Summering av Finlands insats i EM-turneringen

Även om vi på förhand visste om att gruppen som bestod av Finland, England, Spanien och Tyskland var ultimat fanns hoppet där om en möjlig dunderöverraskning och avancemang. Tyvärr blev sagan kort för Finlands del med tre mer eller mindre klara förluster men trots att man på tre matcher endast lyckats göra ett mål (på straff), finns det flera saker man kan glädja sig över i efterhand. Jag börjar dock med att lista de faktorer som avgjorde Finlands jumboplacering i gruppen.

- Effektivitet . Trots att man aldrig riktigt bjöd på något bländande anfallsspel fanns målchanserna där att förvalta, men tyvärr steg ingen fram och tog ansvaret framför mål. Som Markku Kanerva sade kröp nervositeten in när lägen väl dök upp, och man borde ha varit iskall framför mål om laget skulle ha viljat ha några chanser till avancemang. Mot England såg man det bäst. Två missar resulterade i två mål, snacka om effektivitet av motståndarlaget.

- Spel vid fasta situationer . Visst har försvaret fungerat rätt så bra trots sex insläppta mål på tre matcher, men försvarsspelet vid fasta situationerna har varit pinsamt dåligt. Jag kan hålla med om att Micah Richards är en stor och fet jävel som är svår att markera, men att sätta Tim Sparv att hålla honom är väl lite väl orättvist. Att Tyskland och Spanien dessutom straffar oss på fasta situationer gör det klart att det är något man måste förbättra, avsevärt.

- Spel i 90 minuter . Laget började fantastiskt bra mot speciellt England men efter en härlig inledning eller bra första halvlek fanns inte orken eller viljan att fortsätta i andra halvlek. Mot Spanien kom laget aldrig igång eftersom spelarna säkerligen var mycket trötta men om man lyckats hålla samma spel som i den första halvleken mot engelsmännen hade resultaten säkerligen varit bättre.

- Ingen reaktion efter baklängesmålen . Som sagt var Finland oftast mycket bra i inledningen av matcherna men efter att man inte lyckats förvandla bollinnehavet till mål eller målchanser straffades man av motståndarna och sedan var det en lång och ovanligt brant uppförsbacke. Finland såg aldrig ljus i tunneln efter ett baklängesmål utan efter att man gått vilse i tunneln och det blivit mörkt gav man upp helt enkelt. Eller så fanns inte förmågan där att komma tillbaka. Efter samtliga första baklängesmål såg Finland ut att ha tappat humöret och viljan, något som sedan resulterade i dåligt spel och slarviga beslut.

Trots ovannämnda mindre bra grejer fanns det även flera bra saker att ta upp när man summerar Finlands insats i EM-turneringen. Här följer en plus(+) och minus(-) lista på grejer man gjorde bra eller mindre bra och därför måste förbättra. 

Positivt:

+ Att våga spela. Finland visade stort mod i matcherna när man verkligen visade att man vågar spela fotboll. Det blev inte ofta några långbollar med tanken "hoppas någon vinner den", vilket självklart är positivt. Man måste våga för att lyckas.

+ Passningsspelet. Finlands kortpassningsspel överraskade mig positivt även om man vid några tillfällen såg klara brister, men överlag fanns koncentrationen där och passningarna hittade rätt.

+ Individerna steg fram . Att Finland innan turneringen främst skulle hota genom ett starkt kollektiv visste de flesta men att flera individer också skulle ta klivet mot rampljuset trodde inte många. Vänsterbacken Jukka Raitala, Mittfältarna Perparim Hetemaj och Tim Sparv samt Kasper Hämäläinen (speciellt i sista matchen) visade värför de är potentiella (läs mer eller mindre givna) i A-landslaget i framtiden. 

Negativt:

- Att spela framåt i banan. Finlands passningsspel fungerade tillfredsställande, delvis också riktigt bra men vad hjälper det när de flesta passningarna har siktet mot eget mål. Att hålla i bollen är viktigt javisst, men man måste också försöka och kunna spela bollen oftare via mittfältet upp till anfallet. Det är ingen lätt uppgift men tanken att "jag kan svänga om och gå framåt om möjligheten finns" måste finnas där.

- Slarvigt markeringsspel. Micah Richards får ostört studsa upp med hjälp av sina rätt så kraftiga benmuskler och nicka in segermålet i öppningsmatchen. Marc Torrejon kan i kamp med Ville Jalasto tämligen enkelt vinna duellen och panga in bollen i mål medan även Tyskland straffade oss efter en mindre markeringsmiss. Spelet vid fasta situationer är som sagt bristfälligt och markeringsspelet måste förbättras mycket för att det skall hålla internationell klass.

- Koncentrationen framför mål. Teemu Pukki, Kasper Hämäläinen, Perparim Hetemaj och flera andra hade fina målchanser men det där sista lilla fanns inte där och det resulterade i en målvaktsräddning eller målspark. Att Finland inte för tillfället har någon målspruta i A-landslaget är klart sedan en tid tillbaka och läget ser inte ljust ut i framtiden, dock är det är orättvist att dömma Pukki som en dålig målskytt efter en(!) turnering. Jag förundrar mig dock över hur inte Liverpools målfarlige Lauri Dalla Valle fick en plats i laget med tanke på att exempelvis Honkas Aleksandr Kokko fanns med truppen. Lustigt.

Finlands resa i turneringen började bra och efter kvitteringsmålet av Sparv och utvisningen på Michael Mancienne fanns hoppet där om en stor överraskning. Laget hade dock inte vad som krävdes för att fälla de riktigt stora (proffsen) och det blev för många trodde på förhand en jumboplats för det finländska U21-landslaget. Finland och dess spelare bevisade dock att man möjligtvis har en ljus framtid framför sig och givetvis skall flera av spelarna få chansen i A-landslaget under resterande kvalmatcher i höst, om inte Stuart Baxter är stendum förstås.

Jukka Raitala känns som ett hett alternativ på någondera ytterbacksposition och med Niklas Moisander (Holländsk mästare med AZ Alkmaar, 23 år gammal) kan han erövra dessa positioner inom snar framtid. Om sedan Jonas Portin eller Tuomo Turunen har potentialen att efterträda Sami Hyypiä låter jag vara osagt. Andra spelare som jag kan tänka mig få chansen i A-landslaget är Tim Sparv, Perparim Hetemaj och Kasper Hämäläinen.

Finlands turnering blev alltså ingen fantastisk europaerövring men nu vet samtliga av oss att potentialen finns där och hoppet om att kvala sig till en EM- eller VM-turnering (i A-landslags sammanhang) växer allt starkare. Förhoppningsvis får vi uppleva det inom kort.


Inom kort dyker det upp en artikel som betygsätter spelarnas insatser i turneringen...