Utvärdering av säsongen: Mikèl Artéta
Efter laget så går vi rakt in i tränarstaben och landar hos huvudtränare Mikèl Artéta Amatriain, vårt 41-årige baskiske huvudtränare, som startade upp en process kallad Arsenal när han blev anställd i mitten av December 2019. Första året slängde han in en pandemisk FA-Cup-seger mot Chelsea och hyllades av en enig kör av fotbollsfanatiker, spelare och fans. Skulle lyftet följa 2020/21? Nej inte alls, snarare ett steg bakåt med en penibel 8e plats och Arsenal skrinlade sina möjligheter att spela i Europa för första gången på 25 år. Röster höjdes för att hans tid redan var över, men ibréen skulle visa upp ett annat språk. 2021/22 visade upp en annan speluppbyggnad, en trogen spelidé och ett hopp om platser i övre regionen och Champions League var nära, men Gunners spelade själv bort det genom en usel match mot Newcastle och landade femma.
Årets säsong då? har det varit en rykande fantastisk bubblande succé?
I någon mån- absolut.
Resultatsmässigt är det i ligan bland det bästa vi visat upp i Premier League. Endast ligaguldet 2001/02(87p) och Invincibles 2003/04(90p) är bättre. 88 mål är det högsta antal mål klubben gjort i Premier League någonsin. Däremot landar antalet insläppta mål - 43 stycken - på en medioker placering.
Vi kom tvåa i ligan och ledde den i över 20 omgångar. Vi hade chansen på en titel, men tog den inte. Tre mediokra matcher mot West Ham, Southampton och Brighton gjorde att vi gav bort ligatiteln till ManCity som gjorde en fullständigt tokig avslutning. Efter Invincibles 2003/2004 har vi endast vid två tillfällen slutat tvåa i ligan /2004/05 och 2015/16), så vårt ligaspel får högsta betyg. Henryesque-liknande betyg.
Resterande spel - Carabao Cup, FA-Cupen och Europa League förmörkar säsongen. Mycket på grund av att det verkar som vi slängde bort chanserna. Carabao Cup- förlust på straffar hemma mot Brighton. Sådant kan ske, men där hade vi matchen i vår hand och tyvärr visade sig Karl Heins insats i målet bli avgörande till Brightons fördel. Att möta ManCity i fjärde omgen på bortaplan är en direkt nitlott, men det kändes inte som vi bjöd upp till dans och lade ned vapnen när Aké gjorde mål.
Sporting Lissabon i Europa League är ett rent sorgligt kapitel. Utslagna på straffar mot ett lag som vi helt enkelt skall slå rätt enkelt. Om ligan ges högt betyg så sänker dessa tre cuper totalbetyget.
Vi behöver denna sammanfattning för att kunna sätta in Artéta i rätt kontext.
Det är naturligtvis frestande att klistra på en "6" - Henryesque - i hans fantastiska hår, men jag väljer att hålla mig till en femma. Det finns många saker att väga in här och jag skall ta dem - en och en. En fin baskisk elefanthane som Artéta måste man äta i bitar; så häng med.
Laguttagning
Intressant med Artetas sätt att spela laget är att han väldigt sällan ändrar uppställningen. Det är samma elva- match efter match. Ändringarna kommer när det är skador. Zinchenko, Saliba. Gabriel Jesus och Partey var borta under säsongen och ersattes momentant, men det är notabelt hur många spelare som återkommer konstant. Man kan undra vad en spelare som Smith-Rowe exempelvis tycker. Ifjol gavs han nummer tio i klubben, var en av lagets bästa spelare, gjorde landskamp och tio mål i ligan. I år har han knappt fått speltid. Förvisso skadad under en stor del av säsongen, men inte ens när han sades vara frisk mot slutet av säsongen så fick han speltid utan då valde Arteta Fabio Vieira istället. Oftast. Sedan var ju användandet av Jakub Kiwior en lång tid ett frågetecken, men jag lägger Saliba-förstoringsglaset på honom och inser att Artetas spelsystem kräver en rätt hyfsad utbildning för att förstå. Till detta tempo och förståelse med sina lagkompisar. Vad man möjligen hade önskat hade varit en något större variation för att intye slita ut Saka/Martinelli/Ödegaard exempelvis, men å andra sidan.. Gunners hade bara en tävling att rikta in sig på..
Taktik
Detta är året då Artétas taktiska manövrar har börjat få fäste i Arsenal. Hans enträgna nötande med disciplinen hos spelarna, hans nästan koleriska prat om spelares position och deras ansvar på olika delar av planen, hans energiska visande av vad han menar på fotbollsplanen, inringade av mönster, löpningar och förflyttningar. Vi fick se det i Amazon Prime-serien och vi kan se det på planen.
