Den mörka molnväggen som stavades Fred Grim har äntligen skingrats som en olycksbådande krigsdimma, och in i det tekniska området kliver återigen Oscar Garcia. Lite som när en auktoritär regim plötsligt ersätts med pompa och ståt (snarare Tomahawk-missiler och kvalificerade killgissningar) så vet vi fortfarande inte riktigt vad som ska hända, men vi slipper i alla fall se den förre ledningen försöka förklara varför stagnation egentligen är en form av stabilitet.
Den senaste segern mot Rotterdams största lag (läs: Sparta Rotterdam) var inte bara tre välbehövda poäng för de flesta av oss; det var en renodlad terapisession. Efter månader av fotboll som bäst kan liknas vid en direktsändning av de ryska ”framgångarna” i Donbas, visar Ajax under Garcia att det faktiskt är tillåtet att spela fotboll som inte bäst förklaras som ett krigsbrott av Haagdomstolen.
Att se Mika Godts återigen spela i ytor större än en genomsnittlig Stockholmslägenhet var en syn för gudarna. Det ger oss med rödvita sympatier en gnutta – och jag betonar gnutta – av hopp inför resan till De Kuip.
Feyenoord, laget som bäst förkroppsligar frasen ”alltid brudtärna, aldrig bruden”, fortsätter kämpa i uppförsbacke där deras försvarsspel läcker mer än en illa krypterad statlig server. Trots en xGA på 30,7 har de fortfarande lyckats släppa in hela 39 mål. Det är en statistisk bedrift som kräver en speciell sorts talang som knappast ens en konsultfirma hade kunnat erbjuda.
Vi kan däremot inte tala om De Klassieker utan att nämna kvällens mest hatade man, Steven Berghuis. Berghuis’ återkomst till Rotterdam är befriad från sentimentalt brus; snarare handlar det under söndagen om ren och skär realpolitik. Medan hemmafansen ser en förrädare, ser statistiken (och ett fåtal Ajaciden) en unik tillgång: tillsammans med Wout Weghorst är han den enda i serien som har agerat med hundraprocentig poängutdelning mot ligans alla 18 motståndare. Han är en opportunist i ordets mest kliniska bemärkelse, en spelare som ser ytor där andra ser empati. Under Garcias interimstyre har Berghuis roll blivit än mer vertikal, en spjutspets som nu kan punktera Feyenoords bräckliga försvarsstatistik. Skulle han avgöra på söndag, hade det varit en hejdundrande summering på en annars ganska genomrutten säsong.
Samtidigt kan vi rapportera om att den ständigt lika glädjestrålande Valentijn Driessen inte bara tror att söndagens Klassieker blir en något tradig match, utan en tickande tidsbomb. Driessen rapporterar nämligen att de mest rabiata grupperingarna i Rotterdam planerar att göra allt i sin makt för att få matchen avbruten ifall Ajax skulle drista sig till att ta ledningen. Att använda en avbruten match mot ärkerivalen som ett politiskt slagträ mot sin egen styrelse är en sorts destruktiv logik som bara kan uppstå i södra Rotterdam.
Statistiskt är Feyenoord som farligast precis före och efter paus, där 44 % av deras mål faller mellan matchminut 31 och 60. Om Garcia kan skotta framför egen port och hålla ihop organisationen längre än vad en genomsnittlig politiker från Liberalerna kan hålla ett vallöfte, ja, då finns det faktiskt en reell chans att poängen följer med hem till huvudstaden.
Förväntad startelva: Paes; Rosa, Šutalo, Baas, Tomiyasu; Klaassen, Regeer, Steur; Berghuis, Dolberg, Godts
