Det bjöds inte på något skönspel på Söderstadion. Det bjöds egentligen inte på något spel alls från vare sig hemmalaget eller gästerna. Matchen inleddes med att alla såg till att få bollen till motståndarnas planhalva, då kan inte motståndarna göra mål och om inte motståndarna gör mål förlorar man inte matchen. Ingen konstig inställning till en match som inget av lagen egentligen har råd att förlora. I takt med att Norrköping gjorde mål blev gästerna alltmer villiga att anfalla.

Det skapades inga målchanser men hemmalaget hade ändå ett visst grepp om matchen och det syntes varför Göteborg trots allt låg på nedflyttningsplats. Gästerna var svaga och agerade utan självförtroende.
Hammarby kom i närheten av ett par chanser men det kändes aldrig riktigt farligt framåt. Det kändes även lite som att Hammarby för första gången i år skulle hålla nollan bakåt. Man släppte helt enkelt inte till någonting förutom vid ett tillfälle då Kovic tvingades till en frilägesräddning.

Tyvärr gick Trym sönder och Dansken fick kliva ned på vänsterbacken. Det gjorde han i och för sig bra, men det blev lite tunnare på innermittfältet när Jonas Andersson fick kliva in centralt och högerkanten försvann helt när Pablo kom in där. Det kändes emellanåt som att hemmalaget helt enkelt hade blivit en man mindre på plan.

När de sista matcherna ska spelas och det är en strid för livet gäller det också att ha spelare som sliter och offrar sig mer än vanligt. Om det vore så att vi kan vinna matcherna genom att spela ut motståndare så skulle vi ju inte ligga där nere i botten som vi trots allt gör.
Dagens match är en godkänd arbetsinsats på de flesta fötter, mer än godkänt för vissa, men vi saknar ju det mesta i kreativitet på motståndarnas planhalva och förmår inte skapa tillräckligt med chanser för att vinna matchen. Det är dessutom rätt slående att Jonas Stark får kliva framåt och visa vägen även offensivt i vissa lägen. En av de få sekvenser man vill minnas från matchen är Jonas Starks offensiva räd ca 20 minuter in i första halvlek där Pojha sånär klackar fram honom till ett friläge, resten vill jag nog glömma.

Gästerna å andra sidan är ju egentligen ännu sämre och slår långa bollar och inlägg som man jagar på där framme, och stundtals känns det lite småfarligt men oavgjort hade varit minst orättvist. Nästa match får inte Hammarby förlora, det får inte Landskrona heller. Såna matcher brukar sluta oavgjort men man ska aldrig säga aldrig.