–0 efter matchen blev Colorados coach Marc Crawford bötfälld 10,000 dollar för sitt uppträdande i båset men Scotty Bowmans kommentar tog nog hårdare, Bowman sa att han hade känt Crawfords pappa längre än Crawford levt och att han visste hur mycket pappan skämdes.
Stanley Cupfinalen mellan Detroit och Philadelphia blev en ganska slätstruken historia där Detroit dominerade från första nedsläpp. Detroit vann båda de första två matcherna med 4–2 och när John LeClair gav Flyers ledningen med 1–0 i den tredje matchen efter drygt sju minuters spel var det första gången som Flyers ledde en match. Detroit vände den tredje matchen och vann enkelt med 6–1 och i den fjärde matchen styrde och ställde Detroit lite som de ville. Detroit vann den fjärde matchen med 2–1 efter att Eric Lindros fått göra Flyers tröstmål när det bara återstod 15 sekunder av matchen. Detroits ryske superstjärna Sergei Fedorov vann Detroits interna poängliga på 20 poäng men det räckte bara till en åttonde plats i slutspelets poängliga som vanns av Flyers Eric Lindros. Eftersom det inte fanns någon utespelare som stack ut i Red Wings segrande lag vann målvakten Mike Vernon Conn Smythe Trophy.
Detroits firande av Stanley Cup vinsten fick ett abrupt slut när en limousin på väg från en spelarfest med Slava Fetisov, Vladimir Konstantinov och lagets massör Sergei Mnatsakanov körde in i ett träd. Fetisov blev inte allvarligt skadad men Konstantinov låg under flera veckor i koma och när han vaknade upp var han delvis förlamad och karriären var givetvis över för Konstantinov som idag fortfarande har svårt att tala och gå. Mnatsakanov låg också i koma efter ett flertal allvarliga skallskador och är den som idag har störst men efter olyckan.
I slutspelets första omgång hade Colorados målvakt Patrick Roy blivit den målvakt som vunnit flest matcher i Stanley Cup-historien. Detroits back Larry Murphy blev också historisk när han gjorde mål för Detroit den 18 april, han blev då den förste backen genom tiderna som gjort mål i ett slutspel för fem olika lag. Mark Messier slog under slutspelet dessutom Larry Robinsons rekord för mest spelade matcher i Stanley Cup slutspelet. Vad ingen då visste var att varken Messier eller Wayne Gretzky skulle få spela några fler matcher i Stanley Cup eftersom deras lag de kommande säsongerna kommer att missa slutspelet. Svenskarna Tomas Holmström, Nicklas Lidström och Tomas Sandström blev #14, 15 och 16 bland svenskarna som vunnit Stanley Cup.
Det här var lite av målvakternas år (om man inte vill erkänna att det här var i början av Dead puck eran som varade fram till lockouten 2004) där förutom Mike Vernons välförtjänta Conn Smythe, Dominik Hasek tog hem jackpotten i form av Vezina. Lester B. Pearson och Hart samtidigt som New Jerseys duo Martin Brodeur och Mike Dunham vann Bill Jennings. För utespelarna fanns förutom Mario Lemieux som tog hem Art Ross för sjätte och sist gången fler från Buffalo som fick hämta priser, Michael Peca vann Selke och coachen Ted Nolan tog hem Jack Adams. Rangers Brian Leetch vann Norris för andra gången, Islanders back Bryan Berard vann Calder som bäste rookie medan Paul Kariya vann Lady Byng för andra året i rad.
