Eftersom allt i Turkiet – byggnader, gator, barn, katter – döps efter landshjälten Atatürk, har även vi valt att namnge våran blogg efter den döde landsfadern. Följ med oss genom Antalyas gator och hörn för en hårdbevakning av laget i vårt hjärta.
***
AIK-spelarna har tränat färdigt nu och åker hem imorgon bitta. Det blev lite fel i vår bokning, så vi åker hem först imorgon kväll, men hellre det än att vi missar någonting.
En längre, sammanfattande rapport kring lägret kommer upp immorn!
***
Det har varit sol idag, så jag har passat på att vara utomhus så mycket som möjligt. Efter lunchen satte jag mig i t-shirt vid poolen. Ett par tyckte visst att 10 grader fortfarande räknades som vinter - och började följaktligen ta en drös kort på mig. Det var nästan lika märkligt som när en turkisk tant petade på mig och bad mig fotografera henne framför Kremlin hotell under gårdagen.
Till Lukas Arndts stora glädje stoltserar jag här i mina Rey-Beni glasögon:
***
Ojvoj!
/Bodin
Tisdag, 31 januari.
Dagen inleddes med blåst, blåst och så ytterligare lite blåst. Det avslutades med att Modo avgjorde 19:59 mot Dif, och att AIK fick med sig åtminstone 2 poäng mot Växjo. Jo, surt som fan att det inte blev tre. Men det är bara bryta ihop och gå vidare. Viktig poängtapp idag dock, ska inte få ske. Charlee Mian hade lovat visa matchen men var borta från hotellet när vi kom dit.
Men vi fick åtminstone se "Bultens Palats" som några av gubbara bor i, vi är helt klart på det sämre av hotellen. Dagens träning var precis som gårdagens en underhållande sådan. Ni som varit på träningar känner nog igen övningen där spelarna är uppdelade i två lag och har 5 olika "mål" mellan två pinnar i marken. Det är en övning med högt tempo och mycket kreativitet och var riktigt kul att kika på, trots att det blåste orkanvindar. Jag kan tycka att ena laget hade ett starkare batteri med defensiva spelare och det syntes i jämnheten i "matchen". Som jag för övrigt i ren Jocke Hall-stil inte har en aning om hur den slutade.
Efter övningen så var det dags för en klassisk tvåmåls-övning där vi faktiskt skrev ner lagen:
Blått:
Martin Lorentzson,
Christian Kouakou, Al Hassan "Crespo" Kamara, Daniel Gustavsson, Eddie Owusu, Robin Quaison.
Gult: Nils-Eric Johansson, Robet Åhman-Persson, Pontus Engblom, Jonathan Ring,
Sal Jobarteh och
Niklas Backman.
Svart: Helgi Daníelsson, Martin Mutumba, Niklas Maripuu,
David Fällman, Viktor Lundberg, Danie Sundgren.
Inte heller här höll vi koll på vilka som vann men noterade att Martin gjorde en hel del mål, andra som såg pigga ut var Niklas Backman (jävla monster han är) och Niklas Maripuu (som jag tror nätade två gånger, Bodin sa det i alla fall). Vill för övrigt pluss för Kouakou och Jobarteh som såg ut att ha kul. Det är ju svårt att inte ha ett extra öga på de yngre talangerna, men ska sägas att de "gamla" gubbarna alla ser så bra ut som dom brukar.
Bilden nedan är för övrigt vyn från vår balkong, där man ser AIK:s träningsplan (den bortre). I kväll så kikade jag ut genom fönstret och där stod Lee med våra målvakter och körde lite extra. Dom hade filmat sina övningar under dagen och var där och finslipade en del på tekniken. Det gillar man att se. Vi fäste vår (min) AIK-flagga på balkongen för att ge dom lite extra motivation. Svårt veta om dom såg den, vi var upptagna med våra artiklar.
