Egentligen ville han provspela för Vélez Sarsfield, men den unge Julio Gaona hamnade i stället i kvartersklubben Platense, dit han anlände redan under de sena tonåren. Som 17-åring fick han glädjen att debutera i Primera Division, under ledning av Vladislao Cap, och efter detta rullade allt på. I Platense spelade han mellan 1981 och 1984 innan flyttlasset gick vidare.
”På den här tiden spelade man för kärleken till tröjan och inte för pengarna. Det var en annan tid och saker och ting har förändrats mycket. Det gick bra för oss i Platense, under de här säsongerna, och vi lyckades att hålla oss kvar i Primera Division.”
Spelarna i Platense tjänade knappt några pengar och drömmen fanns hela tiden att få ta klivet till Europa.
”Ärligt talat tjänade vi väldigt lite och då dök möjligheten upp om att spela i Colombia. Dessförinnan hade faktiskt Paris Saint-Germain visat intresse för mig.”
Någon flytt blev det dock emellertid inte för Gaona. Platense begärde alldeles för mycket pengar och i stället stannade han i den argentinska klubben.
”Jag var sugen på att flytta. Dessutom var Menotti och hans Atlético Madrid intresserad av mig, men inte heller där kunde klubben nå en överenskommelse. Jag hade förmodligen varit ekonomiskt oberoende idag ifall jag hade fått gå till antingen PSG eller Madrid.”
Att det var just den franska storklubben som hade visat intresse för Gaonas namnteckning hade sin alldeles särskilda förklaring. Han hade nämligen en kompis, vid namn Roberto Cabral, som hade spelat i PSG och som rekommenderade klubben att värva hans kompis Gaona. Även mexikanska Cruz Azul jagade hans namnteckning under de här åren, men inte heller där ledde det till någon affär.
Intressant nog blev han också deklarerad ”icke försäljningsbar” av militärregimen 1982. En lista på trettio spelare fick inte bli sålda utomlands för att landslaget skulle kunna slipa formen inför världsmästerskapet samma år. Bland dessa återfanns Gaona, men han skulle ändå inte komma att spela i själva turneringen.
I stället fick han glädjen att vara med i U20-VM 1983 när Argentina kom tvåa efter att ha förlorat finalen mot Brasilien med 1-0.
”I U20-laget var jag med om två separata sejourer. Den första inleddes under mitten av 1979, efter att ungdomslandslaget hade blivit världsmästare i Tokyo samma år. När de kom hem började ett nytt landslag att formas. Därefter lämnade Menotti 1982 och ersattes av (Carlos) Bilardo och Carlos Pachamé. Därigenom hade jag också turen att få ha tränats av två av våra tre tränare som blivit världsmästare.”
Enligt Gaona skilde det en hel del mellan de ikoniska tränarna, men han lyckades trots allt ändå suga åt sig kunskap ifrån de båda.
”Man lärde sig allt möjligt. De var sådana genier att de båda lyckades vinna VM-guld med helt olika stilar. Du lärde dig allt något av dem. Vi var unga och absorberade all kunskap som vi fick till oss.”
Av de spelarna som tog sig till finalen av U20-VM 1983 var det endast två stycken som ordentligt slog sig in i A-landslaget. För Gaonas vidkommande hade detta mycket att göra med de personliga problem som han fick vid sidan om planen. Han hade lämnat Platense för att spela i den colombianska ligan och representera Independiente de Santa Fe, men plötsligt slogs benen undan för honom.
Gaonas fru drabbades av en obotlig sjukdom och detta var givetvis en tung period för hela familjen. Av just den här anledningen gick det inget vidare för Gaona nere på planen och därför bestämde han sig också för att vända hem till Argentina igen.
”När vi kom hem till Argentina igen föddes min ene son Jonathan Ariel och trettio dagar därefter gick hans mamma tragiskt bort.”
Gaona gick vidare till Unión i Santa Fe, men prestationerna nere på planen uteblev.
”Det kostade mig mycket när jag var i Unión. Därför gick jag vidare till Deportivo Español hos vilka jag lyckades nå en positiv nivå i mitt spel. Ett år senare insåg jag att jag började att komma tillbaka till min gamla nivå. Därefter började jag att landa lite grann i min roll och hade flera fina säsonger efter varandra.”
Prestationerna med Español renderade i att Boca Juniors fick upp ögonen för Gaona. Cai Aimar var huvudtränare för storklubben och han ansåg att mittfältaren skulle passa in perfekt i hans lagbygge. ”Jag har de finaste av minnen ifrån min tid med Boca Juniors” minns huvudpersonen själv.
Annars ansåg dock Gaona att han kanske hade blivit lite överrumplad över hur krävande det var att spela i en av Argentinas främste klubbar. ”Jag minns att jag kollade runt när jag skulle skriva på kontraktet, såg statyer utanför La Bombonera och de branta läktarna. Jag tänkte för mig själv; ’jisses vad jag kommer att få springa här inne.”
Det var med andra ord en stor skillnad gentemot vad han tidigare hade varit van vid. Hos Boca Juniors fick Gaona också glädjen att spela tillsammans med några av landets främsta spelare – däribland återfanns bland annat en ung Gabriel Batistuta.
”Man fick alltid känslan av att han gjorde allt som stod i hans makt för att bli bättre. Det gick nästan inte en enda träning utan att han stannade kvar efteråt och nötte avslut.”
Tiden med Boca blev emellertid inte den bästa för Gaona som i stället valde att återvända till Deportivo Español där han också avslutade karriären efter att ha dragit på sig en olycklig skada. Endast trettio år gammal fick han motvilligt hänga de berömda skorna på hyllan och tacka för sig. Men trots den nesliga sortin, ifrån den argentinska fotbollscenen, kunde Julio Gaona se tillbaka på en händelserik karriär med såväl toppar som dalar.
