När jag väl fått igång streamen 8 minuter in i matchen tänkte jag inte på något speciellt. det såg ut som vanligt, altetico spelade inte bara dåligt utan hade den där vanliga oturliga bollstudsen eller felträffen emot sig, just som jag tycker vi haft hela den här säsongen, och ofta många andra säsonger. Som när den svarta killen dragit sig fri efter skottpasset som hans medspelare sköt mot mål, för av reprisen att skåda så var det banne mig inget pass utan ett totalt värdelöst skott som i vanlig ordning hittat sig rätt. När ska vi få sådant med oss? kommer detta någonsin att hända frågar man sig. Jag har inte sett något sådant på länge och jag lider verkligen med spelarna och förstår varför de inte kämpar för det känns verkligen som att det kvittar för i slutändan kommer just det där oturliga baklängesmålet eller den där fantastiska målvaktstavlan eller varför inte just det där tidiga skrattretande baklängesmålet som hänt i tre av de fyra senaste matcherna, "varför kämpa?" börjar nog leta sig in i bakhuvudet på spelarna. Det känns verkligen som en odödlig svartmagiker sitter och besvärjar sig över vårt atletico. En sådan sak är fruktansvärt irriterande och det är just här kärleken till att vara rödvit blommar upp, känslan för att slå ner monstret och få ta emot belöningen. som ligan 97, EL segern och Supercuppen, För när det gäller oss så vet vi att det kommer att ske men vägen dit är svårare och trångare än för andra men precis som med en oskuld så är det så mycket mer skönare mentalt att få tränga igenom. när det smäller så släpper det rejält.
Aupa atleti
och
avgå alla... :)
