Han var den åttonde sonen till en familj som hade emigrerat ifrån Syrien till Argentina under inledningen på 1900-talet. Faktum är att Juárez efternamn egentligen var något helt annat, men personen på registreringskontoret klarade inte av att stava till detta och valde i stället Juárez.
Inledningen på fotbollskarriären tog fart på allvar efter att han hade genomfört den obligatoriska militärtjänsten. Två sejourer i mindre kvarterslag gjorde att Juárez till sist hamnade hos Belgrano i Córdoba, innan han slog ner sina bopålar hos Rosario Central.
Det är också denna förening som han har kommit att bli mest förknippad med under sin karriär. Under åtta års tid representerade han den inländska storklubben och växte ut till en referent och kultspelare med sitt blanka – och svarta hår samt välansade mustasch. Snabbt fick han också smeknamnet ”Gitano”.
När en ung César Luis Menotti kom upp i Centrals seniorlag fanns Juárez där som en hjälpande hand. De båda formade en nära vänskap och Juárez tog närmast på sig rollen som den framtida förbundskaptens storebror.
”Jag hade turen att få ha en spelare som Juárez nära mig. Han var tio år äldre än mig, men vi gillade ändå samma typer av saker och blev nära vänner. Han tog hand om mig som om jag var hans lillebror.”
”Jag hade turen att få ha en spelare som Juárez nära mig. Han var tio år äldre än mig, men vi gillade ändå samma typer av saker och blev nära vänner. Han tog hand om mig som om jag var hans lillebror.”
De båda kom att bli synonyma med en period då Central bedrev ett exceptionellt anfallsspel och inte sällan var det dessa båda herrar som låg bakom målen. Menotti slog en utsökt passning, vilken Juárez kunde förpassa in i målet – och vice versa – bakom en förstummad målvakt. De båda skapade en symfoni av vackert fotbollsspelande och publiken älskade det de såg.
Juárez älskade sannerligen också att spela fotboll. Att han dessutom kunde göra detta – och få betalt för det, var mer än han själv hade kunnat föreställa sig som liten.
”Fotbollen är ett spel, ett tidsfördriv där du kan tjäna pengar på någonting som du gjorde – och njöt av som liten grabb.”
Sin bästa säsong med Central, på ett personligt plan, kom under 1957 när Juárez gjorde tretton mål på tjugofem matcher. Totalt spelade han 183 matcher för Rosarioklubben och gjorde sjuttiotre mål.
Det finns en rolig anekdot som på något sätt kapslar in vilken enorm karaktär som Juárez hade. I ett derbymöte med Newell’s Old Boys skrek Centrals tränare Jim på Juárez att han skulle stanna upp med bollen, men anfallaren valde i stället att spela framåt och passade till Menotti som gjorde mål. På väg tillbaka till mittlinjen skrek Juárez till tränaren att; ”vad var det jag skulle stoppa? Jag kan stoppa mitt hår bakåt om du vill.” Tränaren gillade inte hans attityd och i omklädningsrummet fick han höra detta. Sakta men säkert, under själva utskällningen, klädde Juárez sakta av sig plagg för plagg. Till sist frågade Jim vad han höll på med, varpå Juárez tog sin handduk, sin tvål och sa kort och gott; ”Jag går in i duschen”.
Central fick avsluta matchen med tio man eftersom det inte fanns några avbytare på den här tiden. Detta summerar ganska bra vad Juárez var för typ av personlighet. Han hade en stor karaktär och ibland var den inte helt och hållet till hans fördel.
Under åren med Rosario Central deltog Juárez också i en turné som Deportivo Español arrangerade. Laget ställdes bland annat mot Real Madrid på Estadio Bernabéu och Juárez lyckades snirkla sig in på en restaurang där självaste Alfredo Di Stéfano satt och åt. Få människor kunde stå emot Juárez charm – och karisma.
Sin avslutande spelarkarriär tog plats i Central Córdoba de Rosario och Unión. Efter tiden som spelare gav sig Juárez in på en resa som huvudtränare. Bland annat agerade han assistent till sin gamle vän i Central, Menotti, när denne var förbundskapten. Juárez hade dock emellertid även en egen karriär som huvudtränare och blev väldigt populär under sin tid med Colón.
Under den andra hälften av 70-talet markerade han en framgångsrik epok med Santa Fe-klubben. Än idag minns supportrarna dessa år med värme och Juárez satte onekligen ett avtryck var han än spelade sin typ av fotboll, visade sin fina välansade mustasch och spred sin fotbollskunskap till de som ville lyssna.