För fans till de lag som tillhör Original Six är det en tankeställare att när Detroit Red Wings vann Stanley Cup det här året hade laget den längsta aktiva Stanley Cup droughten precis som NY Rangers hade när de vann (1994). Ser vi in i framtiden vet vi att när Chicago Blackhawks vann Stanley Cup 2010 så hade de också de längsta aktiva Stanley Cup droughten och när Boston Bruins vann 2011 så hade laget det den näst äldsta aktiva Stanley Cup droughten. Rangers drought varade i 53 säsonger, Chicagos i 47 (48 år), Detroits i 41 och Bostons i 38 säsonger (39 år) och Toronto Maple Leafs kommer när de nu vinner nästa gång ha den längsta aktiva droughten (just nu 49 säsonger eller 50 år) och om de inte vinner de närmaste säsongerna kommer de slå Rangers mindre smickrande NHL-rekord på 53 säsonger. Montreal Canadiens har 17 säsonger på sig för att undvika att deras Stanley Cup drought når 40 säsonger samtidigt som Philadelphia Flyers har redan passerat 40 säsonger och New York Islanders passerat 30 säsonger (dessutom har både Calgary Flames och Edmonton Oilers en längre drought än Habs). I uppräkningen ingår bara tiden mellan två vinster i Stanley Cup men St. Louis Blues, Buffalo Sabres, Vancouver Canucks och Washington Capitals har alla väntat över 40 säsonger på sin första Stanley Cup vinst och väntar fortfarande.
Det här årets draft hölls i Pittsburgh och Boston Bruins som med en poäng mindre än San Jose Sharks var ligans sämsta lag vann lotteriet och valde Joe Thornton med draftens första val. San Jose valde Patrick Marleau som #2 och Thornton och Marleau kommer att spela 12 säsonger tillsammans i San Jose. Anda spelare som valdes i den första rundan var Olli Jokinen, Roberto Luongo, Eric Brewer, Sergei Samsonov, Nick Boynton, Brad Ference, Marian Hossa, Dan Cleary, Scott Hannan och Brenden Morrow.
I senare rundor hittar man bland annat: Kristian Huselius, Henrik Tallinder, Mxim Afinogenov, Josef Melichar, Ville Nieminen, Magnus Arvedsson, Jason Chimera, Kyle Calder, Mike York, Matt Coke, Brian Campbell, Todd Fedoruk, Ladislav Nagy, Shawn Thornton, Antti Laaksonen och Andrew Ference, 77 européer valdes det här året och av dem var 18 ryssar, 16 tjecker och 15 svenskar.
1997 valdes Bryan Trottier och Mario Lemieux in i Hockey Hall of Fame som spelare (Lemieux behövde med andra ord inte vänta i de tre år som står i reglerna) och Glen Sather blev invald som Builder.
Red Wings vann igen
Tragedin efter Stanley Cup vinsten den föregående säsongen då en limousin med Slava Fetisov, Vladimir Konstantinov och massören Mnatsakanov krockade la sordin på stadens och lagets jubel men vem vet vad som hänt om laget inte haft något att samlas kring och kämpa för.
Under sommaren blev det officiellt att NHL skulle fortsätta expandera, Nashville 1998, Atlanta 1999, Minneapolis-St. Paul och Columbus 2000 och varje nytt lag skulle betala NHL 80 miljoner dollar. NHL meddelade också att från och med nästa säsong skulle de ändra lagens divisionsindelning (6 divisioner istället för 4). I Pittsburgh som nu skulle klara sig utan Mario Lemieux blev Ron Francis ny lagkapten och Kevin Constantine tog över som coach efter Eddie Johnston som fick sparken. I Toronto blev den gamle Montrealhjälten och advokaten/författaren Ken Dryden lagets nye president och GM samtidigt som hans gamle lagkamrat Mario Tremblay fick sparken som coach i Montreal där han ersattes av Alain Vigneault.
Bara fem dagar efter den sista Stanley Cupfinalen sparkade Philadelphia sin coach Terry Murray och den gamle Bostonlegenden Wayne Cashman utsågs till hans efterträdare. Flyers skickade dessutom ett offersheet till Chris Gratton som Tampa Bay spelaren skrev på. Tampa Bay protesterade men Flyers och Tampa Bay nådde en överenskommelse där Mikael Renberg och Karl Dykhuis skickades till Tampa Bay istället för de 4 val i förstarundan som hade varit priset om Tampa Bay valt att inte matcha kontraktet.