För er som följt Pontus Farerud-såpan på GF så kan jag konstatera att Charlee Mians frånvaro attribuerades till att han åkt till flygplatsen, så det är förmodligen klart och han är på plats. För er som hatar detta rykte och som suttit två dagar med F5 som er enda vän kan jag bara beklaga. Men öppet mål måste man sätta. Så enkelt är det.
Eder ödmjuke tjänare, Kettil den Tillräcklige.
Måndag, 30 januari.
Dag tre inleddes med att vi kom sent till träningen, eller om vi ska vara petiga så var AIK tidiga. Laget delades upp och man körde en hel del passnings och avslutsövningar. Ett gäng hade återigen på sig pulsmätare och Johnny Chill satt i vanlig ordning och observerade.
Det var den roligaste träningen hittills ur ett åskådarperspektiv men också för spelarna som nog var trötta på löpningar av olika slag vid det här laget. DG som inte hade en lysnade match var riktigt het och gjorde i en tvåmålsövning minst fyra mål och var klart mest framgångsrik målmässigt.
Till skillnad från tidigare dagar hade vi idag molnigt och jävligt, och det började även att regna. Halvkul med svenskt väder i Turkiet. Det roligaste under dagen var att Nisse hittade en egen ståplas bakom målet under tvåmålsövningen och gjorde ingen besviken utan drog igång ett par ramsor. Klass på vår vice-kapten.
Nils-Eric Johansson, vice-kapten står på Nisse Stå.
Efter träningen så fixade vi intervjuer med
Lee Baxter om målvaktfrågor,
Edward Owusu om att debutera för AIK och
Jonathan Ring om dennes tankar kring lägret och hans insats i matchen mot Split. Det var kul att snacka med Edward som hade svårt att dölja ett leende vid omnämnadet av en avklarad debut och som också verkade ha koll på att den gode Derek Boateng heter Owusu i mellannamn.
Det roliga med de yngre killarna i laget är att inga pratar om framtida planer om spel i Superettan eller Div. 1 utan konstaterar att det bara är att köra och göra så gott det går för att spela i AIK i år. Kanske är det inte extremt unikt som svar, men det är alltid kul att träffa folk som brinner för något och tror på sig själva. Owusu ser för övrigt intressant ut, han är bekväm med bollen på ett sätt som jag inte tror någon annan mittback är.
Jonathan Ring blev jag själv ganska sugen på som spelare eftersom han verkade ha en enda sak i tanke när han fick bollen, "Gå mot mål.". Något som jag tycker vi saknar i AIK. Men jag har inte sett tillräckligt för att jag ska börja propagera för en värvning av killen direkt.
När vi ändå är inne på spelare så är jag lite osäker på vad jag ska har för tankar om Crespo, vilket är nästan identiskt med hur jag såg på Teteh. Helt klart är i alla fall att man inte ser honom spela i 10 sekunder och vet att han är ett geni, som det var med Mohamed. Kan killen tygla sin vilja så kommer han bli en jobbig forward att möta, och då blir man lätt populär på Råsunda. 5 orsakade frisparkar på offensiv planhalva är dock lite väl mycket på 45 minuter.
Edward Owusu, ny från IF Brommapojkarna.
Martin Mutumba fortsätter att underhålla oss, och när Robin Quaison blev tunnlad i en omgång "kvadraten" innan matchen igår så konstaterade Martin Mutumba förnedrande att Turkiet nu fått tunnelbana. Skall tilläggas att det inte var Martin som tunnlade. Alexander Milosevic fyller år idag och fick ett grattis från GF-red, han tackade och sa att, "Nu är man inte talang längre." innan han rättade sig med, "Jo det är ju sex år kvar i Sverige innan man slutar vara talang."
