Det intressanta med Garassini är att han faktiskt spelade en kort tid för River Plate också. Ändå blev han en så pass stor ikon och spelare för ärkerivalerna Boca Juniors och det finns såklart flera anledningar till detta. Dels var inte rivaliteten lika stark, mellan dessa båda klubbar, under 1910 – och 20-talet. Dels tillbringade han en väldigt kort tid i just River.
Garassini utmärkte sig som en tämligen elegant anfallare. Han hade fötts i La Boca, under slutet av 1800-talet, och skulle också komma att dö på samma ställe. Hela hans liv cirkulerade runt fotbollen och de som hade lyckan att komma i kontakt med honom beskrev Garassini som en rolig person som ständigt hade nära till skratt.
”Boca Juniors har haft många spelare genom historien som varit fantastiska, men ingen har varit som Alfredo Garassini.”
Med det sagt skulle det vara direkt felaktigt att påstå att han var den bäste spelaren som storklubben någonsin har haft. Garassini lämnade i stället ett avtryck på ett sätt som bara han kunde. Genom att vara sig själv, rakt upp och ner. Under sina dubbla sejourer med Boca, mellan vilka han representerade River Plate och Sportivo del Norte, hann han med att vinna tolv titlar med storklubben. Bland dessa återfanns inte mindre än fem ligaguld.
”Garassini var så pass unik att när han föddes sägs det att formen han hade huggits ut ur förstördes för att inte någon likadan skulle kunna skapas igen.”
En sak som karaktäriserade hans personlighet var det faktum att Garassini pratade spanska med Genua-dialekt. Detta var extra speciellt eftersom Bocas rötter just kommer därifrån. Grundarna kom nämligen ifrån den italienska hamnstaden. Av just den här anledningen kallas Boca, än idag, för el Xeneize – Genovesi(människor ifrån Genoa).
Garassini kunde spela på nästan vilken position i laget som helst och testade, vid något tillfälle, på i princip varje position. Han växte på många sätt ut till en klubbikon som försvarade Bocas färger oavsett i vilken situation han befann sig i.
1925 var han med på Bocas historiska turné till Europa. Detta var den första gången som ett argentinskt lag gjorde resan över Atlanten för att mäta sina krafter med kontinentens största klubbar. Under denna resa brukade Garassini roa sina medspelare genom att göra olika trix med sina cigarrer och höga hatt. Han hade, trots allt, alltid nära till skratt. Passande nog hade han fötts på gatan Alegría i Buenos Aires – ordet som betyder glädje på spanska.
Efter spelarkarriären ägnade han sig åt att bli tränare och vann dubbla ligaguld med Boca Juniors på 40-talet. Han dog 1953 när han var assisterande tränare för storklubben och laget befann sig i Santa Fe för att spela en träningsmatch mot Colón. Garassini blev bara femtiotre år gammal och lämnade ett stort tomrum efter sig.
Det finns inte jättemycket berättat om Alfredo Garassini, men det som existerar beskriver en passionerad fotbollspersonlighet som alltid hade nära till skratt. Det var trots allt inte för inget som han, en gång i tiden, hade fötts på gatan Alegría i Buenos Aires.
