Första halvlek

Matchen började i ett bra tempo där det var gästande Sevilla som höll i taktpinnen och tvingade en mycket bra hemmamålvakt i Luis Garcia till några riktigt svettiga räddningar. Den danske mittfältsmotorn Cristian Poulsen hade en fin nick precis i inledningen av matchen men kunde inte rikta bollen i nätmaskorna, även Luis Fabiano hade en bra chans. Ett skott som Garcia tippade till hörna via en närmast identiskt "Thomas Ravelli-räddning" à la semifinalen VM-94 mot Brasilien. 
Även Getafe stack upp en och annan gång i den första halvleken, närmast ett mål var anfallaren Sousa som drog ett par Sevilaförsvarare innan han kom lite ur vinkel och Palop kunde rädda utan att anstränga sig nämnvärt.
Den första halvleken präglades annars mest av att domaren trodde det var frågan om att spela poker då han gång på gång drog fram kortleken och viftade. Sex varningar blev det, fyra till hemmalaget och dem resterande två till Sevilla.

Andra halvlek

Om jag skulle skriva om vad som hände under den andra halvleken så går det inte. Det hände nämligen absolut ingenting nämnvärt under dem avslutande 45 minuterna. Getafe gjorde två byten (tror jag missade ett) och Sevilla tre, samtliga utan att ge någon som helst effekt på matchbilden. Om den första halvleken innehöll många fina målchanser och en hel del fina anfall så innehöll den andra endast en mängd bortslagna felpass, inga målchanser överhuvudtaget och faktiskt inte ens en enda varning. Kanske hade domaren redan vunnit poker-omgången och ville bara sluta spela? Hur som helst så såg det ut som om båda lagen hade slutat iallafall, man verkade vara nöjda med en poäng var. Och visst, inför matchen så hade jag varit nöjd med en poäng här också, eftersom att Getafe är ett ruggigt bra hemmalag som bara har släppt in 3 mål här på hela säsongen. Och vi vet ju hur diciplinerade lag med tyska tränare är (Otto Rehagel förde ju Grekland till EM-guld 2004). 

Sammanfattning

Ska jag då sammanfatta den här matchen så utifrån ett Sevilla-perspektiv så var det rena dinosaurieklivet bakåt jämfört med den senaste tidens uppåtgående formkurva. Det såg faktiskt ut som i 0-0 matcherna mot Betis och Sociedad, eller nej förresten, dagens match var nog ännu sämre. Och det som oroar mig mest är att Kanouté blev utbytt i den 58: minuten, vilket var helt rätt för han hade nog rört bollen en eller kanske två gånger, men han såg trött och sliten ut, precis som hela Sevilla. 
Men det fanns ju faktiskt ett par spelare som ändå var bra idag i Sevilla. Ständige målvaktspantern Palop (Varför ringer inte Aragonés?) och yttermittfältaren Doda.


Vamos mi Sevilla!