Washington sparkade både lagets GM David Poile och coach Jim Schoenfeld och ny GM blev George McPhee samtidigt som den från Anaheim sparkade Ron Wilson blev ny coach medan Buffalo chansade och utnämnde Lindy Ruff som ny coach. Larry Pleau blev ny GM i St. Louis, Pat Burns ny coach i Boston, Darryl Sutter ny coach i San Jose och Dave Taylor blev Los Angeles nye GM. Edmonton Oilers ägare Peter Pocklington meddelade att Oilers var till salu och Hartford flyttades preliminärt till Greensboro i väntan på att arenan i Raleigh skulle bli klar. Sergei Fedorov var sur på det mesta och vägrade spela för Scotty Bowman och Detroit om inte han fick ett nytt kontrakt, Fedorov började inte spela i NHL förrän efter OS-uppehållet i februari. Islanders GM Mike Milbury bjuder in USA:s damstjärna Cammi Granato till Islanders träningsläger (troligen i PR syfte) men Granato tackar nej,
NHL fick två nya svenska lagkaptener (#3 och #4 genom tiderna)när Mikel Renberg och Mats Sundin blev lagkaptener för Tampa Bay respektive Toronto, Renberg som tog över efter Tampas förste lagkapten Paul Ysebaert var bara lag kapten under en säsong och under vintern 1998 tradades han tillbaka till Philadelphia. Mats Sundin var däremot lagkapten under 11 säsonger och är tillsammans med George Armstrong den som varit lagkapten för Toronto under flest säsonger genom tiderna. Sundin blev också Maple Leafs sjuttonde lagkapten genom tiderna och den förste som inte var kanadensare. I St. Louis som var utan lagkapten den föregående säsongen blev Chris Pronger lagets 15:e lagkapten genom tiderna.
Under sommaren skrev universitetsspelaren John Madden som jagades av flera lag på för New Jersey Devils som FA, två andra FA Ed Belfour och Martin Straka hamnade hos Dallas respektive Pittsburgh. Vancouver värvade Mark Messier i ett försök att vända skutan men Messier kommer att misslyckas rejält under sina tre säsonger i Canucks. Säsongen inleddes med att Vancouver och Anaheim spelade två matcher mot varandra i Japan och det var första gången som seriematcher i NHL spelades utanför Nordamerika. NHL-lag hade tidigare turnerat i Europa (1938, 1959 och 1990) och Japan (1976) och även haft träningsläger och spelat träningsmatcher i Europa (1980, 1981, 1989, 1992, 1993 och 1994) före säsongsstarten. Spelarna och stora delar av fansen såg också fram emot att NHL skulle göra ett uppehåll och låta sina stjärnor spela för respektive landslag under OS-turneringen i Nagano. Att OS avgjordes i Japan var givetvis den stora anledningen till att NHL inledde sin säsong där men NHL:s PR-avdelning trodde också att Paul Kariya som har japanskt påbrå skulle skapa intresse för NHL i Japan.
Den 19 oktober blev Pittsburghs Tom Barrasso den förste amerikanske målvakt som nådde 300 vinster i NHL och lite senare samma månad blev Steve Yzerman den som varit lagkapten längst i Detroit Red Wings när han passerade Alex Delvecchio i antal säsonger och matcher. I november ökade Michel Petit på antalet lag han spelat för i NHL till tio när han spelade sin första match med Phoenix. Florida hade ingen rolig säsong men de satte i alla fall ett nytt klubbrekord när de besegrade Boston Bruins med 10-5 den 26 november 1997. Den 1 december spelade Montreal Canadiens sin 5000:e match i NHL och deras statistik var imponerande 2625-1603-772. Före jul blev Detroits coach Scotty Bowman den förste coachen i NHL som vunnit 200 matcher med tre olika lag (Montreal, Buffalo och Detroit). Rangers som saknade Mark Messier som skrivit på för Vancouver halkade snabbt efter slutspelslagen och sparkade då coachen Colin Campbell och ersatte honom med Edmontons gamle coach John Muckler.
