La Ligabloggen: Det spanska skeppet är på rätt kurs
På väg mot Brasilien styrde Vicente del Bosque det spanska landslaget så pass långt ifrån dess ideala kurs att det kapsejsa. Två år senare har del Bosque funnit rätt kurs och man ser ut att få lyfta EM-bucklan för tredje gången i följd.
Det spanska landslaget kunde inte ha börjat EM mycket bättre. Spanien är tillsammans med Italien och Frankrike, ett av få lag som lyckats vinna bägge sina matcher. De sex inspelade poängen mot Tjeckien och Turkiet har gjort att La Roja redan är klart för åttondelsfinal, dit man inte lyckades nå i VM för två år sedan. Vad som hände i Brasilien verkar del Bosque dragit lärdom av och frågetecknena om Spaniens tiki-taka-fotboll fungerar än, har istället omvandlats till utropstecken.
Under VM i Brasilien hade Spanien tydliga anfallsproblem. Del Bosque valde Diego Costa, som startade mot Nederländerna och Chile, och laget valde att ge upp sin tiki-taka-fotboll för att istället slå längre bollar och anpassa spelet till Chelsea-anfallaren. Diego Costa hamnade snett redan från början och Spanien gick vilse i sina försök att involvera Costa i spelet. David Villa spelade bara matchen mot Australien då Spanien redan hade eliminerats och Fernando Torres var med trots att han fortfarande sökte efter sin gamla form. I Frankrike har Spanien Álvaro Morata som efter matchen mot Tjeckien, där han saknade precision, mot Turkiet med sina två mål visade vilken matchvinnare han är. Förutom förmågan att göra mål besitter Morata en bra första touch som förenklar samarbetet med mittfältet, något som Diego Costa hade stora problem med. Morata är löpvillig och hans diagonallöpningar drar isär motståndarna så att ytan mellan backlinje och mittfält öppnas upp, där Spanien helst vill operera. När Spanien vill ha mer tyngd i straffområdet finns 35-årige Aritz Aduriz att tillgå, som med sina 32 mål den här säsongen sätter skräck i vilket motståndarförsvar som helst.
Spanien får mycket beröm för den offensiva förmågan laget besitter, men nyckeln till framgångarna har grundlagts i försvarsspelet. Det spanska försvarsspelet handlar om att snabbt återerövra bollen när man förlorar den genom hög press. För att det ska fungera måste lagdelarna vara nära varandra även när man har bollen, så att man per automatik är nära bollen vid bolltapp. I och med försöken att involvera Diego Costa i spelet under Brasilien-VM genom att slå längre bollar, skapades det stora avstånd mellan lagdelarna och den höga pressen öppnade istället stora hål i laget där motståndarna kunde kontra. Efter matcherna mot Tjeckien och Turkiet kan man konstatera att det starka försvarsspelet är tillbaka och efter den hållna nollan mot turkarna har La Roja inte släppt in ett mål på 690 spelade minuter i EM-slutspel.
Nolitos mästerskapsdebut mot Tjeckien var inte den bästa, viljan fanns där men den var för stor och precisionen i andalusierns aktioner saknades. Mot Turkiet visade Nolito hur hans intåg i laget har gjort Spaniens offensiv vassare. Nolito är, förutom hans genombrotts- och passisningsförmåga, målfarligare än Fabregas, Iniesta och Silva. Samarbetet med Jordi Alba har hittills varit Spaniens främsta offensiva vapen i EM och mot Turkiet var dem inblandade i alla målen. Det vore inte konstigt om Barcelona suktar mer efter Nolito efter mästerskapet och till slut knyter till sig hans tjänster. Efter att Nolito och Morata stått för 7 av Spaniens senaste 8 gjorda mål väcks det drömmar om en ny Torres-Villa duo, och kommer dem bara nära den nivån talar mycket för ytterligare ett spanskt EM-guld.
Även på andra kanten har en uppgradering skett i och med att Juanfran har tagit över högerbackplatsen från César Azpilicueta. Med Azpilicueta i VM och Álvaro Arbeloa i Polen/Ukraina-EM saknade Spanien en högerback med offensiv förmåga som kunde dra isär motståndarförsvaren. Spaniens ytor på mittfältet minimeras oftast av motståndarna, vilket skapar stora ytor på kanterna. Det kunde inte Azpilicueta dra nytta av i Brasilien, men med Juanfran hotar Spanien motståndarförsvaren på båda kanterna. Samtidigt är Juanfran även bättre än Azpilicueta på att försvara och har under kvalspelet skapat ett homogent samarbete med David Silva.
Till Brasilien-VM kom Andrés Iniesta efter en titellös säsong i Barcelona, där varken han eller Barcelona hittade rätt under Tata Martino. Den briljansen som Iniesta skämt bort oss med i mästerskap var bortblåst i Brasilien. Till Frankrike har Iniesta anlänt efter att ha vunnit dubbeln med sitt Barcelona, där han under stora delar av säsongen varit briljant. Den goda formen och det större ansvaret Iniesta har fått ta efter att Xabi och Xavi gått i landslagspension, har lyft både honom själv och landslaget till en ny nivå. Iniesta utgick tidigare från kanten i La Roja, men i och med att han nu utgår centralt och längre ner i banan är han mer involverad i spelet än tidigare. Det har bland annat gjort att Iniesta blivit utsedd till Spaniens bäste spelare i bägge matcherna och fortsätter han så här talar mycket för att han kommer försvara sin utmärkelse som turneringens bäste spelare från förra EM-slutspelet.
Del Bosque verkar till den här turneringen ha hittat en startelva han tror på och kommer hålla fast vid. Efter matchen mot Tjeckien viskades det om att Fabregas och Nolito kunde vara på väg ut ur startelvan, men del Bosque höll fast vid sin ursprungselva efter att alltid ha gjort någon förändring i de senaste 52 matcherna. Det är första gången som Del Bosque upprepar startelva i ett mästerskap. VM 2010 föll Spanien mot Schweiz i öppningsmatchen och i den kommande matchen mot Honduras bänkades Silva till förmån för Jesus Navas, även Iniesta ersattes av Torres men det var på grund av fysiska problem. Två år senare under EM 2012 skulle historien upprepas. Spanien spelade oavgjort (1-1) mot Italien i den första matchen och till den andra matchen mot Irland petades Fabregas och in kom istället Torres. I det senaste mästerskapet i Brasilien efter debaclet mot Nederländerna (1-5) i första matchen petades Pique och Xavi till den andra matchen mot Chile till förmån för Javi Martinez och Pedro. Att startspelarna i det här mästerskapet känner ett starkt förtroende från del Bosque gör att de vågar mer och når sin fulla potential.
I den sista gruppspelsmatchen väntar ett Kroatien utan mittfältsdirigenten Luka Modric. I kroaternas match mot Tjeckien var skillnaden på kvalité tydlig när Modric var tvungen att lämna planen. Utan Modric kommer det att bli svårt för Kroatien att stå upp mot Spaniens mittfält. Real Madrids Mateo Kovacic kommer förmodligen att ersätta Modric, men är ljusår ifrån sin landsman i både mognad och kvalité. Spanien behöver vinna matchen för att få en enklare väg i slutspelet och slippa Frankrike, Italien och Tyskland ända fram till finalen. Det är del Bosque medveten om och han har hittills i mästerskapet styrt det spanska skeppet på rätt kurs. Jag tror inte skeppet kommer att kapsejsa denna gång, utan att del Bosque återigen styr skeppet till guld.
