Nu drar vi i gång vårt sluttips för Superettan 2026.
I den första delen riktar vi fokus mot fyra lag som vi tror kommer att få det tufft i tabellen den här säsongen.
Här finns klubbarna som riskerar att bli indragna i bottenstriden direkt.
Håll utkik de kommande dagarna, när vi går vidare med resten av tabellen.
PLATS 13: GIF SUNDSVALL
Tittar man på de underliggande siffrorna från förra året är GIF Sundsvall ett av de lag som verkligen sticker ut — och inte nödvändigtvis på ett positivt sätt.
Många kanske inte vill lägga för stor vikt vid xG, underliggande data och liknande parametrar, men siffrorna pekade ganska tydligt på att Sundsvall överpresterade i förhållande till det man faktiskt skapade och släppte till.
I praktiken fanns det mycket som tydde på att laget borde ha varit farligare ute än vad tabellen till slut visade. Det säger inte hela sanningen, men det är definitivt en varningssignal inför 2026.
Det blir extra intressant eftersom Superettan ofta är en serie som faktiskt gynnar lag som står lågt, kontrar och grisar till sig poäng.
Och på pappret borde ju det passa GIF Sundsvall ganska bra, eftersom de i mångt och mycket är just ett sådant lag.
Problemet är bara att Sundsvall, trots att de spelar en fotboll som borde fungera i serien, inte riktigt har den truppstyrkan som krävs för att känna sig trygga.
Där kommer också klubbens ekonomiska verklighet in i bilden. GIF Sundsvall har under en längre tid haft ekonomiska utmaningar, och när flera spelare dessutom behöver kombinera elitfotboll med arbete vid sidan av sätter det förstås spår.
Det påverkar både förutsättningar, återhämtning och möjligheten att bygga samma vardagsnivå som mer välmående klubbar klarar av. Sådant syns kanske inte alltid direkt i en enskild match, men över en hel säsong spelar det roll.
Samtidigt ska man inte underskatta tränaren Erol Ates . Förra året visade han flera gånger att han är en väldigt skicklig tränare, och kanske framför allt en tränare med en ovanligt bra fingertoppskänsla.
Han verkade nästan ha en förmåga att känna exakt när han behövde ändra en matchbild, och Sundsvall var ett av lagen där avbytarna gång på gång kom in och bidrog med mål eller assist.
Någon gång kan det vara tur, men när det händer vecka efter vecka är det inte längre slump. Då handlar det om ett tränaröga och en känsla för matchcoaching som är värd att lyfta fram.
Försäsongen har varit blandad. Laget åkte på en storförlust i cupen mot semifinalisten Sirius, men i övrigt har Sundsvall fortsatt ge intryck av att vara ett lurigt lag att möta.
Det finns ett defensivt motstånd där som kan bli väldigt jobbigt för många lag i serien, särskilt när Sundsvall får matcherna dit de vill.
Allt kommer dock att handla om den där nian längst fram. GIF Sundsvall behöver hitta en anfallare som kan göra någonting av nästan ingenting, en spelare som kan leva på få chanser men ändå ge laget de där avgörande målen.
Klubben har lånat in en ung talang från Hammarby för just den rollen, och nu återstår det att se om han kan blomstra i Superettan och bli den där spetsen som Sundsvall så tydligt behöver.
För utan den typen av målskytt blir det svårt att känna sig trygg. Sundsvall kommer säkert ta sina poäng, störa många motståndare och vinna matcher de kanske inte “borde” vinna. Men känslan är ändå att kvalhotet hänger över dem även i år.
PLATS 14: NORDIC UNITED IK
Med Steven Younan som huvudtränare och Sharbel Touma som assisterande går Nordic United in i sin första säsong på elitnivå med både nyfikenhet och press på sina axlar.
Förra året höll klubben till i Ettan Norra och kom ut som seriesegrare, och nu väntar en helt annan verklighet i Superettan.
Det är ett steg upp som kommer ställa betydligt högre krav, både sportsligt och organisatoriskt.
Just därför blir Nordic ett av seriens mest intressanta lag att följa. För som nykomling har man alltid något oförutsägbart över sig.
Många motståndare kommer inte kunna veta till hundra procent vad de får möta, och just den nykomlingsenergin kan räcka långt i en serie där små marginaler ofta avgör mycket.
Det finns ofta ett värde i att komma in utan gamla misslyckanden på axlarna, och det kan Nordic mycket väl dra nytta av.
Klubben har också försökt rusta för uppgiften genom att ta in några stabila namn inför sitt första år i Superettan.
Det säger något om att man inte bara vill vara med för att känna på nivån, utan faktiskt försöker ge sig själv en rimlig chans att stå upp direkt.