Edmonton som inlett säsongen dålig tradade i januari Jason Arnott och Brian Muir till New Jersey i utbyte mot Bill Guerin och Valeri Zelepukin och efter traden vände det för laget som slog sig fram till en slutspelsplats mycket tack vare målvakten Curtis Joseph. Den 5 februari dvs precis före OS-uppehållet blev Mike Gartner den som spelat flest matcher i NHL utan att ha vunnit Stanley Cup när han passerade Harry Howell som spelat 1411 matcher i NHL utan en Stanley Cup vinst. Anaheims superstjärna Paul Kariya missade OS med en hjärnskakning till de japanska fansens förtvivlan efter en full crosschecking från Chicagos amerikanske back Gary Suter. Suter blev avstängd av NHL och avstängningen skulle även gälla under OS men USA lyckades övertala IIHF att låta Suter delta i turneringen. Suter blev efter incidenten utsatt för flera mordhot och under de kommande säsongerna lämnade han sällan hotellrummet när hans lag spelade i Canada.
OS-turneringen blev ingen succé varken spelmässigt eller för NHL, vars stjärnor hade uppenbara problem att anpassa sig till den större internationella rinken. Att NHL gjorde sitt uppehåll så sent gjorde att flera mindre länder aldrig fick se sina NHL-stjärnor i OS förutom Vitrysslands Ruslan Salei som såg till att bli avstängd i NHL lagom till att OS-turneringens kvalspel startades. Med Salei i laget tog sig Vitryssland tillsammans med Kazakstan vidare till gruppspelet medan Slovakien som saknade alla sina största stjärnor blev utslagna. Sverige, Finland, Ryssland, Tjeckien, Canada och USA gick in i turneringen i gruppspelet och där vann Ryssland och Canada var sin grupp. Ryssland imponerade mest trots att de saknade väldigt många NHL-stjärnor som vägrade spela efter ett bråk med det ryska ishockeyförbundet, Sergei Fedorov som vägrade spela för Detroit pga. kontraktsbråk ställde däremot upp och efter OS-turneringen kom han och Detroit överens och han återvände till NHL.
Både Sverige och USA blev utslagna i kvartsfinalen och medan det i Sverige bara gav nattsvarta fiaskorubriker i tidningarna skämde amerikanarna ut sig genom att slå sönder flera hotellrum. Sverige och Ulf Samuelsson hade dessutom gjort en riktig prakttavla, Samuelsson hade ansökt om amerikanskt medborgarskap men inte talat om det för den svenska ledningen som givetvis tog ut Samuelsson i truppen. Väl i Japan small bomben, Samuelsson var i egenskap av amerikan diskvalificerad från att spela för Sverige eftersom Sverige vid den här tidpunkten bara godtog ett medborgarskap och efter att Samuelsson sökt amerikanskt medborgarskap så gällde inte hans svenska pass och medborgarskap längre (lagen ändrades 2003 så att det numera är tillåtet att ha dubbelt medborgarskap även för en svensk). Samuelsson diskvalificerades och fick lämna turneringen och ett skakat Sverige förlorade kvartsfinalen mot Finland med 1–2.
I den ena semifinalen vann Ryssland enkelt över Finland med 7–4 och Pavel Bure gjorde fem av målen. Till skillnad från Rysslands semifinal så var det riktigt målsnålt i den andra där Canada och Tjeckien spelade 1–1 och Tjeckien tog sig till finalen tack vare att Dominik Hasek inte släppte in ett enda mål under straffläggningen. I Canada fick lagledningen med Bobby Clarke i spetsen otroligt mycket kritik för laguttagningen där stjärnor som Mark Messier och Scott Niedermayer inte fick en plats i laget. Coachen Marc Crawford fick efter semifinalen sin beskärda del av kritiken eftersom han lät Ray Bourque lägga en straff medan Steve Yzerman och Wayne Gretzky inte fick chansen. I finalen fortsatte Hasek att storspela och Tjeckien vann OS-guldet efter att man slagit Ryssland med 1–0 tack vare ett mål av Petr Svoboda. Tjeckien som valde att ta med 12 spelare från Europa släppte under turneringens sex matcher bara in sex mål, Canada missade även bronset efter att man förlorat med 2–3 mot Finland i bronsmatchen.
