Krönika: Quenneville förtjänar bättre

I ett desperat försök att rädda sitt eget skinn har Stan Bowman gjort sig av med Joel Quenneville. För hur kan man annars tolka beslutet att sparka en av ligans bästa coacher?
 
Nu har det visserligen, i flera år, ryktats om att Quenneville kanske kunde ligga illa till i Blackhawks – men Chicago gick helt enkelt för bra för att man skulle kunna sparka honom. Inte ens efter den gångna säsongens misslyckande fick han lämna.
 
Så varför nu?
 
Nog för att Chicago mycket väl kan ha letat efter en anledning att sparka honom, men ska fem raka förluster ge de konsekvenserna? Blackhawks inledde säsongen klart över förväntan innan förlustsviten nu har dragit ner dem utanför slutspelsplatsen.
 
Men inte kan väl Blackhawks vara så verklighetsfrånvända att man ser säsongsinledningens 6-2-2 som lagets faktiska nivå? Hur man än vrider och vänder på situationen är det ändå där man landar i en slutsats.
 
---
 
Joel Quenneville har inte varit helt tillfredsställd med Chicagos lagbygge, vilket exempelvis tydligt illustrerades när han fick reda på Niklas Hjalmarsson-traden förra sommaren. Kanske har den dåliga relationen mellan Quenneville och ledningen eskalerat ytterligare sedan dess?
 
Chicago och Bowman har letat efter en anledning att sparka Quenneville och om man som GM dessutom ska försöka rädda sitt eget jobb får coachen nästan alltid flytta på sig.
 
Men Quenneville är sannerligen inte ansvarig för Chicagos förfall. Det var inte Quenneville som gjorde en bedrövlig Artemi Panarin-trade. Det var inte Quenneville som gjorde en ännu värre Hjalmarsson-trade. Det var inte Quenneville som signade Brent Seabrook till ligans kanske sämsta kontrakt. Det var inte Quenneville som tvingades ge upp Teuvo Teräväinen för att bli av med Bryan Bickell.
 
Men det är Quenneville som har näst flest segrar (890) i NHL:s historia. Det är Quenneville som har tredje flest segrar i slutspelet (118).
 
Visst kan även den mest framgångsrika coachen helt enkelt ha nått vägs ände i ett lag. Ibland har man bara kramat ur det sista ur laget. Ibland är det bara dags för förnyelse. Det behöver inte alls vara fel att byta ut Quenneville – det ska sägas att Jeremy Colliton är ett mycket spännande namn – men timingen får en att rynka på näsan.
 
Quenneville förtjänar bättre.
 
---
 
Chicagos situation är svåranalyserad. Å ena sidan har Stan Bowman i många år gjort ett bra jobb i att hela tiden hålla Chicago slagkraftiga. Stommen förblev intakt medan utfyllnadsspelare skickades iväg gång på gång för att hålla lagbygget under lönetaket. Det är en bedrift som är beundransvärd.
 
Å andra sidan har Bowman misslyckats rejält med sitt senaste försök. Kanske har det också resulterat i att han känner pressen från ovan. Kanske har han till och med fått tydliga direktiv om att en slutspelsplats är vad som krävs för att han ska få behålla jobbet.
 
Det är, återigen, den enda rimliga slutsatsen man kan dra från det här beskedet.
 
---
 
Joel Quenneville är en coach som den absoluta majoriteten av ligans lag borde sparka sin nuvarande coach för att få in, likt Montreal gjorde för Claude Julien. Några uppenbara undantag finns givetvis. De andra toppcoacherna – Mike Babcock, Peter Laviolette och Mike Sullivan för att nämna några – sitter säkert. Vissa tämligen nyanställda lär rimligtvis inte behöva oroa sig allt för mycket.
 
Men en Coach Q på marknaden borde få det att vattnas i munnen på en mängd GM:s.
 
Kan ett underpresterande St. Louis motstå frestelsen att ta tillbaka honom? Ersätter han Randy Carlyle i Anaheim? Kommer Ron Hextall överge Dave Hakstol i Philadelphia? Ser Detroit en möjlighet att uppgradera sig från Jeff Blashill? Hur mycket svettas Todd McLellan i Edmonton? Slänger Terry Pegula dollarsäckar över Quenneville? Vill Dale Tallon återförenas med honom i Florida?
 
Joel Quenneville borde inte gå arbetslös i många dagar.