Agustín Irusta. Han är den målvakten som gjort flest matcher någonsin för San Lorenzo. Agustín Irusta var dessutom med om att vinna flera historiska ligaguld med den argentinska storklubben.
Det fanns någonting alldeles särskilt som gjorde att Agustín Irusta stack ut bland målvakterna i Argentina under 60 – och 70-talet. Han hade nämligen en väldigt fin bollbehandling med båda fötterna och kunde leverera klockrena utsparkar till sina medspelare. Detta hade han, i tidig ålder, snappat upp ifrån landets kanske främste målvakt genom alla tider.
”Det här lärde jag mig av självaste Amadeo Carrizo. En riktig läromästare. Om jag passade en utspark ut på kanten landade den alltid på fötterna hos min medspelare. Men jag kunde även slå bra passningar längs med marken. Detta var något som jag var bra på – det var min specialitet.”
Irusta föddes i den lilla byn Noetinger utanför Córdoba, i Argentinas inland, under inledningen på 60-talet. Redan i tidig ålder tränade han på att greppa tag om bollen och bli vän med den. Något som senare skulle visa sig bli oerhört viktigt i rollen som målvakt.
”När jag var liten lärde jag mig detta ute på gatorna. På den här tiden spelade vi alltid med små pinnar som mål.”
Känslan var nästan att det var förutbestämt att Irusta skulle bli målvakt. Hans pappa hade nämligen spelat på den här positionen och även hans bror, Rolando, kom att bli en framstående målvakt som bland annat representerade River Plate och Lanús.
Ganska tidigt i karriären fick en herre vid namn Rodríguez de la Cruz nys om Irustas stora målvaktstalang och tog den unge grabben till Buenos Aires. Där fick han reda på att San Lorenzo ville att han skulle provspela för storklubben tillsammans med två andra ungdomar i samma ålder. I slutändan var det bara Irusta som stannade och 1961 inleddes hans livslånga kärleksförbindelse med San Lorenzo.
Under hans första tid i föreningen hjälpte Irusta till med diverse sysslor på hemmaarenan för att kunna anskaffa sig lite välbehövliga slantar. Bland annat hjälpte han till med att måla stolarna på läktaren, men även städning av klubbens lokaler kunde stå på dagordningen. På fritiden brukade han, tillsammans med sina lagkamrater i ungdomslaget, stå och studera de stora stjärnorna i seniortruppen när dessa tränade. Det fanns sannerligen all anledning att drömma stort.
Det skulle inte dröja särskilt lång tid innan Irusta fick sin chans att debutera för San Lorenzos A-lag. Endast tjugo år gammal fick han göra sin efterlängtade debut mot Atlanta på bortaplan. I motståndarnas mål stod ingen mindre än en viss Hugo Gatti och även fast San Lorenzo förlorade matchen, med 3-2, hade Irustas karriär tagit fart på allvar. I den nästkommande omgångens ställdes San Lorenzo mot ärkerivalen Huracán. Irusta fick på nytt förtroendet i målet och stod för en exemplarisk insats – där han bland annat räddade en straff – när San Lorenzo gick segrande ur mötet med 3-1. Han skulle komma att rädda ytterligare sex straffar under sina år i ”El Ciclón”.
Mellan 1963 och 1976 kom Irusta, mer eller mindre, att konstant vara storklubbens förstaval i målet. 1966 köpte emellertid San Lorenzo in ytterligare en målvakt i form av Carlos Buticce och han kom att ta hand om förstaplatsen under några säsonger. Buticce hade det iögonfallande smeknamnet Batman – vilket bara det i sig borde göra honom omöjlig att peta. Ganska snart var emellertid Irusta tillbaka mellan stolparna igen. Med sin djärvhet i utrusningarna – och sitt exemplariska spel med fötterna gjorde honom till en vital tillgång för San Lorenzo.
När storklubben vann ligan 1968 – med det ikoniska laget ”Los Matadores” – fick Irusta agera avbytare till just Buttice. Medan ”Batman” spelade i arton av matcher fick Irusta dessvärre bara spela i fem. Desto större inverkan hade han under San Lorenzos fantastiska 1972. Under detta kalenderår vann storklubben såväl Metropolitana – som Nacional och blev därigenom det första laget i Argentina att åstadkomma denna bedrift.
Irusta spelade i nästan samtliga matcher under detta succéfyllda år och var en av nyckelspelarna i San Lorenzo. Han fortsatte att spela för klubben ända fram till 1976 och hann däremellan med att vinna Nacional-turneringen 1974. Under den här säsongen var det emellertid en annan målvakt som stack före i rangordningen vid namn Oscar Anhielo.
1976 spelade Irusta sin sista match för San Lorenzo i ett 2-2-möte med Ferro på bortaplan. Storklubben genomgick en tung period, vid den här tidpunkten, rent institutionellt och det skulle inte heller dröja särskilt lång tid innan de dessutom hade förlorat sin älskade hemmaplan Estadio Gasómetro. Irusta avslutade sin spelarkarriär i Unión där han spelade ända fram till 1978.
På landslagsnivå fick Irusta bara göra ett enda framträdande. Detta kom i en obetydlig träningsmatch mot Chile 1964 som Argentina vann med hela 5-0. Irusta hoppade in med tjugotvå minuter kvar i stället för Banfields dåvarande målvakt Edilberto Righi.
Efter sin spelarkarriär har Irusta fortsatt att vara associerad med San Lorenzo. Först tränade han målvakterna i klubbens A-lag innan han gick över till ungdomslaget. Förra året fyllde han 80 år, men han har ännu inte tappat kärleken till fotbollen och passionen för att lära upp nästa generation av målvakter.
”Det här är mitt liv och jag har faktiskt varit tränare sedan 1982. Det har varit en lång resa. Jag minns epoken då jag drillade målvakterna Oscar Passet och Gilberto Angelucci. Därefter fortsatte jag med målvakterna i ungdomslaget. Ungdomarna är fantastiska, de är alltid väldigt koncentrerade på det jag säger.”
Man behöver inte gå många metrar inne på San Lorenzos träningsanläggning för att finna en person som har något positivt att säga om Irusta och hans insatser för klubben.
”Att se honom arbeta, dag för dag, med ungdomarna är helt fantastiskt. Jag skulle vilja poängtera något. Han (Irusta) roar sig bättre än någon annan. Han är inte bara en läromästare, han skämtar och lär ungdomarna massvis med saker. Det är verkligen en ära att ha honom i klubben. Han är den första att komma på morgonen och sedan lämnar han när alla vi andra gör samma sak. Dessutom missar han aldrig en sammankomst.”
Agustín Irusta har dedikerat hela sitt liv åt San Lorenzo. Han representerade klubben under femton år som spelare och fortsatte sedan som tränare i ytterligare fyrtio. Få personer känner till San Lorenzo bättre än vad han gör och Irusta är dessutom uppskattad av samtliga inom klubbens väggar. En eldsjäl som älskar det han gör. En mästare såväl på – som utanför planen och den målvakt som gjort flest matcher i klubbens långa – och ärorika historia. Därutöver är Irusta en av få spelare som vunnit fyra ligaguld med storklubben.