Samtidigt kommer allt i slutändan handla om hur snabbt laget lär sig vad elitnivån kräver.
Det är en sak att vara stark i Ettan, en helt annan att vecka efter vecka möta lag som är bättre organiserade, mer cyniska och mer vana vid att vinna matcher på små detaljer.
Samtidigt finns det en tydlig potential i klubbens miljö. Runt Södertäljeområdet finns gott om spelare och mycket fotbollskompetens, och om Nordic är tillräckligt smarta i hur de bygger vidare kan det här bli mer än bara ett tillfälligt gästspel.
Då handlar det inte bara om att ha tagit sig upp, utan om att direkt börja jobba för hållbarhet, spelarutveckling och att ta sunda steg som förening.
Försäsongen har till stor del bestått av matcher mot division 1-motstånd, men där har laget ändå visat att det kan bjuda på bra prestationer och att det finns en grund att stå på.
Det är positivt, men det säger inte hela sanningen om hur laget kommer klara Superettans vardag.
Där kommer mycket att handla om disciplin, tålamod och att välja rätt matcher att gå för fullt i.För Nordic United blir nyckeln sannolikt att vinna rätt typer av matcher.
Det handlar om att samla poäng där det går, ta vara på rätt lägen och tidigt ge sig själva chansen att nå upp till den nivå som krävs för att åtminstone ordna nytt kontrakt eller kvalspel. Men det kommer bli tight, för botten av den här serien innehåller inga slagpåsar.
Det gör Nordic till ett lag som mycket väl kan överraska, men också till ett lag som snabbt kommer märka hur liten marginalen är mellan att känna framtidstro och att vara indraget i en tuff bottenstrid.
PLATS 15: NORRBY IF
Det var ett av de svåraste besluten i hela tipset att placera lagen längst ned i tabellen, och Norrby var ett av de lag där det verkligen vägde fram och tillbaka.
De kan mycket väl visa sig vara ett av lagen som till slut hamnar på negativ kvalplats i stället för direkt nedflyttning, men i vår bedömning landar de ändå väldigt långt ned.
Det som till slut vägde över är känslan av att Norrby, trots alla sina kvaliteter, också är ett ganska naivt lag på ett sätt som kan bli dyrt i den här serien.
För underhållningsvärdet kommer Norrby absolut stå för. Det här är ett lag som många gånger kommer bjuda på matcher där man nästan kan plocka fram popcornen.
Det lär bli mycket fram och tillbaka, mycket energi, mycket vilja och en hel del öppna matchbilder.
Problemet är bara att just den typen av fotboll ofta kostar mycket för en nykomling i Superettan.
Det går att vinna enstaka matcher på mod, fart och entusiasm — men över 30 omgångar brukar det också straffa sig om man inte har tillräckligt mycket kontroll i spelet.
Och offensiv finns det definitivt. Norrby ser ut att ha kapacitet att göra mål på i stort sett alla lag i den här serien.
Under tränaren Tobias Linderoth , den tidigare landslagsspelaren, spelar laget med en tydlig energi och en framåtlutad ambition som gör dem svåra att värja sig mot när de får träff.
Det finns något väldigt levande i det här laget, något som gör att de aldrig riktigt känns slagna på förhand.
Samtidigt går det inte att bortse från att Norrby också hade marginalerna med sig flera gånger förra året.
Först kom det där sena målet i Ettan som säkrade kvalplatsen, och sedan följde två tuffa bataljer mot Utsikten där Norrby till slut gick vinnande ur mycket på ren vilja, kraft och förmåga att gräva fram någonting extra när det verkligen behövdes.
Det är starkt, men det är också den typen av säsong som kan ta mycket energi ur en grupp. Och i Superettan får man sällan samma andrum att leva på känsla och momentum.
Det positiva för Norrby är att klubben ändå varit klok i sin rekrytering. Man har valt att låna in spelare från både Mjällby och Häcken , och samtidigt gjort smarta fynd längre ned i seriesystemet.
Det ger laget en intressant mix. Det här är ingen trupp som kommer kliva ut med rädsla, tvärtom.
Norrby kommer gå in i många matcher med full tro på det de gör, och de kommer säkert överraska flera motståndare på vägen.
Men i slutändan är känslan ändå att det här sättet att spela och det här lagbygget inte riktigt är hållbart över en hel superettansäsong.
Det kommer finnas höjdpunkter, det kommer finnas matcher där Norrby ser bättre ut än sin tabellplacering — men över 30 omgångar tror vi att bristen på kontroll och den lite väl öppna matchbilden kommer kosta för mycket.
