Under de nästkommande 50 dagarna ska prata om 50 argentinska fotbollsspelare som har fastnat i mitt minne och som jag tycker att fler borde känna igen, men som få gör.
Hugo Issa. Han inledde som fotbollsspelare, fortsatte med fotboll inom Tv-branschen för att sedan arbeta som agent och slutligen vara president i en spansk fotbollsklubb.
"Jag har varit spelare, agent, klubbdirektör i en paraguayansk klubb och numera är jag ägare för en spansk förening. Egentligen saknar jag bara att ha varit domare. Om jag imorgon får chansen att döma fotbollsmatcher har jag varit involverad i samtliga ämbeten inom fotbollen.”
Hugo Issa provspelade med San Lorenzo som 9-åring. Som liten bodde han nämligen i samma område som San Lorenzo-spelaren Alberto Rendo, och en dag såg han denne sakta in varpå han sprang omgående bort till honom för att prata lite.
”Jag sa till honom att jag var supporter till San Lorenzo och undrade vad jag skulle göra för att kunna spela för klubben. Han svarade att jag skulle provspela, varpå jag undrade hur det gick till. ’Ge mig ditt namn och adress så ska jag kontakta dina föräldrar” svarade han. Efter en månad kom ett brev hem till mig om att jag skulle få provspela för pojklaget i klubben. Det gick bra och jag stannade.”
Tiden med San Lorenzo blev emellertid inte särskilt lång för Issa. Vid 12-års ålder blev han god vän med Marcelo Tinelli – som också bodde i området och i vuxen ålder skulle bli president för San Lorenzo. På fritiden spelade de nämligen fotboll tillsammans och en dag undrade Tinelli om inte Issa skulle komma och spela med San Telmo i stället.
"Jag svarade bara; ’är du galen? Jag spelar för San Lorenzo och du vill att jag ska gå till San Telmo?’ I slutändan lyckades han emellertid att övertyga mig. Jag åkte på ett provspel med San Telmo, men dock tillhörde jag ju fortfarande San Lorenzo, vilket innebar att jag var tvungen att bryta mig loss därifrån först.”
Issa lyckades att övertyga storklubbens representanter om att släppa honom. Redan som 17-åringen fick han chansen att debutera för San Telmos seniorlag – som på den här tiden spelade i landets näst högsta division.
”Det var en positiv period i min karriär då jag fick debutera redan som 17-åring för deras A-lag. Det vet jag inte ifall jag hade fått göra tillsammans med San Lorenzo nämligen. Jag utvecklades bra under det kommande året och därefter köpte Racing loss mig.”
På den här tiden gick det inte att ta sig till Isla Maciel – platsen där San Telmo spelade sina hemmamatcher – utan att åka med en lite roddbåt över. ”Det är inte som nuförtiden när folk göra bil till hemmamatcherna” skojade Issa om.
Under åren med Racing fick han genomföra sin militärtjänst och snart skulle Estudiantes knacka på dörren, men först blev det spel med Temperley.
”I Racing alternerade jag mycket mellan att vara startspelare och att sitta på bänken. Jag hade såväl Juan Carlos Lorenzo – som Omar Sívori som tränare, vilket var två väldigt olika personligheter. Efter tiden med Racing blev det en period med Temperley, som spelade i andradivisionen, och som tränades av Carlos Pachamé. Där blev vi mästare (i Primera B) och jag fångade intresset hos Estudiantes.”
Att representera Estudiantes under inledningen på 80-talet innebar att man slogs i toppen av tabellen tillsammans med främst Independiente och Ferro. Att tillhöra La Plata-klubben innebar också att man fanns på radarn för den nye förbundskaptenen Carlos Bilardo.
Faktum är att Issa var med i flera landslagssamlingar inför världsmästerskapet i Mexiko 1986 och hade således goda förhoppningar kring att få komma med.
”Det smärtade mig att jag hamnade utanför, men det fanns en press utifrån att ta ut vissa spelare i truppen eftersom landslaget gick tungt. Vi gick riktigt dåligt inför turneringen, lyckades inte besegra någon, och just därför blev kritiken skarp utifrån. I slutändan tog plötsligt Bilardo med Bochini, som inte hade varit med särskilt mycket dessförinnan, och i stället för mig kom Daniel Passarella med. Det fanns inte särskilt mycket att säga om saken.”
Issa avslutade sin karriär med att spendera några säsonger i den schweiziska ligan tillsammans med Vevey och Chênois.
”Jag hängde skorna på hyllan ganska tidigt, jag var bara 32 år gammal och kom tillbaka skadad ifrån mitt äventyr i Europa. Jag kom egentligen tillbaka till Argentina med tanken att jag skulle fortsätta spela, men då dök plötsligt Tinelli upp och frågade om jag ville vara med i programmet ”Ritmo de la Noche”, som sändes om söndagar. Han behövde nämligen någon som kunde organisera de här turneringarna.”
Programmet gick ut på att organisera några mini-turneringar med såväl före detta – som nuvarande fotbollsspelare. För Issa blev det positivt eftersom han aldrig behövde uppleva den tunga perioden som ofta kommer när en spelare precis har avslutat sin aktiva fotbollskarriär.
”Vi hade turen att vi kunde ta in det brasilianska landslaget, bara några dagar efter VM-guldet i USA, till programmet. De mötte ett argentinskt landslag som innehöll Diego Maradona, en kort tid efter att han hade blivit dopingavstängd och sagt sin kända fras; ”de har kapat mina ben och jag tänker inte spela fotboll något mer”. Men vi lyckades övertyga Diego om att han skulle spela med oss.”
Med hjälp av två av Maradonas närmaste kompisar – Oscar Ruggeri och Bebeto – lyckades Issa och Tinelli övertyga Diego om att han skulle vara med. Förutom att arbeta med det här Tv-programmet engagerade sig även Issa inom agentverksamheten och arbetade för samma agentur som Eduardo Gamarnik och den f.d. landslagsspelaren Juan Simón.
”De var några av de mer framträdande agenterna i Argentina. Om man har varit före detta fotbollsspelare är det enklare att ge sig in i den branschen eftersom spelarna känner att deras representant har varit med om liknande saker som de själva. Det är mycket bättre än en person som aldrig någonsin har haft en fotboll framför sina fötter.”
Issas åtaganden inom fotbollen stannade emellertid inte där. Han blev även ägare för den lilla spanska klubben Club Lorca som han, i skrivande stund, är nära att sälja.
”Det har varit en fantastisk erfarenhet att ha varit klubbpresident för en spansk klubb, på den här nivån, men vi tog över 2020. Redan efter tio dagar slog COVID till och därför var det många år som gick förlorade. Därefter har kriget mellan Ryssland och Ukraina gjort att inflationen stuckit i höjden och det har således varit tuff. Det har varit tre år där vi har försökt hålla oss flytande.”
Vad framtiden har i antågande för Hugo Issa vet han inte ens själv. Att det kommer att bli någonting inom fotbollen står däremot klart. Hela hans liv har nämligen varit i fotbollens tjänst.