Efter OS-turneringens slut återupptog NHL spelet men både fans och spelare var tagna av de Nordamerikanska lagens misslyckande. Vancouvers Pavel Bure gjorde den 28 februari mål på straff och blev därmed den förste i NHL-historien som gjort tre straffmål under en säsong. Vid årets trading deadline inträffade 19 trader men inga storstjärnor var inblandade, de största namnen som bytte lag var Dave Babych, Mike Sillinger, Kirk McLean, Patrick Lalime, Todd Gill, Joe Murphy, Bryan Marchment, Jeff Brown, Bob Errey, Tom Fitzgerald, Brian Skrudland, Mike Keane och Jaime Macoun.
Den 8 mars chockade Philadelphia både media och fans genom att låta den assisterande coach Roger Neilson och headcoachen Wayne Cashman byta jobb. När Buffalo den 19 mars slog Florida med 6–1 gjorde laget tre mål med en man mindre på isen. I Washington som hade en riktigt framgångsrik säsong passerade Phil Housley, Dale Hunter och Adam Oates alla tre 1000 poäng i karriären och det hade aldrig hänt tidigare att tre spelare i samma lag nått den milstolpen under samma säsong. Flyers John LeClair blev under säsongen den förste i USA födde spelaren som gjorde över 50 mål under tre säsonger i rad.
Dallas vann Presidents' Trophy med sin 109 poäng medan New Jersey (107) och Detroit (103) var de övriga som kom över 100 poäng. Förutom Dallas och New Jersey var det Pittsburgh (98) och Colorado (95) som vann var sin division samtidigt som Dallas och St. Louis var de enda lag som hade ett snitt på mer än 3 gjorda mål per match. Tampa Bay kom toksist i NHL med sina 44 poäng och övriga lag som missade slutspel var Florida (63), Vancouver (64), Anaheim (65), Calgary (67), Rangers (68), Toronto (69), Islanders (71), Chicago (73), Carolina (74). Det innebar att ytterligare en slutspelssvit tog slut, när Chicago missade slutspelet för första gången sedan 1969, Chicagos 28 säsonger i rad med slutspel är fortfarande den näst längsta sviten i NHL genom tiderna.
Boston var hör och häpna det lag i NHL som fick spela minst gånger med en man mindre på isen under säsongen och i sann Bostonanda fick laget kritik för det i stadens press. Vancouver som missade slutspelet samlade på sig 2146 PIM under säsongen och är därmed det lag som senast kom över 2000 PIM under en säsong, som jämförelse hade NHL:s mest utvisade lag säsongen 2016-17 Calgary 956 PIM. NY Rangers som missade slutspelet var enda laget i ligan som inte gjorde ett mål med en man mindre på isen.
Jaromir Jagr vann Art Ross för andra gången med sina 102 poäng och han var ensam spelare som gjorde över 100 poäng. Peter Forsberg blev tvåa och det var den bästa placeringen för en svensk i poängligan genom tiderna i NHL. Fyra spelare gjorde över 50 mål men ingen av dem var kanadensare utan de kom från Finland (Selänne), Slovakien (Bondra), Ryssland (Bure) och USA (LeClair). Jari Kurri hade under säsongen gjort sitt 600:e mål i NHL och eftersom det här var hans sista i NHL stannade han på 601 mål vilket placerade honom på plats 9 genom tiderna, idag ligger han på plats 19.
