Örebro
2021-01-18 21:14
16 raka nu,ÖSK stormar mot Elitserien
ÖSK stormar mot Elitserien och har 16 raka vinster. Det är dock långt kvar till klubbrekordet från mitten av 90-talet.
Robert Erickson
ÖSK vann sin femtonde och sextonde match på rad, är det klubbrekord? Svaret är: Nej. Jag återkommer till det. Vi startade som vanligt lördagen på Kungen. Nästan fullt på nedervåningen med Svampar, men vi hade fått in två katter bland hermelinerna som Karl Gerhard sjöng. Katterna var några som inte passade in. Vid ett bord satt det två Örebro HK fans (eller är det så de heter, de har ju bytt namn så många gånger). Hur som helst två fantaster till det där ishockeylaget i Örebro. Ju fler bandyfantaster som kom in desto tystare blev det från deras bord. De kände sig nog lite utanför, där de satt i bandyland. Med all rätta. Det fanns mycket märkliga bandyämnen att diskutera denna lördagseftermiddag. Hur kunde AIK förlora med 13-12 hemma mot Vetlanda. Det måste vara kanske det sjukaste bandyresultat man har sett i Elitsammanhang någonsin. Det var ju märkligt bara att AIK förlorade hemma mot Vetlanda och med dessa siffror, helt vansinnigt. Den andra stora snackisen medan ölen rann ner i struparna var att Örebroaren Robin Öhrlund hade brutit kontraktet med Edsbyn och ”flytt” ner till Trollhättan och nu ska han spela säsongen ut med Gripen! Det är väl inte något som tas emot så där jätteglatt bland de konkurrerande lagen. Var det inte transferstopp när det gäller övergångar mellan Elitserielag och Allsvenska lag? Vi i ÖSK behöver hur som helst inte något tillskott nu, vi har en lagmaskin som verkar nästan ostoppbar i alla fall på Allsvensk nivå just nu.
Matchen mot Tillberga var verkligen av Allsvensk toppnivå. Elitserietempo som det brukar heta när det är på topp i Allsvenskan. På rak arm kan jag bara ta andra halvlek mot Rättvik som kommer upp i samma klass. Vi fick som vanligt se några drömmål av våra gulsvarta favoriter och spännande har det varit i varenda match på senare tid, inget undantag i lördagens kanonmatch. Det bästa av allt, ÖSK drar längsta stråt varje gång och så blev det också i lördags. En sekvens som nog redan är glömd av de flesta var när Jakob Sjölander dribblade sig fri i högra delen av straffområdet och gjorde nästan en ”Dallasfint” i luften innan han avslutade med att skjuta Tillbergas målvakt i bröstet. Hade han gjort mål där så hade det kunnat bli årets mål. Han gjorde ju ett annat snyggt mål, där han blev frispelad och vispade in den snyggt, nog så viktigt för matchen, ÖSK gick då upp till 6-3.
Segern firades på Art bar tillsammans med x antal bandy ÖSK:are som trillade in från olika håll.
Söndagen på Kungen inleddes med att vi, till och från, stod i fönstret mot Rudbecksgatan och tittade mot Frälsningsarméns hotell. Ett stort polispådrag med fyra polisbilar stod uppradade och med jämna mellanrum kom det ut poliser med personer med handfängsel. Vad det rörde sig om fick vi så klart aldrig klart för oss men det var många väskor som släpades med också, vapen, knark? Vad vet jag. Det kan knappast ha rört sig om Katrineholmssupportrar i alla fall, de höll sig nog hemma i Sörmland en sån här dag. Och tråkigt är ju det, för ännu en gång gick vi miste om en match som skulle ha lockat storpublik. Ja, vi 8 som var där fick oss till handa en fin bandymatch, inte en toppmatch som den mot Tillberga men en klart duglig Allsvensk match, där det faktiskt var lite läskigt på slutet, när KVBS gjorde två snabba mål och det återstod 20 minuter. Det hela rädde ut sig och nu är alltså sviten 16 raka segrar.
På förekommen anledning så frågade ÖSK:s sportchef Tomas ”Don” Eriksson om detta var klubbrekord. Svaret är alltså nej. Inför säsongen 1992/93 hade ÖSK värvat de båda ryska landslagsspelarna Viktor Shakalin och Yuri Lachonov. Vi hade redan många andra stjärnor, som Göran ”Slampen” Lindberg, bröderna Peter och Lars Erik Johansson samt Ronnie Johansson m.fl. Vi tog tåget ner till Göteborg ett gäng Svampar för att se premiären mellan Mölndal och ÖSK. Mölndal var nykomlingar och på vägen ner sa jag något som jag har fått äta upp många gånger sedan dess – Jag har aldrig varit så säker på seger när jag har varit på väg till en bortamatch som idag. Vi förlorade inte matchen, men vi nådde bara oavgjort. Detta är för övrigt en del av inledningen av min roman ”Manilamagneten”. Då är det romanens fyra huvudfigurer Egil, Ricky, Bosse och Pirre som tillsammans med en full tågvagn med Svampar åker ner på bandypremiären. Mölndal åkte ur serien detta år och ÖSK vann resten av matcherna, 17 stycken alltså, plus första kvalmatchen mot Stångebro, innan vi gick på pumpen mot Kungälv. Kungälv blev för starka i kvalet och vi klarade inte att gå upp detta år. Dock blev det ett prydligt klubbrekord i antal vunna matcher i rad. Detta rekord skulle dock bara stå sig i ca 1 år.
Säsongen 1993/94 hade ÖSK ett ännu starkare lag, när bland annat legendaren Björn ”Butta” Johansson hade anslutit till gulsvart. Nu vann man alla 18 seriematcherna samt den första kvalmatchen även denna gång mot Stångebro. Ett annat Östgötalag, IFK Motala bröt sedan den långa segerraden i hemmamötet mot ÖSK. Senare i kvalserien var det just mot IFK Motala som ÖSK säkrade avancemanget till Bandyallsvenskan som då var bandyns högsta serie. Klubbrekordet i vunna serie/Kvalmatcher är alltså 19 tror ni? Nej där har ni fel, det är faktiskt 20, därför att vi vann den sista kvalmatchen 1992/93 också, vilka slog vi då undrar vän av ordning. Stångebro förstås. Stångebro var ett bra bandylag på den tiden men ÖSK vann nästan jämt mot dem. Om vi nu ska slå klubbrekordet måste vi alltså även vinna resten av årets seriematcher, ja vi har råd att förlora den sista.
