Guillermo Dauz föddes i Villa Real utanför Buenos Aires under slutskedet av 40-talet. Hade det inte varit för hans dramatiska avslutning på livet är det högst troligt att vi aldrig ens hade hört talas särskilt mycket om Dauz och hans fotbollskarriär. Han spelade nämligen aldrig på en vidare hög nivå.
Dauz inledde sin karriär med Plazoleta Fútbol Club innan det blev spel för den lite större föreningen Excursionistas. Lyckligtvis skulle emellertid ett samtal komma att höja förhoppningarna om en mer framgångsrik karriär. Argentinos Juniors hörde av sig och ville ha in Dauz till sitt lag. Dessvärre fick han aldrig riktigt chansen att visa vad han gick för i el Bicho – något som hans f.d. massör konstaterade; ”han (Dauz) var en riktigt bra spelare. Han påminde lite om (Robert) Telch, men i Argentina fick han aldrig visa upp vad han gick för.”
I stället för att slå sig in hos Argentinos Juniors tog Dauz chansen att lämna när All Boys – som huserade i andradivisionen – visade intresse för honom. Här kom han att få mer speltid och var också med om att säkra klubbens allra första uppflyttning till Primera Division, under säsongen 1972.
Eftersom övergången till All Boys endast var ett lån blev Dauz tvungen att återvända till Argentinos när låneperioden var över. Nu bestämde sig klubben för att sälja honom till en destination som skulle komma att förändra Dauz liv för all framtid. Innan han lämnade för grekiska Ethnikos Pireus bestämde han sig dock för att gifta sig med sin stora kärlek Viviana Sánchez.
Det var visserligen Ethnikos som hade värvat Dauz, men omgående blev han utlånad till Apollon Larissa. Det var också här – och under denna sejour som han kom att vinna sin enda titel i karriären. Apollon vann nämligen regionalligan under säsongen 1973 i Grekland. Ungefär samtidigt skedde ytterligare en positiv sak i Dauz liv – Viviana födde deras första gemensamma barn.
Under åren i Grekland hade Dauz svårt att acklimatisera sig. Hans f.d. tränare i Argentinos Juniors, Francisco Sanguinetti, mindes några brev som han tog emot ifrån sin gamle spelare.
”I sitt andra brev skrev han att han saknade Argentina, att han hade svårt att acklimatisera sig till sitt nya hemland, men att han var tvungen att härda ut eftersom han tjänade bra. I det tredje brevet märkte jag att han var väldigt orolig. Bland annat skrev han; ’saker och ting går inte särskilt bra. Turkarna och Grekerna är på gränsen till ett krig.”
Under en semester med familjen kom nämligen uppgifter om Turkiet hade gått in i de nordliga delarna av Grekland och spänningen var stor. Som ett led i detta skulle alla krigsdugliga män i åldrarna sjutton till fyrtio infinna sig för tjänstgöring. Dauz trodde inte att kriget skulle bli särskilt långdraget utan att det skulle gå att lösa på ett diplomatiskt sätt. Detta skulle visa sig inte alls stämma.
När det väl gick upp för honom att kriget var ett faktum började Dauz att fundera på hur han skulle ta sig tillbaka till Argentina igen. Under semestern hade materialaren i Larissa, Miltiades Papayanis, varit med och nu bjöd han in Dauz och Viviana till sin båt. Plötsligt hamnade dock sällskapet i ett kraftigt oväder och tvingades överge skeppet. Enligt uppgifter tog Dauz aldrig på sig någon flytväst och försvann i stället bland vågorna.
Båten som sällskapet hade färdats i hittades tolv dagar efter själva incidenten. De flesta var övertygade om att Dauz hade omkommit, men detta skulle visa sig inte stämma. Senare samma år mottog Viviana ett brev ifrån en fru till en av Dauz f.d. lagkamrater. Hon berättade att hon sett ett inslag på TV om grekiska krigsfångar i Turkiet och att en av de här personerna liknade Dauz.
Viviana gav sig återigen in i jakten på sin försvunna man. Månader av byråkrati, funderingar och bristande svar väntade. Det smärtade henne enormt att inte veta vad som hade hänt hennes man och ifall han ens var kvar i livet. Det var i den här vevan som Dauz pappa Oscar mottog telegrammet ifrån Röda Korset om att hans son befann sig på ett sinnessjukhus i Istanbul.
Familjen försökte återigen att lokalisera Dauz och skrev ett brev till det argentinska utrikesdepartementet. Ännu en gång föll dock alltihop mellan stolarna och återigen blev familjen offer för den segdragna byråkratin. De skrev även ett brev till den argentinska ambassaden i Turkiet, men fick inget svar.
Det finns ett videoklipp på Youtube där ett vittne berättar hur han pratade med en person på en båt i Turkiet som utgav sig för att ha varit Dauz. Denna person berättade att han hade drabbats av amnesi, att han hade spelat fotboll på professionell nivå och varit på ett skepp som sjunkit. Därefter försvann mannen återigen ifrån radarn.
Fram till dagens datum är det fortfarande ingen som exakt vet vad som hände Guillermo Dauz efter båtolyckan. Det mesta talar för att han blev internerad på ett sinnessjukhus i Turkiet, men om han någonsin kom ut därifrån står höjt i dunkel.
Hans fotbollskarriär höll måhända inte den högsta av nivåer. Dock var hans liv som hämtat ur en dramatisk film. Att vi än idag inte riktigt vet hur hans livsöde utspelade sig, bidrar såklart till mystiken runt Guillermo Dauz.