Bland målvakterna hade Dominik Hasek stor show, Hasek höll nollan i 13 matcher och hans räddningsprocent var ,932. Sammanlagt så höll NHL:s målvakter nollan hela 160 gånger under säsongen och slog därmed det gamla rekordet som var på 127 shutouts. Haseks båda värsta konkurrenter Ed Belfour och Martin Brodeur visade också framfötterna med GAA på 1,88 respektive 1,89. Det här årets rookieklass var minst sagt imponerande eller vad sägs om följande namn: Zdeno Chara, Mattias Öhlund, Derek Morris, Chris Phillips, Pavel Kubina, Danny Markov, Sheldon Souray, Brendan Morrison, Olli Jokinen, Marco Sturm, Alexei Morozov, Marc Savard, Daniel Briere, Marian Hossa, Patrick Marleau och Joe Thornton. Ingen av de rookies jag nämnde ansågs vara säsongens bäste men vem som vann Calder får ni läsa längre fram i texten
I öst blev New Jersey mycket överraskande utslagna av åttondeseedade Ottawa med 2–4 i matcher i en fruktansvärt målsnål serie där målskillnaden efter 6 matcher var 13-12 till Ottawa som vann två av matcherna på övertid. Även andraseedade Pittsburgh åkte ut redan i den första omgången efter att Montreal vunnit serien med 4–2 i matcher. Tredjeseedade Philadelphia föll även de när Buffalo gick vidare efter 4–1 i matcher medan Washington blev enda östlag med hemmaplansfördel att gå vidare efter att de slagit ut Boston med 4–2 i matcher. I den andra omgången vann Washington övertygande över Ottawa med 4–1 i matcher efter att Olie Kölzig hållit nollan i de två avslutande matcherna. Buffalo blev i den andra Conference semifinalen historiska när de besegrade Montreal i den fjärde matchen i Montreal och därmed blev det första laget genom tiderna som svepte Montreal i en serie där den fjärde matchen spelades i Montreal. Stanley Cup semifinalen mellan Buffalo och Washington blev som väntat något av målvakternas kamp som Kölzig och Washington gick segrande ut med 4–2 i matcher efter att Washington tagit tre av sina fyra segrar efter OT.
I väst blev det bara en sensation i den första omgången och det var Edmonton besegrade andraseedade Colorado med 4–3 i matcher, Edmonton vände underläge 1–3 till seger och under de avslutande tre matcherna släppte laget bara in ett enda mål. Dallas behövde sex matcher och två övertidsvinster för att besegra San Jose och Detroit slog ut Phoenix med samma siffror och precis som Dallas vände laget underläge 1–2 till seger med 4–2 i matcher. Samtidig hade St. Louis absolut inga större problem med att slå ut Los Angeles med 4–0 i matcher. I den andra omgången slog Dallas ut Edmonton i en ny riktigt målsnål tillställning med 4-1 i matcher, under de fem matcherna lyckades Oilers bara göra fem mål medan Dallas gjorde nio. I den andra Conference semifinalen kämpade St. Louis väl men föll mot Detroit med 2–4 i matcher. I Stanley Cup semifinalen slog sedan Detroit ut Dallas med 4–2 i det som var det här årets moraliska final.
För fjärde året i rad krävdes det bara fyra matcher i Stanley Cupfinalen innan segraren var utsedd. Detroit besegrade Washington med 4-0 i matcher men de tre första matcherna vann man med uddamålet och framförallt förlusten med 4-5 efter förlängning i den andra matchen var knäckande för Washington som ledde med 4-2 när det återstod 12 minuter av den tredje perioden innan Detroit kvitterade och Kris Draper avgjorde efter knappt 16 minuters spel i övertid. Det var framförallt Detroits djup eller bredd som avgjorde, Steve Yzerman vann slutspelets poängliga men sju av de nio första i poängligan var från Detroit. Yzerman belönades med Conn Smythe och när han tagit emot Stanley Cup pokalen var det till den rullstolsbundne Vladimir Konstantinov som han lämnade den till. Detroits coach Scotty Bowman vann sin åttonde Stanley Cup som coach och tangerade därmed Montreal Canadiens legendariske coach Toe Blake som vann Stanley Cup åtta gånger under sina 13 år som coach. Anders Eriksson blev den 17:e svensken genom tiderna som vann Stanley Cup.
