Det är något speciellt med Europamatcher när det kommer till stämningen inne på Söderstadion. Det bubblar av en annan slags nervositet än just den man brukar uppleva i Allsvenskan och det är så påtagligt att det är en “allt eller ingenting” match. Som vanligt är det så jäkla mäktigt att få se 25 000 människor ta ton till Kenta. När varje ord i “Just Idag är Jag Stark” gör så att hjärtat står i brand och bröstkorgen vibrerar. Det är lika mäktigt varje gång och jag känner bara en sådan otrolig kärlek till alla Bajare som stod där på läktaren med mig.
Hård press - men inga mål.
I första halvlek var det ett Bajen med högt självförtroende som strosade ut på plan där de skulle visa Rosenborg exakt vart skåpet skulle stå. Matchen började med ett Hammarby som låg högt och pressade hårt där det var många hörnor och försök på mål. Det var speciellt Tounekti och Madjed som jobbade extra hårt på vardera sida och gjorde lekstuga med det norska försvaret i sina försök att komma till avslut.
Nyckelordet där är väl “försök.”
Trots pressen fick Hammarby bara in en boll i Rosenborgs mål men eftersom att det var en tydlig offside så blev det inget med det. Vi har dock haft fyra halvlekar på oss att göra mål och den största möjligheten hade vi i de första 45 minuterna i den här matchen. Minst en boll borde ha gått in och det ligger bara på oss att det inte gjorde det.
Andra halvlek
Man kan sammanfatta hela andra halvlek med ett ord.
Frustration.
Efter att den svenska Dino Islamovic tryckte in 0 - 1 till Rosenborg bytte de till en strategi som är väldigt populär i Europa. Vi hade tidigare fått ett smakprov av detta i matchen mot Charleroi men norrbaggarna tog myglandet till en helt annan nivå. Rosenborg spelarna föll som käglor varje gång det blev närkamp och då var domaren snabb med att blåsa av och kalla in läkarna på plan.
Läkarna fick i alla fall in sin motion den här kvällen då mycket av andra halvlek tillbringades med att se dessa läkare springa fram och tillbaka till och från långsidan. Konsekvensen av detta är att all energi rann ut ur Bajen och vi kom aldrig i närheten av den press som vi hade satt i den första halvleken. Det var inte bara vi på läktaren som var frustrerade då även Tounekti fick nog i de sista minutrarna och försökte rycka upp en norrbagge när de, återigen, ramlade ihop på planen. Helt klart värt det gula kortet i min åsikt.
Att förlora är surt nog utan att behöva genomlida att Rosenborg gjorde allt för att undvika att Hammarby skulle kunna få upp farten igen på det mest frustrerande sättet någonsin. Jag hade nog föredragit om de hade spelat fotboll men strategin lönade sig och Rosenborg BK tar med sig vinsten hem till Trondheim
Sista tankar..
För att avsluta kvällen med lite optimism.
Nu kan Hammarby lägga allt sitt fokus på Allsvenskan, vilket trumfar Europa League alla dagar i veckan. Hammarby har fortfarande chansen att ta hem guldet till Södermalm och vi måste lägga all vår energi på att komma förbi Mjällby och ta ledningen. Om vi hade vunnit mot Rosenborg BK hade vi fått möta tyska Mainz vilket nog ändå hade varit slutstationen för vår Europa resa. På söndag tar vi emot GAIS på Söderstadion och det är en match vi inte har råd med att förlora.
Det är bara att blicka framåt och jobba hårt för att göra verkligheten av drömmen att få rama in sin matchbiljett och fira SM-guld på kvarnen.