"Anfallsparet" Agüero och Forlán: Lagets svaghet?

En person eller ett objekts starka sidor kan också vara dess största svaghet. Det finns tillfällen i livet då jag inte vill vara tillmötesgående, snäll eller omtänksam.

Det finns tillfällen då jag inte vill dela med mig för allas bästa utan bara tänka på mig själv. Det är nog bäst för Atlético de Madrid att börja tänka på sig själv. 

Ni kommer säkert tycka att jag har druckit single malt scotch för mycket när jag säger detta, men Los Rojiblancos styrka är även dess obarmhärtiga svaghet.

”Anfallsduon” Sergio Agüero och Diego Forlán må ge oss en offensiv av världklass i sina vackra stunder, men vi får också betala ett dyrt pris för detta
.
Den höga spelarstausen på dessa två ”obänkbara” stjärnor ger Atlético i dagens moderna fotboll en taktisk formation och lagbalans  från helvetet.

Har ni aldrig undrat varför Atlético har haft det så svårt att styra mittfältet och varför man mer än ofta blir överkörda på den positionen?

När den moderna fotbollen kom igång för ett par år sen med 4-3-3 och 4-2-3-1 så valde Los Rojiblancos att inte haka på.

Det betyder att att man valde att fortsätta spela med två innermittfältare vilket sen ledde till en ond cirkel där ”anfallsduon” Kun och Cacha längst fram blev untouchables.

Detta innebär att vi jämt och ständigt har två stycken innemittfältare mot de flesta andra lagens tre. Ändå har man sen mage att undra varför vi inte kan styra spelet på planen.

Nu vet jag inte hur nån av Sergio Agüero eller Diego Forlán ställer sig att spela på en kant så vi kan kan slänga in en till innemittfältare för att hjälpa det två utbefolkade stackarna som spelar där nu.

Vad klubben än gör så måste detta fixas så snabbt som möjligt. Man kan inte leva hur länge som helst på att göra flera mål än motståndarna. Med en sån matchplan är det självmord om nån av anfallarna tappar formen, vilket om inte annat vi har fått bevis på mer än sällan.

Personligen är jag förvånad att Quique inte tog tag i detta i sommras då även hans favoritformation är  ganska nära den moderna fotbollsfilosofin.

Jag misstänker att den ”väntade”  försäljningen av Simão och inhandligen av centrala "playmakern" Elías tyder på att någon i klubben har sett detta bedrövliga bolltapp och utspelning på innermittfältet.

 Jag skulle inte bli förvånad av det är Quique själv som tröttnat på denna ”anfallsduo” och är nu redo att slänga ut en av dom på kanten för att börja spela modern fotboll istället.

Personligen tycker jag innermittfältet är den viktigaste lagdelen som direkt avgör hur eller "om" man ens ska styra en match. Då måste man vinna den kampen.

Dagens formation är hopplöst omodernt, statiskt, obalanserad och resulterar spelmässigt i för långa lagdelar där förutom duon längst fram så kramas två kaniner i mitten och två andra sniffar "miami" på långlinjen.

 Är jag helt ute och cyklar? Eller vad tycker ni? Spelar Atlético modern eller omodern ineffektiv fotboll med denna "anfallsduo"?