PLATS 16: LJUNGSKILE SK
Ljungskile SK går in i Superettan 2026 som ett av seriens mest speciella lag. Sportsligt kommer man från något väldigt starkt — säsongen 2025 gjorde LSK en fantastisk resa i Ettan Södra, vann serien och säkrade uppflyttning.
Men samtidigt har vägen fram till den här comebacken inte alls varit rak. Snarare tvärtom.
Det har varit en vinter fylld av oro, ekonomiska frågetecken och en förening som tvingats lägga nästan lika mycket kraft på att överleva runt omkring laget som på det sportsliga.
Kaoset kulminerade i december när hela styrelsen meddelade sin avgång efter hård kritik, interna slitningar och rapporter om personangrepp i sociala medier.
Det är förstås inga idealiska förutsättningar för en nykomling som ska ta klivet upp i Superettan. Men det märkliga med Ljungskile är att klubben, trots allt detta, ändå på något sätt lyckats hålla ihop.
Årsmötet visade att det fortfarande fanns ett starkt stöd för att inte riva upp allt, och ordföranden Ann-Louise Joona blev kvar efter att medlemmar protesterat mot att det saknades ett tydligt alternativ.
Sedan dess har tonen snarare blivit att styrelsen fått en chans till och att fokus nu måste ligga på att klara de krav som Superettan ställer.
Det säger ganska mycket om var Ljungskile befinner sig. Det här är en förening som på många sätt lever på en blandning av överlevnadsinstinkt, lokal vilja och ren envishet.
Ekonomiskt är situationen fortfarande tuff. Budgeten visar underskott, och kraven på att rusta upp Skarsjövallen har varit en stor belastning.
För att arenan ska bli godkänd för spel i Superettan har klubben behövt få fram stora summor, trots att kassan i grunden varit tunn.
Därför har ideella krafter blivit helt avgörande. Fixardagarna på Skarsjövallen, där folk målat, snickrat, städat och slitit för att få anläggningen spelklar, säger nästan allt om Ljungskile just nu.
Det här är en klubb som inte bärs av överflöd, utan av människor som vägrar låta den falla.
Och det är också där någonstans Ljungskiles identitet inför 2026 formas. Känslan är väldigt mycket “vi mot världen” .
Man vet att resurserna inte är i nivå med många konkurrenters. Man vet att man inte kan värva dyrt och brett som andra. I stället har klubben tvingats tänka smartare.
Strategin har blivit tydligare: Ljungskile ska vara en klubb som utvecklar, förädlar och säljer spelare snarare än en förening som försöker köpa sig kortsiktig framgång.
Det märks i truppbygget också. Man har behövt vara kreativa, leta efter hungriga spelare från lägre divisioner och unga namn som vill uppåt.
Samtidigt har man lyckats behålla en viss stomme, och det kan bli helt avgörande.
Cameron Hogg känns viktig för stabiliteten bakåt, medan Samuel Adrian ser ut att få bära mycket ansvar på mittfältet.
Framåt finns det spännande namn som Isaac Shears och Shakur Omar , spelare som redan under försäsongen visat att de kan ge laget både energi och spets.
Det är just sådana spelare Ljungskile nu måste hoppas på: spelare som både kan bära laget sportsligt och på sikt kanske också bli tillgångar ekonomiskt.
Det gör Ljungskile till ett lag som är lätt att känna för, men fortfarande svårt att tippa högt. För trots allt det starka i berättelsen finns verkligheten kvar.
Superettan är en brutal serie för nykomlingar, särskilt för klubbar som inte har marginaler ekonomiskt eller sportsligt.
Det räcker inte att vara sammansvetsade, det räcker inte att ha momentum från Ettan, och det räcker inte att ha en stark lokal förankring.
Man måste också klara att vecka efter vecka hantera ett högre tempo, större fysisk belastning och matcher där små misstag straffas direkt.
Just därför känns Ljungskile som ett lag som kommer vara lätt att sympatisera med men svårt att fullt ut tro på över 30 omgångar.
De kommer säkert göra flera starka insatser, de kommer absolut kunna störa bättre lag, och på hemmaplan kan den där speciella känslan runt Skarsjövallen bära dem långt i enskilda matcher.
Men över en hel säsong är känslan ändå att förutsättningarna är för sköra och marginalerna för små.
Ljungskile går in i året med hjärta, stolthet och en väldigt tydlig kampkänsla. Men ibland räcker inte det fullt ut i Superettan.
Och det är därför de, trots allt det fina i berättelsen, ändå hamnar längst ned i tipset.
Det var allt för del 1. I morgon fortsätter vi med del 2, där vi tittar närmare på nästa fyra lag som ser ut att placera sig ovanför bottenskiktet.