Ett par saker att notera:
- hans användande av mittbackarna
Gabriel Magalhaës och William Saliba har varit första-val hela året och de har parats ihop på grund av olika styrkor. Huvudspel, snabbhet, valda fötter, uppspelsförmåga, markering och kommunikation. De har på ett bra sätt delat upp försvarsarbetet, rört och försvarat sig i sina områden. Om man ser på rörelsemönster och "heatmaps" så ser man hur väl koordinerade de är i försvarsspelet. Sällan inne på kollegans område och stökar utan håller koll på sin del av planen.
- Mittfältsboxen
Då Zinchenko klivit upp från en normal ytterbacksroll, så får Arsenal en mittfältsbox som är jobbig att möta. Med Partey-Xhaka-Ödegaard och Zinchenkio så bygger man ett mittfält som är rörligt, jobbar brett och är extremt bollskickligt. Arsenal vinner mycket boll i just den boxen och kan slå om snabbt till anfall.
- den defensiva och offensiva uppdelningen
Ser man på hans uppställning i försvar och anfall, så kan man identifiera en fem-manna-attack nästan varje gång. Vi ser Martinelli-Gabriel Jesus-Ödegaard-Xhaka-Saka på rad i anfallet och den disciplin de håller i anfallsspelet är remarkabelt. De håller verkligen sina zoner och springer inte i kors eller yrar runt i respektive område. Med den pånyttfödde Xhaka i offensiven, en Ödegaard som opererar från höger och kan gå in med sin vänster. en hypersnabb Martinelli, en irrationell Saka och en spelskicklig Gabriel Jesus, så har man en offensiv femtett som levererar stadigt- vilket man också ser på målskyttet. Likaså är defensiven lika disciplinerat med de resterande fem. Gabriel Magalhäes-Saliba styr de tre ovan stående spelarna White-Partey-Zinchenko väldigt väl och även de har sina roller väldigt klara.
- igångsättningen av spel
En skillnad mot tidigare är att det har blivitt säkrare med uppspelen från försvarslinjen och Ramsdale. Bollarna kommer snabbare och längre från backlinjen vilket gör att man snabbare ställer om och det ger ett annat anfallsalternativ.
- bättre press-spel
Med primärt Gabriel Jesus har laget fått en bättre rörlighet i defensiven när det gäller att vinna boll. Med en agil brasse som jagar på topp, med spelare som Zinchenko och sedermera Jorginho har man vunnit boll snabbare oich förhindrat omställning från motståndet.
Generell Coaching.
Finns det en annan tränare med liknande entusiasm? Antonio Conte eller Thomas Tuchel emot möjligen. Artéta står upp under 90 minuter. 89 minuter av dem är han utanför sin Coaching-Zone och några minuter är han någon meter inne på plan. Det är helt uppseendeväckande att han inte får fler tillsägelser. Han vevar, gestikulerar, förstärker, pratar, styr, rättar till och ändrar. Under hela matchen. När han började med detta i Arsenals färger, så var känslan "sluta veva" och sluta vara en sådan "man-manager", men efter åren som gått, så har man vant sig och uppskattar denna fantastiska vilja att föra Gunners framåt.
Match-coaching:
Det som möjligen saknades under året är Arsenals förmåga att vända matcher eller ta tag i matcher när det brakade åt fel håll. Ibland när chocken kom mot Southampton eller Everton exempelvis så blev laget fullkomligt paralyserat och bytena som gjordes kom sent och gav marginell effekt. När viktiga matcher som Southampton. West Ham eller Brighton och för all del matchen mot LIverpool, inte går som det skall, så kan man alltid fundera på om Arteta skall bli sin taktik trogen eller våga ställa om rejält. Flytta om spelare, byta in spelare för att röra om. Det kan jag i någon mån sakna hos Arteta. Han är extremt trogen sin idé och det kan möjligen hämma hans val i svåra situationer. Fortfarande lyfter inte laget i matcher som man skall vinna och ta tag i. Sporting Lissabon är ett annat exempel. Här måste Arsenal som lag lyfta sig och det är Artetas ansvar att tillse att det sker.