Dallas tog som sagt hem Presidents' Trophy, Pat Burns blev utsedd till bäste coach och tog hem Jack Adams för tredje gången (det mest imponerande är att han gjorde det som coach för tre olika lag). Martin Brodeur New Jersey vann Bill Jennings medan Dominik Hasek vann Vezina, Hart och Lester B. Pearson, det betydde att Hasek blev den förste målvakten som vunnit Hart två gånger. Jaromir Jagr vann Art Ross, Los Angeles Rob Blake vann Norris och Carolinas Ron Francis vann Lady Byng. Bostons ryske fartfantom Sergei Samsonov blev utsedd till årets rookie och belönades med Calder, Dallas finske stjärna Jere Lehtinen vann Selke och Steve Yzerman blev ensam från mästarna Detroit som hedrades med en individuell trofé när han blev slutspelets MVP och fick Conn Smythe.
Det hår året återvände draften till Buffalo och nu blir det lite knepigt, Nashville Predators som skulle debutera i NHL den kommande säsongen hade fått det tredje valet av NHL. Tampa Bay Lightning var NHL:s sämsta lag men Florida Panthers som var NHL:s näst sämsta lag vann lotteriet Problemet för Florida var att de tradat sitt val till San Jose Sharks. San Jose hade i en trade med Tampa Bay gett Tampa Bay rätten att välja om Tampa skulle använda sitt egna val eller San Joses val. Eftersom Florida vunnit draften och San Jose skulle välja först och Tampa Bay som nummer två valde givetvis Tampa att byta och valde Vincent Lecavalier som draftens första spelare. För att fortsätta gör det knepigt bytte San Jose val med Nashville (San Jose fick dessutom Nashvilles val i den andra rundan mot att Nashville fick San Joses val i den tredje rundan). Nashville valde David Legwand som andre spelare medan San Jose tog Brad Stuart. Under expansionsdraften som föregick den vanliga draften valde Nashville bland annat Tomas Voukon, Mike Richter, Bob Boughner, J.J. Daigneault, Al Iafrate, Uwe Krupp, Andrew Brunette och Mike Sullivan. Laget råkade ut för ett bakslag när Mike Richter som var FA inte accepterade Nashvilles bud utan valde att återvända till NY Rangers.
Andra spelare som valdes i den första rundan av den vanliga draften var: Manny Malhotra, Nik Antropov, Alex Tanguay, Martin Skula, Robyn Regehr, Mathieu Biron, Simon Gagne, Jiri Fischer och Scott Gomez. I den sneare rundorna kan man hitta de här spelarna: Jonathan Cheechoo, Christian Berglund, Mike Fisher, Mike Ribeiro, Steve Moore, Brad Richards, Jarkko Ruutu, Erik Cole, Francois Beauchemin, Brian Gionta, Shawn Horcoff, Jroslav Spacek, Rob Scuderi, Mikael Samuelsson, Pavel Patera, Richard Wallin, Chris Neil, Andrei Markov, Pavel Datsyuk, Antero Niittymäki, Tyler Arnason, Michael Ryder, Karlis Skrastins och Pelle Prestberg, Nytt europeiskt draftrekord eftersom 88 européer valdes däribland 22 ryssar, 21 tjecker och 17 svenskar.
1998 valde Hockey Hall of Fame in den katolske prästen Athol Murray som Builder, Murray grundade 1927 skolan Notre Dame of the Prairies, över 100 spelare från Notre Dame Hounds har sedan dess blivit draftade av olika NHL-lag. Peter Stastny, Michel Goulet och Roy Conacher som blev den siste som ”legendkommittén” rekommenderade valdes in i HHoF som spelare
Fortsättning följer nästan vecka då handlar det om åren 1996-98