Bodin försökte lura sig själv med att han skulle gymma, det gick sådär. Första dagen så gick det, och även andra dagen på morgonen så tog han sig dit. Tredje dagen så "pallade" han inte, och tog extra bit kaka till lunchen. Sakta men säkert blir han ett Råsundafetto. Det är en speciellt tid i livet när en ung man börjar anta den rätta päronformen på kroppen och får svårt att gå i trappor, men gärna ställer sig upp i rekordfart på Råsunda och skriker könsord.
/Kettil
PS. Avgå Mårts! Ingen Rosé eller Gynge i landslaget? Är du full på jobbet eller? Sluta vara så jävla rädd för jäv. Alla hatar oss ändå.
Söndag, 29 januari.
Dagen började riktigt, riktigt bra. Medan late Kettil låg o sov, drog jag till gymmet klockan 08:00. Detta efter att Rastislav Pavlikovsky föraktfullt frågat efter AIK-Färjestad: "Ska du inte med och gymma?".
Vad som var mer imponerande var att jag, efter gymmet, hoppade in i den svinkalla poolen. Två killar från ett ryskt fotbollslag (det kryllar med lag på hotellet) stod o garvade åt mig. Om det var för att jag var otränad eller att jag badade isvak klockan 9 på morgonen vet jag inte. För övrigt låg kniven kvar i poolen.
***
Dagen fortsatte med träning, där laget delades upp i två delar:
De som skulle spela match och de som inte skulle spela. Liksom igår var det sol på förmiddagen, så jag och Kettil satt och snackade lite löst med Mian och Bulten.
En intervju har lagts upp från träningen med Johnny Nilsson, AIK:s fysiolog. Jag och Kettil har döpt om honom till Johnny ”Chill” Nilsson (efter STCC-föraren Janne ”Flash” Nilsson), efter denna bild:
Han jobbar dock hårt och tycktes tämligen exalterad over att prata om sitt jobb, vilket knappast kan ses som negativt. Vi fortsatte prata efter FAN-TV intervjun också, och då nämnde ”Chill” att han jobbar 10% med AIK, men att det förstås blir mer nu i och med Turkiet-resan. Vi var båda överens om att det inte skadade att han lärde känna spelarna bättre, men mer än så han vi inte snacka då han skulle träna själv.
Varför?, frågade jag.
- Jag vill testa lite nya grejer som jag kan använda på spelarna, svarade han.
Imponerande, tänkte jag, medan jag såg ”Chill” springa iväg med en fotboll i handen.
***
14:45 kom vi till AIK:s hotell ”Topkaki”, för att åka med AIK till matcharenan. Så mycket om matchen ska inte behöva sägas – det finns
matchrapport, en
intervju med Alm och
FAN-TV med Robin Quiason.
Jag satt och antecknade en del statistik under matchen också. Inte för att jag var jävligt sugen på det, utan för att AIK:s statistiskbitare Stefan Mellerborg önskade det. Mellerborg har i stort sett aldrig missat en AIK-match i vare sig fotboll eller ishockey, så jag har svårt att se varför jag skulle skita i att hjälpa honom...
Just Mellerborg skrev ihop lite om matchen på AIK:s hemsida efter förmodad SMS-kontakt med Mian. Bla. skriver han: ”Drygt 100 åskådare är på plats i det relativt kalla vädret på Topkapi Spor Kompleksi och en AIK-flagga vajar bland dem”.
Kettil ska ha all cred, då det var han som tog med sig flaggan i fråga. Jag stoltserar dock framför nämnda flagga här:
***
Efter att jag badat togs kniven upp ur poolen. Jag och Kettil ska nog lägga in en ny.
Sparka först!
//
Bodin
Lördag, 28 januari.
Efter sju sorger och åtta bedrövelser så var det alltså dags för lite Gnaget, med det lilla problemet att vi inte visste vart man skulle träna. Bodin hade från Mian fått höra "på gångavstånd" men kunde inte precisera mer. Detta ledde till en kort stunds förvirring (promenad på 5 minuter omkring på hotellområdet) innan undertecknade skådade Kapten Tjerna med följe och utbrast, "Där kommer ju AIK."