Man-Management
Det som imponerar mest på mig är hans "Man-management". För att vara en så pass ung tränare, utan egentlig erfarenhet så är hans Man-management ypperlig. Under de inledande åren fick han hantera Mesut Özil och Pierre-Emerick Aubameyang. Det kan inte ha varit jätte-enkelt att göra. 2014 sprang han ut som kapten för det Gunners som vann FA-Cupen med just mesut Özil bredvid sig på planen och några år sedan fick han sparka ut honom. Aubemeyang lyfte bucklan åt honom under hans första år som tränare och året efter fick han kicka ut honom. Att göra det så orutinerad. Det imponerar väldeligen och det tar oss vidare till det lag vi hade under 2022/23. Att se hur han byggt om laget, förstärkt vissa spelare, ändrat deras spelsätt och bibehållit stämningen i laget trots bristande speltid för vissa, det är enastående. Zinchenkos inverterade vänsterbacksposition - förvisso knyckt med stolthet från ManCity-, Eddie Nketiahs lyft från bänk till viktig målgörare när Gabriel Jésus var skadad, Martinelli och Sakas framväxt till några av ligans bästa yttrar, Ödegaards förvandling från en talang till världsstjärna, Ben Whites högerbacksspel, Granit Xhakas lyft under året är ett annat praktexempel. Man imponeras vidare av hur de hanterat William Saliba. Två år utlånad för att växa till sig och sedan komma tillbaka till Arsenal, göra en säsong - ses som en av ligans bästa mittbackar, franska landslaget och nu ett nytt kontrakt med Arsenal. Ett man-management som är fantastiskt.
Den stora kontexten
Vi kommer inte undan den större bilden. Kontexten kring Arsenal som lag, namn och Emirates som borg. Helt plötsligt exploderade det kring Arsenal. Ashburton Army skapades med bengaler, parader och sånger. Publiken strömmade till läktarna och pubarna. Artétas Arsenal var något att prata om igen, på allas läppas. Vi vann alla derbyn i London, vi utmanade ManCity med en fantastisk rolig fotboll och man kan inte nog tacka spanjoren för denna förvandling. Processen han startade i slutet av 2019 har nått en bra väg. Tony Adams- den gamle hjälten- menar att laget kanske redan nått zenit, men kan inte bygga upp det. Ser man på hur processen ser ut, så tror jag att Edu, Arteta och Mertesacker har en riktig plan för att lyfta laget några nivåer till. Arsenal är återigen ett namn att räkna med och man kan inte nog tacka tränaren och dennes idéer för detta.
Akademi
En av de stora frågetecknen har varit hans hantering av akademispelarna. Troligen beror det på tidigt uttåg i Carabao Cup och kamp om poängen i Europa league, men trenden är rätt klar. Artéta spelar sällan akademi-spelare. utan låter dem träna med A-laget på London Colney, tar med dem på bänken i A-laget,men de får aldrigh någon speltid. Ethan Nwaneri var ett undantag, som man nog idag får sammanfatta som ett PR-jippo, men det är ett väldigt kraftigt undantag. Listan av spelare som luktat på match är lång. I år var det Mauro Bandeira, Nathan Butler-Oyedeji, Catalin Cirjan, Khayon Edwards, James Hillson, Charles Sagoe Jr, Matt Smith, Amario Cozier-Duberry, Bradley Ibrahim, Lino Sousa och Reuell Walters. Ifjol Karl Hein, Ryan Alebiosu, Alex Kirk, Mazeed Ogungbo, Zach Awe, Salah-Eddine Zak Swanson, Miguel Azeez, Omari Hutchinson, Marcelo Flores och Mika Biereth. Förvisso fick större delen av de spelare som inte fick chansen ifjol möjlighet att testa på spel i andra klubbar under 21/22 och svaret var att ingen av dem nådde upp till någon större nivå, så kanske gör han rätt? Samtidigt undrar man ibland varför han exempelvis inte ger Reuell Walters fem-sju minuter av en match när man leder med 4-0 eller som i matchen mot Wolves; 5-0 med en kvart kvar. Inget att spela för, så ge grabben sin chans?
Detta kommer högst sannolikt att innebära att många rör på sig och kanske tappar vi någon talang eller två där?
Uttalanden
Jag avslutar med hur han uttalar sig publikt och även här måste jag medge att jag är imponerad. Naturligtvis är han media-tränad så det räcker, men för att vara en så pass färsk tränare så svarar han oftast mycket politiskt och strategiskt rätt i de presskonferenser man ser. Inga stora ord, inga löften, ingen kritik utan sakliga svar om det han kan svara på. Det är en mycket bra egenskap, som han plockat från Wenger och Guardiola.
Jag avslutar med att tacka Mikèl Artéta för en fantastisk säsong och för att han äntligen givit oss något att tro på igen.
TV: Djordjic positiv kring Arsenal – trots tunga avslutningen
