Emery väljer att ställa upp med en på pappret mycket defensiv startelva. Framför fyrbackslinjen finns TRE ganska renodlade defensiva mittfältare, och längst fram finns Vitolo, Vidal och Bacca. Suarez, som varit så vass hittills den här säsongen börjar med andra på bänken, och eftersom inte heller Banega spelar saknar Sevilla en kreativ offensiv mittfältare i sin uppställning. Elvan i sin helhet:
Beto
Diogo, Pareja, Kolo, Tremoulinas
Carrico, Mbia, Krychowiak
Vidal, Bacca, Vitolo
 
Diego Simeone i sin tur, som är tillbaka på Atleticos bänk efter sin avstängning, ställer upp med följande manskap:
Moya
Juanran, Godin, Miranda, Ansaldi
Tiago
Turan, Gabi, Niguez, Koke
Mandzukic
 
Sevillas defensiva startelva och Atleticos styrka bakåt är inte bra för underhållningsvärdet inledningsvis. Båda lagen ser till att hålla sig kompakta, och ingen tar några risker. Det är hemmalaget som ändå tar tag i taktpinnen, och styr matchen. Man skickar in en hel del inlägg, och skapar flera hörnor i första halvlek. Den första egentliga farligheten kommer in den 16:e minuten, när Mbia rensar en boll rakt på Koke, som via Parejas fot skjuter in 1-0 för hemmalaget. En vackert, men samtidigt lite turligt mål, som kommer väldigt olägligt för Sevilla, som att döma av startelvan hoppades på att hålla 0-0 så länge som möjligt.
 
Bortalaget kommer mot slutet av halvleken in i matchen mer och mer. Man kommer till en del inläggslägen, men Bacca blir alldeles för ensam mot Godin och Miranda i boxen, och farligheterna uteblir. Istället ser Atletico till att skapa sig själva ett mycket bra utgångsläge inför andra halvlek. Efter en frispark dimper bollen ner framför fötterna på Mirandra, som på volley lyfter in bollen mot den bortre stolpen, där 20-åringen Saul Niguez dyker upp, och kan omarkerad nicka in 2-0. Kul för Atletico-sonen Saul, men mindre kul för Sevilla, som har en närmast omöjlig uppgift framför sig. Har Emery någon plan B?
 
I halvtid görs det byten i båda lagen. Simeone plockar ut Gabi och tar in Garcia. Emery gör i sin tur två offensiva byten. Ut med mittbacken Kolo och in med Banega, och ut med Vitolo och in med Suarez.
Trots en betydligt mer offensivt balanserad startelva har Sevilla svårt att skapa några målchanser. Hela Atletico lyser av självförtroende och ger inte bort någonting gratis.
 
Vi får hoppa fram så långt som till den 83:e minuten för att hitta något noterbart ifrån en sömnig andra halvlek. Nyinbytta Griezmann tar emot bollen i straffområdet, och får en brutal spark ifrån Diogo Figueiras, som inte resulterar i något kort, men väl i en straff för hemmalaget. Straffen slås in säkert av Raul Garcia och matchen är helt avgjord. 3-0.
Innan domaren blåser av matchen hinner Atletico förnedra Sevilla ytterligare. På en fint slagen frispark ifrån Koke gör Jimenez 4-0, som också blir slutresultatet.
 
Slutord
För att kunna vinna måsta man våga förlora, brukar det heta. Emery vågade inte ikväll. Han ställde upp med ett precis lika defensivt och passivt lag som han gjorde borta mot Real Madrid förra säsongen, när Sevilla släppte in sju mål. Det är helt okej att förlora borta mot ett lag av Atleticos dignitet, men när man inte ens försöker vinna matchen, utan mer eller mindre parkerar bussen ifrån minut ett, då är det inte speciellt roligt att förlora på det här sättet. Självklart borde Emery inte ställt upp med någon offensiv elva, men den vanliga med Mbia och Krychowiak som dammsugare, och Suarez framför hade säkert funkat precis lika bra defensivt, och då hade det också varit möjligt att gå framåt. Men visst är det lätt att vara efterklok

Det ska också sägas att Atletico gjorde en mycket, mycket vass insats, och att Sevilla förmodligen hade förlorat oavsett startelva. Nu är det bara att bryta ihop och komma igen, eftersom nästa match spelas redan på torsdag, då Europa League väntar.
 
Hasta la muerte!