Eftersom bloggen drabbats av misinformation och lögner i tidigare inlägg så tänker jag här flika in att Bodin var mycket orolig, och jag själv var försatt i ett zenbuddhistiskt tillstånd av lugn (det har jag för övrigt varit hela helvetesresan, trots Bodins upprepade försök att jinxa oss). Orten vi är på känns som att gå rakt in i en femårsplan a la Soviet där någon tagit en tom bit strand och smällt upp 300 hotell. Jag stormtrivs förstås, annars hade man ju inte förtjänat epitet som Stalin på GF.
Träningen var av lätt sort då det är träningsmatch imorgon mot RNK Split, matchen spelas vid 16.00 (preliminärt. 15:00 svensk tid) och vi ska se om vi inte kan lösa någon sorts rapportering härifrån i twitter. Kan bli knepigt dock, men vi återkommer om saken.
Vi fick höra av Åke "Bulten" Andersson att det var något av ett monsunregn här när laget anlände, och därför är RÅP och Helgi (och Bulten själv lät det som) lite förkylda och tog det väldigt lugnt.
Det enda man gjorde i grupp var att diskutera vad jag antar var relaterat till morgonens teoripass, för att sedan köra ett joggingpass, varefter de flesta gick tillbaka till hotellet.
Bland de som stannade kvar fanns Alexander Milosevic, Christian Kouakou och Sal Jobarteh som alla körde en lättare rehablöpning med Swärd och Lucho, samt M9 och Gabbe som spelade fotbollstennis med Nebo som domare. Jag vet inte hur det gick mellan de två men hörde Martin utbrista, "Svarta Djokovic!" innan han bröt. Gabbe mötte då legenden Nebo som var iförd vanliga träningsdojjor som inte ens var knutna. Bloggen har av en deltagare i denna match, som vill vara anonym, ombetts att inte berätta hur det gick.
Men ni kan nog gissa.
//
Kettil Henriksson, a.k.a Kungen Stalin.
Fredag, 27 januari.
06:43, ställde jag klockan på fredagen. Saker jag visste då:
· Jag ska till Turkiet och följa AIK i sex dagar.
· AIK besegrade
Djurgården i hockeyn dagen innan.
· Jag var optimistisk inför resan.
Det visade sig att just den sista punkten var klart omotiverad. Följande saker vet jag nämligen nu, klockan 08:31, lördag den 28 januari:
· Man ska inte jinxa flygtider.
· Turkiska flygplatser får SJ att framstå som väl förberedde för nederbörd.
12:30 skulle vårat plan mot Istanbul lyft från Arlanda. Tanken var att vi sedan skulle väntat några timmar i Istanbul innan nästa flyg mot Antalya, för att vara framme i orten 20:30. Så blev det inte. För att sammanfatta det hela tog resan drygt 15 timmar, istället för 8. Redan på Arlanda hade man förklarat att det var snöstorm i Istanbul. Jag och Kettil var tämligen besvikna när det låg tre snöflingor på marken när vi kom fram, men å andra sidan får jag hålla med min resekamrat i följande:
”Det är ändå skönt att de inte tummar på säkerheten”
***
För övrigt jävligt roligt – tyckte jag; senast Kettil var utomlands var 2004. Även då var han i Istuanbul, men mellalandade den gången i Frankfurt, en flygplats han tillslut tvingades tillbringa 10 timmar på. Kettil snittar alltså på sina två senaste flygresor en försening på över 8 timmar, och är följaktligen vad vissa skulle kalla ”ett dåligt val av resepartner”.
Nu är vi i varje fall framme på hotellet ”Kremlin” (se bild. Avd. Vafan håller turkarna på med?!). Hörs efter AIK:s träning som börjar om drygt en timme. Då väntar intervjuer och ytterligare rapporter inför morgondagen match.
***
Det låg en kniv i poolen imorse.
Sparka först!
/Bodin