Efter tre raka hemmamatcher - och tre raka segrar - så väntar två bortmatcher, den första imorgon kväll mot Hammarby på Zinken. Det innebär också Vetlandas första match utomhus sedan förra säsongens avslutning på Studenternas. Tyvärr verkar det inte vara något strålande bandyväder som väntar, utan bortåt 5 plusgrader och regn.

Vetlanda har förlorat de två bortamatcher som spelats. Förlusterna i sig är inte så mycket att säga om - det finns på pappret enklare matcher än Vänersborg och Sandviken borta - det stora problemet är snarare insatserna i matcherna där man inte varit i närheten av motståndet.

Det är det allra viktigaste imorgon mot Hammarby, att man faktiskt är med i matchen på riktigt. Historiskt sett har Vetlanda haft det svårt mot Hammarby, på Zinken är det nästan exakt fem år sedan man senast tog poäng, men det är också där (och i försäsongsmatcher) som Vetlanda har vunnit.

Hammarby har även denna säsong dragits med skador. Per Einarsson är så vitt jag vet inte helt 100 efter sin skada från Svenska Cupen, där skadades också Robert Rimgård som gjorde comeback senast mot Tillberga. Men då saknades i stället Carl-Johan Rutqvist som kommer att missa en stor del (om inte resten) av säsongen.

Inledningsmässigt har resultaten varit lite som vanligt upp och ner för Hammarby med tre segrar, två oavgjorda, och två förluster. Men bortsett från Tillberga så har man bara mött lag som spelade slutspel förra säsongen.

Vad jag vet så har Vetlanda starkaste lag tillgängligt, det innebär så klart både Johan Löfstedt och Joakim Andersson som båda blivit uttagna till landslaget för matcher mot Finland. För Jockes del innebär det landslagsdebut, ett stort grattis från oss på Tjustkulle-redaktionen. 

Exakt hur Jonas Claesson väljer att formera laget imorgon är som vanligt svårt att sia om. Det har roterats både bland målvakterna och utespelarna, och med tanke på spelschemat med två ytterligare matcher denna vecka så kommer det nog fortsätta så.