Monaco - Lens
Bra prestationer räcker inte
De båda visar, i spelet, varför de är ligans outsider i toppen och kampen om europaplatserna. Men de har också blottat sina brister. Den ene har problem att göra mål, den andre har ett skakigt försvarsspel. Har Niko Kovac tänkt att utmana PSG? Har Franck Haise tänkt att överträffa fjolårets säsong? Ja, då räcker det inte längre med bra prestationer. De måste börja vinna.
Det är drygt fem år, en ny fransk president, smörbrist, vinproduktionen nådde bottennapp och den sämsta på 60 år, astronauten Thomas Pesquet återvände till jorden, och många golfklapp sedan Monaco charmade en hel fotbollsvärld i champions league och stal ligatiteln framför ögonen på PSG. Sedan dess har Monaco kommit ur askan i elden, släckt branden och börjat om på nytt. Franck Haise har tagit sin tränarexamen och inlett karriären med uppflyttning till Ligue 1 och en sjundeplats i högstaligan under sin debutsäsong.
När Monaco och Lens tränare slog sig ner i katakomberna av Stade Louis förstod de förstås vad frågorna skulle handla om. En del om formationen, en del om taktiken, en del om nyförvärv – och väldigt många delar om brister i försvar respektive anfallsspel som de inte fått ordning på.
- Precis som mot Nantes och Lorient dominerade matchen, vi skapade många chanser (16 avslut mot Sjachtars 6), det finns ingen anledning att ge upp våra drömmar, sa Niko Kovac.
-Jag upprepar det hela tiden. Jag är nöjd med truppen och vår backlinje. De gör vad de ska, är i bra form både fysiskt och mentalt, menade Franck Haise.
Är alla lag en avbild av sin tränare? Nja. Men det går att se likheter.
Kovac instruerar intensivt ”Yes Youssouf, come on Kevin”, med sin hesa stämma när Monaco är utan boll. Efter matcherna är han rak, konkret, och självkritisk i sina intervjuer. Hans spelare är likadana. När visslan väl ljuder kastar de sig över motståndarna, ettrigt presspel, de bryter högt och kan aktivera hela det spelskickliga artilleriet de har där: kanonkulorna Volland och Ben Yedders hjärnor (och hockeyrövar), Golovins fina fötter, Gelson Martins och Sofiane Diops en-mot-en-fart, och hjärtat bakom det mesta är Aurélien Tchouaméni.
Aurelien Tchouaméni är ingen spelare som avgör matcher, han styr dem.
Han täcker ytor över hela planen, han vinner dueller, han presspelar (flåsar de i nacken och går hela vägen tätt inpå motståndaren), han kontrollerar tempot i matchen med ett enkelt, smart, progressivt spel.
Franck Haise har inte mycket till val. Han kanske vill kvadratspela sig förbi hela vägen in i offensivt straffområde, men har inte den sortens backar, mittfältare eller anfallare. Försvararna har inte de mjuka fötterna, mittfältarna har inte Pedris passningsspel, och anfallarna...Ja, de är lite för dåliga för den typen av fotboll.
Han får spela sin aggressiva löpfotboll, med systematik, dynamik och fysik. Seko Fofana är symbolen för Lens-fotboll. Han är det smarta, dynamiska djupledsmonstret som brunkar med ena benet och briljerar med det andra. Ibland rusar han framåt med övermod som gränsar till tanklöshet, ibland tar han inte alltid rätt beslut, men ivorianen är svår att inte gilla.
Ikväll ställs de mot varandra, fantasi mot fart, Kovac mot Haise. När matchen utvecklas enligt plan kommer Monaco att kunna kontrollera både bollen och tempot. Det är allt det oförutsedda som gör matchen öppen och intressant: vad händer när Lens hittar spelvändningar bakom Monacos offensiva yttrar? Vad händer om Axel Disasi tar ett rött? (tre utvisningar förra säsongen)
Vad händer när båda inser att de måste vinna?
***
Troliga elvor
Monaco 4-4-2
Volland-Ben Yedder
Golovin-Jean Lucas-Tchouaméni-Martins
Henrique-Badiashile-Disasi-Sidibé
Nubel
Tveksam: Nubel
Skador: Benjamin Lecomte
Lens 3-4-1-2
Banza-Ganago
Kakuta
Frankowski-Fofana-Doucouré-Clauss
Medina-Danso-Gradit
Leca
Tveksam: Wesley Saïd.
Skador: Steven Fortes, Mamadou Camara, Charles Boli.
***
Twitter@erkakarlsson
