Det är skitsvårt att förklara för vänner och folk när dom säger "Vad är det mer er?? Med den truppen ni har ska ni ligga minst trea".
Man vet inte vad man ska säga, men en sak har jag typ kommit på efter allt det där tjatet, att jag tror t.o.m jag skulle kunna placera Atleti på fjärdeplats med det laget.
Tycker det inte är nå stordåd Aguirre har gjort.
Det är oacceptabelt att åka ut mot ett skitgäng som Bolton halvvägs igeom Uefa, det är oacceptabelt att inte kunna gå längre i CdR och det är helt oacceptabelt att spela den fotboll vi gjort dom två senaste matcherna i sånt här läge av säsongen, det är oaccetabelt att Aguirre inte kan bänka spelare som inte presterar, det är så viktigt och nyttigt för en spelare som underpresterar att bli bänkad ibland, man växer som spelare då, om man inte har psyke som liten apelsin då da, vi kan både tacka nån där uppe och våra hjärndöda konkurenter som släpper detta till oss hela tiden.
Min småirritation med Aguirre började redan innan säsongen då han valde att ha kvar Mista som tredjeanfallare istället för Braulio som t.o.m gjorde en briljant försäsong, det är oaccebtabelt att vara så blind.
Sen skicka han iväg i Maniche i vinter som faktiskt gjorde en riktigt bra höst och enligt mig hans bästa period i Atletitröjan, jag kan förstå om det va nå diciplinproblem, men ska du då inte ersätta han med nån då också?
Lite långsökt att skicka iväg en av höstens mest tongivande spelare, sen i desperation dra ut nappen på Camacho en bit in på våren och slänga in han i hopp om det ska gå vägen.
Sen alla skumma byten han gör, formsvackade spelare får lira vecka efter vecka i Aguirre ökända startelva, kodnamn kelgrisarna.
Jag trodde på Aguirre mycket förra säsongen, trodde saker skulle se annorlunda ut i år om han fick tid, men det har nästan blivit värre och ingenting utvecklats, tiden står still nästan, spelidén är ett annu större mysterium i år än förra året, Aguirre lever i år endast på tafatta konkurenter och individuella prestationer hos de rödvita.
Aguirres briljanta taktik går ut på att slänga ut Simao på vänsterkansten sen låta han göra som han vill, och så ingår det i taktiken att Forlan tar aviga och helt oväntade avslut i brist på frustration och tålamod över ej existerande bollar att jobba med, och Kun är Kun, han ingår inte i taktiken, han bara är.
Förutom den briljanta taktiken som funkat hittils och hållit oss levande så vet jag inte hur den andra på planen ingår i eller vad dom gör, men det finns säkert en baktanke med det Aguirre gör, eftersom vi ändå gör 3-4 mål pga av hans supertaktik med Simao, Forlan och Kun, då spelar det ingen roll att motståndarna rullar ut oss 2 av 3 matcher, även på Calderon och ofta gör 2-3 mål de själva.
Brilljant Aguirre, det är inte Simao, Kun och Forlans individuella prestationer och taffat konkurenter vi lever på, utan det är din briljanta taktik.
